Ali Zardadi. Foto: Sara Ringström

KRÖNIKA: Nazisterna gav sig på våra änglar

Ali Zardadi, 17 år, kom ensam från Afghanistan till Alby för ett drygt år sedan. I förra söndagen talade han på en manifestation för ensamkommande ungas rättigheter på Mynttorget som blev attackerad av nazister. Här skriver han om händelsen.

  • Publicerad 09:52, 15 maj 2017

Ensamkommande ungdomar som fyllt 18 år och inte har fått något beslut från Migrationsverket kommer att avslutas hos socialtjänsten från den 1 juli. 

Det betyder att de inte har rätt till hjälp från socialtjänsten. På grund av detta ordnades en manifestation. 

Klockan 14.00 på söndagseftermiddagen åkte jag till Mynttorget för att stå upp för medmänsklighet och våra rättigheter. De rättigheter som varje individ har rätt till oavsett vem man är och var man kommer ifrån.

På Mynttorget mötte min blick så många fina människor. De är änglar i mina ögon. Jag fick en mycket varm känsla i mig när jag såg dem. Mynttorget kändes som en plats fylld av trygghet och gemenskap. Framför mina ögon såg jag så många fina änglar som tröstade de oroliga och rädda ensamkommande ungdomarna.

En lärare läste upp ett meddelande som en av hennes elever hade skrivit till henne. 

”Hej! Jag kunde inte förbereda mig för provet för att jag är rädd för utvisning och kan inte fokusera. Kan vi snacka när jag kommer till skolan?” 

När jag hörde dessa ord, ville mina tårar börja rinna men jag försökte hålla kvar dem i ögonen för att jag inte ville att mina kompisar, som är i samma situation, skulle få veta att allt känns hopplöst. Det är svårt att känna att man inte är välkommen någonstans i världen. Att man inte får en chans att gå i skolan utan att ha rädsla i sig. Över hela Mynttorget fanns det kärlek och vi olyckliga och rädda började känna oss lite trygga. 

Jag stängde mina ögon och la mitt huvud i en av änglarnas famn. Jag kände att jag var på den tryggaste platsen och började ana hur det känns att ha en sådan trygg plats i sitt liv. Plötsligt hörde jag att några nazister skrek mot oss. Det kändes som att en flock gamar spred hot och skräck på den nyss så trygga platsen. Vi blev alla rädda.

Jag såg en hemsk scen, nazisterna gav sig på våra änglar med hot och rökbomber. Vi vet att de förtjänar att kallas änglar, även om vi har känt dem bara under den korta tiden som vi har varit här. Nazisterna, som har bott i Sverige hela sitt liv, förstod inte att de var bland goda människor, för i så fall skulle de aldrig skrika och hota dem. 

Vi ville besvara deras hot med kärlek, för att vi vet att kärleken alltid vinner. 

En sak som nazisterna måste veta är att de hotade inte oss, utan de hotade medmänskligheten, de som stod för de mänskliga rättigheterna. Samma mänskliga rättigheter som ger nazisterna möjlighet att säga vad de tycker. 

Efter några minuter kom poliserna och försökte stoppa dem. 

Manifestationen fortsatte och vi visade att kärleken vinner och att ingen kan stoppa oss när vi höjer våra röster för medmänskligheten.

I slutet av manifestationen gick en av de starkaste och klokaste av oss på scenen och talade. Han sa: 

”Jag är inte över 18 år, jag är inte heller under 18 år, utan jag är en människa och vill bli behandlad som andra människor.”

Till slut berättade han: ”Min dröm är att se de som hotade oss idag, se dem här med oss, se dem stå för medmänsklighet, inte mot medmänsklighet.”

Igår när jag åkte till Rädda Barnen för en aktivitet där, kände jag att allas ögon följde mig på grund av det som hände på manifestationen i söndags. Jag tänkte att ingen vet vilka nazisterna var, men de som ser mig vet att jag är en flykting. Det gör mig väldigt ledsen och jag vill inte åka någonstans, även om vi besvarade hoten med kärlek. Det gör mig ont att de som inte känner mig ska tro att jag är någon som bråkar, när jag egentligen enbart vill leva i fred.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.