KRÖNIKA: Inte konstigt att hon valde mig

Sätrabon Micke Lindqvist funderar över tiggeri i sin första krönika för SkärholmenDirekt. "Att vara tiggare är HÅRT jobb", skriver han.

  • Publicerad 14:15, 1 sep 2017

Det här är en debattartikel/insändare på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

2009, jag jobbar på Sturegallerian. På väg att köpa lite aw-mys. En man står lutad på en krycka, han skakar. Jag har 73 kronor, trycker ner 50 kronor i hans kopp. Känner mig som en skit för att jag sparar 23 kronor. Två dagar senare säger min kollega att han sett honom gå som en vanlig man. Jag följde efter honom på eftermiddagen, vid T-centralen gick han av som en vanlig man.

Jag handlar alltid på Prisma i Skärholmen centrum på helgerna. Där sitter en ung kvinna. Jag ger henne alltid 20 till 100 kronor. En lördag kom jag ner en gång extra. Hon såg mig, strök handen på magen och sa ”hungrig. 20 kronor?”

Jag gav henne det, men kände mig kränkt. Varför mig, jag som alltid gav. Jag var så kränkt som jag kunde bli i två dagar. Magen sved. Förbannad. Sen, som en blixt från klar himmel...: Men va fan, det är ju egentligen så alla människor gör.

När jag var tolv år sålde jag blommor. Fick nej av 97 procent. Men vilka ringde jag alltid på hos? Dom som köpte förstås.

Att vara tiggare är HÅRT jobb. Att lämna sina barn för att dom FAKTISKT får ett bättre liv när föräldern tigger i Sverige är obehagliga fakta. Jag säger inte att du ska skänka pengar om du inte vill, men jag BER om att du ska visa dom respekt.

I filmen Juryn blir en mörkhyad ung flicka våldtagen, misshandlad och skändad av två rednecks i Södern i USA. Pappan skjuter ihjäl dom.

I advokatens slutplädering säger han så här: ”Slut era ögon, tänk er hela scenariot ni fått berättat här... Nu, tänk er att hon är vit.”

Så, TÄNK, om du inte hade haft tur i det genetiska lotteriet så kunde det vara du, ditt barn, din granne, din bästa vän. Att visa respekt för dom som inte haft lika tur som oss, visar i slutändan vad du är för människa.

Micke Lindqvist, 58-årig stockholmare och urdjurgårdare som älskar samtalet, mötet och det ständiga hoppet att vi kan/kommer göra det så mycket bättre tillsammans.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.