KRÖNIKA: Ursäkta, men jag gillar inte grillat

  • Publicerad 14:06, 12 maj 2017

Det här är en debattartikel/insändare på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens. Vill du skriva en debattartikel – klicka här!

Äntligen sköna maj. Välkommen. Nu lägger sig doften av grillolja som ett lock över radhusområdet igen. Feta köttbitar fräser på gallren. Korvbröden smular över trätrallen.

Ursäkta, men jag gillar verkligen inte grillat. Kanske är det för att jag inte har ätit kött sedan -78, kanske är det för att jag bara är kinkig.

Jag gillar inte köttigt grillos. Sorry. Inte grillos från den egna familjens övningar heller faktiskt. Visst kan man väl grilla grönsaker, men handen på hjärtat är det verkligen gott?

När jag har varit bortbjuden har jag ibland erbjudits majskolvar som alternativ till den där kotletten. En eller i bästa fall ett par majskolvar. Som om majskolvar mättar magen! Det är enformigt, smakar bara sött och fastnar i tänderna. Någon middag är det inte.

Halvbränd halloumi är inte god. Lök är godare stekt, tomater godare råa. Potatis är godare kokt, paprika godare rå, aubergine bäst i stekpannan, sparris godast kokt.

Alla fina grönsaker som grillas måste ha en fet sås, mycket smör eller olivolja. Annars känner man ju att det inte smakar något vidare…

Ja, jag vet att jag är en gnällig gammal tant. Det är säkert jättegott med grillade lammracks eller feta t-bens-biffar, men vi som inte äter kött, kan inte vi bara få slippa grillsäsongen!

Däremot gillar jag att folk kommer ut på sina balkonger och baksidor. Grannar jag inte sett på månader står lutade över staketet och småpratar. Barnen stojar och hoppar på studsmattor, skrattar, skriker och skänker liv i området. Spelar fotboll på allmänningen och har jättekul. Plötsligt blir man bjuden på en kopp kaffe eller tar ett glas vin ihop.

Det instängda, isolerade förortslivet kommer ut i solen. Livet sträcker ut sig flera timmar längre än på vintervardagar. Klockan halv sju är det fortfarande mitt på dagen! Visst är det härligt?

Det är något visst med grannar tycker jag. För det mesta har man inte valt dem. Kanske hade man knappt pratat med dem om man mött dem i något annat sammanhang. Man har så olika värderingar och tankar att det är egentligen omöjligt att umgås. Men så bor man på samma adress, tar hand om varandras post ibland. Hjälper varandra med allt möjligt efter ett tag. Barnen gillar varandra. En burk lingon flyttar mellan kylskåpen, grannsamverkan frodas. Det blir en rikedom i livet som man inte hittar själv, men som bara råkar erbjudas. 

Jag gillar verkligen mina grannar här på radhusgatan, och mina närmaste grannar brukar inte ens grilla! 

Bara en sån sak.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.