KRÖNIKA: Om alla tänker lika utvecklas vi inte

  • Publicerad 13:49, 21 apr 2017

Det här är en debattartikel/insändare på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

Plötsligt är inte världen bara vit eller svart. Jag ser allt i nyanser.

En sak som min mamma alltid sa till mig när jag var liten och hade bråkat med en av mina kompisar var att ”Det finns alltid två sidor av berättelsen. Din kompis tycker säkert att det du gjorde var minst lika dumt.” Efter det fick hon mig alltid att erkänna att jag också hade del i att bråket uppstått. Hon fick mig att försöka ge mig in i kompisens perspektiv och se mig själv genom deras ögon. Det fick mig att inse att det inte bara var kompisens fel. Jag insåg att det bästa sättet att slippa bråk med kompisar, klasskamrater eller bara människor du träffar, är att inse vad du gör för fel själv. Man kan aldrig bara säga att någons åsikter är dumma. Du kanske tycker det, det är din synpunkt. Men jag lovar att det finns andra som tycker att dina tankar kring saker är minst lika konstiga. För det är sällan som folk har en åsikt bara för att de vill vara elaka mot andra.

Ofta är det andra saker som spelar en roll. Kanske har du dina tankar från dina föräldrar? Kanske har du själv upplevt något som fått dig att ha just den åsikten? Kanske har någon fått dig att inse att deras syn på saker är det som stämmer?

Ju mer jag lyssnade på vad andra hade att säga ju mer förstod jag att ett samhälle inte skulle gå framåt utan olika åsikter. Inga nya idéer kommer fram utan att någon med helt nya idéer föds. Om alla hade samma tankar skulle vi aldrig utvecklas. I slutänden är vi alla bara människor. Det jag oftast har svårt att se idag är folk som tror något annat. 

Ibland blir jag så sur att jag helt glömmer det. Det blir som om jag hamnar i en liten bubbla. Kan bara se mina egna tankar kring saker som pusselbitar, som inte passar in i den andra personens åsikter. Det bästa för mig då är att bara vara för mig själv. Sitta i ett litet hörn och tänka igenom allt som jag tycker att den andra personen gjort fel. Då blir jag alltid påmind om min mammas ord. Jag lägger ihop allt jag sagt, samt vad personen sagt. Plötsligt är inte världen bara vit eller svart. Jag ser allt i nyanser. På det sättet varar min ilska aldrig under en längre period.

För ett tag sedan pratade jag och min mamma om allt mellan himmel och jord. Plötsligt kom det fram att hon var sur på en vän. Hon kunde inte förstå varför personen hade vissa åsikter. Varför personen uttalade sig om dem osv. Då var det min tur att säga ”Det finns alltid två sidor av berättelsen. Din kompis tycker säkert att det du gjorde var minst lika dumt.” 

Yulia Riffo, 14 år, Segeltorp

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.