Förskolor i Fullersta: "Smärtpunkten är nådd"

Efter att ha tagit del av det brev våra kollegor i Flemingsberg och Kästas förskoleområde skrivit om neddragningarna inom förskola, vill vi i Fullersta förskoleområde ställa oss vid deras sida.

  • Publicerad 14:22, 8 feb 2018

Det här är en debattartikel/insändare på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

Att skära ned på det nödvändigaste inom förskolan, vilken är den kalla verkligheten, innebär en sämre förskola. Det är ett svar som borde vara givet. Vi har redan alldeles för stora barngrupper, i alldeles för små lokaler, med alldeles för få pedagoger. I vems intresse ligger det då att öka barngruppernas storlek? Sannerligen varken i barns eller pedagogers intresse.

Vad gör det med barnen att hela dagen befinna sig i dessa stora grupper, med sönderstressade pedagoger? Barn som måste vänta, för att de vuxna inte räcker till. Vänta på omsorg, vänta på tröst. Vänta på att synas.

Hur kan det vara samma visa år efter år? I år har vi fått höra att det är extra katastrofalt. Hur kan det komma sig att förskolorna inom Huddinge Kommun ska spara in så oerhört mycket pengar? Vad mer ska vi kunna spara in på? Varför har det blivit så här? Varför är det våra barn som ska betala?

Hur ska vi pedagoger kunna utföra vårt pedagogiska uppdrag, när vi knappt räcker till för det mest basala? Ser ni inte konsekvenserna? Hur ska vi kunna göra ett bra arbete utan förutsättningar? Förskolornas personal har kämpat på i flera år, vi trollar med knäna, vi köper in material för egna pengar, vi tar med oss saker hemifrån – vi gör det för barnens skull. Men nu begär ni det omöjliga av oss. Smärtpunkten är redan nådd. Nu är det upp till er att ta ställning till vilken verksamhet ni ska erbjuda Huddinges vårdnadshavare och barn. Fortsätter ni med era besparingar kommer vi få begränsa oss till barnpassning, men inte mer. Är det så ni vill ha det?

Vad tänker ni göra när situationen blir omöjlig och pedagogerna blir sjukskrivna eller flyr yrket? Vem ska då se till barnen? Hur tar ni hand om den personal ni har och får dem att vilja stanna kvar?

Vi i förskolan är vana vid att sätta barnen i första hand, det är därför vi har fått det att fungera så länge, när det egentligen inte borde ha gjort det, under tidigare nedskärningar. Men det sker på bekostnad av vår egen hälsa, på bekostnad av att kunna ge barnen på våra förskolor allt de har rätt till. Är det värt det?

Besparingarna gör oss oroliga över att ens kunna möta barnens grundläggande behov. Att inte få ta in vikarier i den utsträckning som det behövs. Vi kommer inte kunna garantera barnens säkerhet. Hur långt ska det behöva gå innan ni satsar på barnen? I de stora barngrupperna måste de obekväma frågorna ställas. Det tvingar era beslut oss till. Hinner vi se det barn som gör sig illa? Hinner vi se det barn som blir kränkt eller slaget? Hinner vi trösta den som är ledsen? Hinner vi lyssna till det barn som vill prata? Hinner vi prata med vårdnadshavarna som har en fråga? Hinner barnen få nya blöjor? Hinner pedagogerna få ut sina raster? För vad gör man när man inte hinner med, inte räcker till? När du står i kaoset och flera barn behöver dig samtidigt. När du måste välja barn. Ställa barns behov mot varandra. När du måste välja det minst dåliga alternativet.

Nu säger vi stopp. Det går inte längre. Vi kämpar för oss själva, för att få en dräglig arbetsmiljö med realistiska krav. Vi kämpar för vårdnadshavarna som ska känna sig trygga att lämna sina barn i en verksamhet där de utmanas, blir sedda och får allt det de har rätt till. Men framför allt kämpar vi för alla våra barn. Våra barn som har rätt till så mycket mer än vi kan ge dem. Våra barn som förtjänar så mycket mer än NI väljer att ge dem.

NÄR ska ni se verkligheten, hur era beslut påverkar verksamheten? När ska barnens bästa sättas i första rummet? När ska ni ta hand om er personal? När ska ni ge oss förutsättningar att utföra vårt jobb? När ska våra barn få bästa möjliga start i livet? När ska ni se barnen som det viktigaste vi har?

NÄR? Våra barn kan inte vänta längre.
 

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.