Lena Malmborg

Småländsk Södermalmsbo. Kulturkonsulent och klubbarrangör. Musiker och låtskrivare. Mamma till tre ljuvliga och livliga sjörövare. Drömmer sedan länge om en hel natts sömn.

VILL DU MIG NÅGOT? SKICKA GÄRNA ETT MEJL.

Vet våra barn vad vi gjorde i kyrkorna idag?

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 23:02, 17 sep 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

God kväll.
Har ni en god kväll eller är det stress inför morgondagen? Tänk så olika det kan vara beroende på hur morgondagen ser ut. Ska du lämna barn? Har du långt att åka? Har du en viktig presentation som kanske gör det svårt att somna ikväll? Försök känna lugnet – jag tränar på det hela tiden. Det är inte faktiskt inte på liv och död, även om det kan kännas så för oss som har lite lättare att engagera oss i saker/är väldigt ambitiösa. Imorgon har kommunstyrelsen sammanträde i Knivsta, där jag ju arbetar nuförtiden, sammanträde. Tänk vad många beslut som tas i en kommun, hela tiden. Så roligt att arbeta i en liten kommun där en verkligen möter alla och är med i det som händer på riktigt nära håll. Vi bygger ett samhälle, en stad – en ung kommun ska hitta sin identitet. Tacksam för ett meningsfullt uppdrag!

Röstade tidigare idag. Har annars inte gjort många knop då det var bröllopsgig igår. Festligt värre så att säga. Igår. Dagar när tröttheten är ett faktum är det rätt lätt att känna sig som världens sämsta förälder – när det inte finns en utflykt i planen. Ingen ork att vara påhittig. Men vad fanken – varför denna känsla av otillräcklighet? Det var verkligen exakt så alla dagar såg ut när vi var små ju! Detärnyttigtatthatråkigtdetärnyttigtatthatråkigt osv. Det min mamma sa när jag var uttråkad som barn.

Tidigare ikväll frågade jag Olsson vad vi egentligen gjorde där i Allhelgonakyrkan – om han förstod syftet och innebörden av att vi går och röstar. Kände stoltheten då det var glasklart. Tar dock inte åt mig äran, utan den ger jag:

Skolan. Vilket arbete alla lärare gör VARJE DAG. Lär ut, lyssnar, försöker förstå, bygger förtroende osv osv. Ett ofta återkommande samtalsämne här hemma, då den andra vuxna här hemma nu arbetar som lärare. Här hemma försöker vi hålla vettiga samtal levande med barnen utöver samtalen om kiss och bajs, så jag blev lite lätt överraskad när hans tankar och kunskap om demokrati var så grundligt och detaljrikt.

Sov gott och hoppas ni använt era demokratiska rättigheter/skyldigheter!

Okej Stockholm – hur nyfikna är ni EGENTLIGEN på ny musik?

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 22:16, 24 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

God kväll vänner!
Nya jobbet – väldigt peppigt men det tar som bekant rätt bra med energi att komma in i det – att vara påläst och kunnig samtidigt som jag lär mig massa nytt. Glad för förändringen – älskar att jobba och älskar att lära mig nya saker.

En sak jag funderat över mycket på sistone har att göra med alla livekonserter och klubbar jag bokat och arrangerat ganska många år nu. Min fråga till er är:

Hur intresserade är ni egentligen av musik och artister som ni kanske inte känner till sedan innan? Hur nyfikna är ni? Vad krävs för att lägga en kväll på för er helt ny musik, istället för att moffa chips i soffan (vilket jag själv verkligen inte tackar nej till). Jag är genuint nyfiken. Tycker mig se trenden att det måste anknyta till dig personligen för att du ska vara intresserad överhuvudtaget. Anledningen till det kan verkligen ha att göra med att ni/vi helt enkelt blivit äldre. Jag själv är både latare, tröttare och mer ”äh, jag skiter i det”. När Sophie, syrran, startade Pero Älskar Musik, var vi alla runt 25 och levde loppan. Då gick ALLA dit. Nu lever de flesta ett annat liv.

Detta andra liv lever dock inte alla kompisar till de som spelar på Teater Pero. Vi bokar brett men med fokus på unga och artister som för många än så länge är dolda guldkorn. Jag tycker det är underbart och fantastiskt att sedan se dem växa till stora artister, men jag blir inte riktigt klok på det där att inte fler verka välja livemusik när de kan.

Är det lathet? Konkurrens av de mer etablerade namnen och klubbarna? Rädsla för det de inte känner till? Ointresse? För lite PR?

Hjälp mig. Jag vill fortsätta verka för ett levande Stockholm där många får chans att spela på en väldigt bra och fin scen, men jag vill också att ni stockholmare visar intresse för de unga musiker som kommer till Teater Pero och Pero Älskar Musik.

Hur ska vi annars övertyga de unga att kultur är något att värna om, att det viktigt inte bara för de som utövar den utan även för åhöraren? För visst tror ni väl på det?

Välkomna till Pero Älskar Musik imorgon fredag 25/8 kl 19.00 på Teater Pero. För mer info gå in på vår Facebooksida Pero Älskar Musik.
19693728_10156021291329041_5356037264356922667_o

Midnattsloppet, Kulturfestivalen, Nytorgetsfestivalen och ont i magen över Stockholmsgräddan.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 23:51, 20 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Helgen gick snabbt och var innehållsrik:
- Pizza och bärs på balkongen i fredags. Skönt o pusta ut efter första veckan på jobbet, som avrundades med möte kring den nya regionala kulturplanen. Spännande och intressant!

- Storstädning hemma i lördags. Tråkigt och nödvändigt, men så gött när det är klart!

- Fika hos syrran på Hornsgatan. Mys som vanligt.

- In till kulturfestivalen en megasnabbis då ärendet egentligen var att möta upp svägerskan för att hjälpa till med bagage och bebis vid Centralen. Smockat city igår alltså!

- Middag med båda svägerskor innan det var dags för Midnattsloppet! Så kul! För att nästan ha gett upp runt 6 km (började alltså gå och kände att nu pallar jag inte mer), då jag gick ut alldeles för hårt, är jag ändå nöjd med 49,26. Göttast är att jag inte behöver springa mer nu och att jag fick god pulled pork-macka med öl efteråt!

- Idag gick vi till Nytorgets härliga festival! Barnen tyckte musiken var för stark, så det var mest parken och loppisen vi gick till, där jag tappade bort Bossan i en minut och tänkte att nu är det kört. Han hade lyckligtvis sprungit till gungorna igen och TUR för mig att syrran råkade stå just där och vänta på oss. UNGE.

- Solna och lite häng med storsyrran.

Fin helg förutom barnens alla bråk.

Läste just Mustafa Cans och Anders Ahlgrens ”Stockholm skapar med ångest än drömmar” (SVD) och känner efter denna helg extra mycket ambivalens kring att vara Södermalmsbo.

I texten blandar de tankar och åsikter med fakta, som dessa för att ge några exempel:

”Skillnaden i förväntad livslängd mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd är 18 år.

Mellan 1990 och 2015 ökade medelinkomsten för invånarna i innerstaden med 64 procent medan ökningen i Skärholmen bara var 1 procent. Under samma tid hade den högsta inkomstgruppen ökat sin andel av befolkningen i innerstaden med 62 procent.

I Rinkeby lever 42 procent av barnfamiljerna i relativ fattigdom. I Södra Ängby bara 2.

Medelårsinkomsten i Södra Ängby är 560 000, i Rinkeby 127 000.

I Stockholms stads broschyr ”Vision2030 Framtidsguiden” berättas om mångfaldsstaden som bygger integrerat: den sammanhållna staden ”utan fysiska och sociala barriärer”.

Det finns inte ens en antydan om att antalet hyresrätter minskat drastiskt, bostadsrättspriserna skjutit i höjden eller tanken att allmännyttiga hyresrätter med modesta hyror kanske borde byggas i Djursholm, Östermalm, Kungsholmen eller Södermalm för att minska den etniska och ekonomiska segregationen.

Och var är reflektionen om hur vi uppfattar varandra? Geografin påverkar vilket värde vi tillmäter människan. Innerstaden blir platsen för de framgångsrika, intressanta, kreativa, medvetna och toleranta.”

Får lite ont i magen faktiskt, känner att jag måste försvara mitt val att bo här, och att jag kanske borde flytta till Rinkeby för att minska enfalden här. Jag kände den så starkt idag på Nytorget.

Tredje dagen på nya jobbet och klänningen ut och in.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 23:08, 16 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Hela dagen.

Upptäckte det då jag precis avslutat dagens sista möte.

Projektledaren för en konstutställning som invigs nästa fredag måste undrat.
Kulturchefen, kulturskolechefen, omsorgschefen och säkerhetschefen måste undrat.
Hur kan detta hända tredje dagen på nya jobbet?
När hela dagen upptas av möten?

Jag hoppas innerligt att min kulturtantsmönstrade tunna jacka i alla fall dolde storleks- och tvättinstruktionslapparna.

Utöver denna upptäckt trivs jag alldeles förträffligt. Jag utmanas och det är precis vad jag behöver! Jag får spåna, klura, läsa på, planera, tänka strategiskt, lära mig massa nytt osv osv. Kommer bli bra det här!

Ska hädanefter klä mig lite mer noggrant i ottan.

Natti!

Visa ditt stöd på Medis. Hinner jag så hinner du.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 22:31, 14 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

I fredags efter jobbet var jag duktig och tog en löptur. Detta i galet bra aw-väder, så det kändes väldigt hurtigt ju. En okänd löparkompis längs Årstaviken gjorde tummen upp när vi möttes, och jag blev så himla pepp (och överraskad!) på den värme han spred genom att bara göra tummen upp. Varför gör vi inte detta oftare?!

Fredagspizzan intogs på balkongen. Fint som snus. Därefter en spontan cykeltur med pojkarna – vädret var ju så oerhört sensommarhärligt och ”vi-kan-inte-vara-inne-i-det-här-fina-vädret”-soligt.

Jagade solnedgången, och på Reimersholme fann vi den.

Väl på filten, med folkölen i handen och med ögonen kisandes mot solen, kom samvetet ikapp. Varför hade vi inte åkt till Medis istället, med mat till alla som sittstrejkat i nästan en vecka? Åkt dit för att visa vårt stöd i deras kamp?

Barnen blev lite trötta och vi åkte hem (skyller på det ja, så himla lätt ju).

På lördagen fanns det ingen ursäkt. Till ICA:t för att inhandla smör, bröd och ost, sedan hem och börja fixa, och förklara för barnen vad som händer. 40 dubbelmackor och 20 apelsiner drog vi till Medis. De jag pratade med hade sovit två timmar, tre timmar, fyra timmar… Svårt att hitta rätta orden ibland, men kände att genom att bara gått dit med lite mellanmål ändå var något. Vi gick hem igen med tomma termosar för att fylla på med hett vatten.

Så sjukt liten insats, men bättre än ingen insats alls.
Så himla lätt att tänka att det en gör är för futtigt – tänk inte så.

Kom igen Stockholm, vi behöver mer värme, inte mer kyla. Den kommer snart ändå.
Och hinner jag så hinner du. Faktiskt.

God natt.
Medis1

Medis 2

Sommaren när jag fick skägg.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 22:33, 8 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Nämen – heeeej igen!
Första inlägget efter semestern! Jag har avverkat första jobbdagen efter semestern idag och är kvar en vecka till på skolan innan nya äventyr börjar. En lång ledighet är över, jag känner mig kanske inte utvilad direkt (det är ren fakta att det äro mer slitigt att vara ledig än att vara på jobbet när en är trebarnsförälder till gossar som inte så ofta håller sams). Men – jag har hunnit tänka fritt, hängt med mina närmaste och käraste och pausat det snurrande vardagshjulet. Oerhört skönt!

Sommaren 2017 var den när jag:

- Fick skägg. Till och med lite mustasch. Vad är det för tantavarning? Sååå gammal är jag faktiskt inte! Lite längre, ljusa strån har jag upptäckt på sistone. Kroppen – please lägg ner genast.

- Tillbringade två veckor i Spanien med Mr Johansson och gossarna. Alldeles ljuvligt att kunna böka och stöka överallt utan att känna en kotte. Peeerfekt för oss ju. Allra roligast var när O lärde sig att simma! Terassen på kvällarna med vattenkrig, dragspel och GT:s var inte heller fy skam.

- Imponerade stort på barnen genom att åka en alldeles förfärligt lång och snabb vattenrutschkana.

- Skrev barnlåtar tillsammans med Mr Johansson (på ovan nämnda ställe) och upptäckte hur kul det var att skriva helt utan begränsningar.

- Ville ge mig sjutton på att läsa ut samtliga böcker som jag tog med till varje plats, men misslyckades.

- Sprang varannan dag med några få undantag. Känner mig nöjd, då löpning inte är en favorit-idrottsaktivitet.

- Ibland nästan bröt ihop. Tålamodet var i några situationer nära att helt ta slut – inför andra. Åh vad det inte är kul. Men – jag är inte mer än människa.

- Än en gång fick tillbringa dryga veckan med mamma, pappa och systrar med familj i Ödesbacka – mina föräldrars gård. Tyvärr inga bröder med denna vända, men fina dagar med de som var där. Kanske enda gången i livet som vi körde cirkelträning tillsammans hos grannfrun som är värsta träningsexperten!

- Körde ihop en släktträff med mina kusiner på pappas sida. Vi blev till slut över 60 stycken. Traktorsafari, släkthistorier, fotboll, våfflor och knytisgrill – vilken gemenskap!

- Fick en liten minitrip till västkusten med Mr Johansson och bara O. Strunt samma att det var storm vid krabbfisket… Att hänga med en son i taget är nog det bästa jag vet. Jag blir den där roliga och mysiga mamman som jag kämpar så febrilt efter att vara lite oftare.

- Även fick ett par dagar med mina svärföräldrar i deras underbara hus utanför Värnamo. Grillning i regn på Store Mosse, gamla spel, pusselläggning, reashopping, ölprovning, badtunna, god mat (läs kantareller) – tacksam!

- Avslutade semestern med att ha en pruttande son på Swebus på väg hem mot Stockholm igen. Oerhört pinsamt ju. Och rätt kul samtidigt hehe. Hände inte bara en gång…

SÅ – jag är alltså tillbaka och ska ge er livets reflektioner lite oftare än under sommaren, kul va?!

Vill ni se bilder hänvisar jag till min Instagram. @lenamalmborg för livet-bilder. @lenamalmborgofficial för musikrelaterade bilder.

Kram!

Nu ska jag öva mig i att vara ledig.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 21:29, 27 jun 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

God kväll!
Sitter på tåget mot Småland. Solen lyser utanför fönstret och barnen är superlugna. Receptet stavas I-P-A-D-S. Känns ändå helt okej med tanke på att resan till midsommarfirandet gick åt skogen när vi inte tog fram dessa beroendeframkallande skärmar. Nu får de användas för vi är helt enkelt för trötta för att kriga.

Har haft lite smågrejer efter skolavslutningen då jag blivit avtackad på mitt gamla jobb som folkbildare, och fått mitt nya jobb överlämnat till mig. Känns superspännande och utvecklande. Har målat några dörrar hemma, nu när det närmar sig ett år sedan vi flyttade in. Nu är det faktiskt semester på riktigt! Den började med att vi i vanlig ordning hade megabrådis att komma till Centralen då pendeln var försenad. Spring spring till Mariatorget, för att sedan mötas av ett totalstängt Centralen då det brunnit på en restaurang där. Middag på trottoaren med Donken-hemska-maten, och två timmar senare satt vi på tåget.

Småland-Spanien-Småland-Skåne är planen. Ska verkligen träna mig i att försöka vara ledig, jag är ganska dålig på det – särskilt när jag är hemma i Stockholm. Kan liksom inte göra ingenting. Så:

Hej Småland, hej ledighet och tack för veckans finaste nyheter:

Johan Gustafsson, min gamla kompis storebror – har äntligen blivit fri och är hemma i Sverige igen. Det är så underbara nyheter att typ ingen av de tankar och idéer jag haft till blogginlägg är värda att skriva om. Därför önskar jag er nu en skön sommar!☀️☀️☀️

Helg med Håkan, Hammarby och härligt kollektivliv.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 23:48, 11 jun 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Yes, jag överlevde fredagens avslutningar även om det blev oerhört tajt om tid då mittenavslutningen drog ut på tiden, vilket gjorde att när soundcheck skulle ha dragit igång inne i skolans ljushall 11.50 – då var inte en mick på plats. 11.20 drog sista igång och allt kopplades klart 11.19. Så – noll koppar kaffe mellan 07.30 och 13.30, men sedan satt det ganska fint alltså!

Helgen inleddes sedan med att vi firade Olsson som gick ut ettan. Det finns inget mäktigare än att vara med på ens barns stora stunder. Då blir verkligen allt annat betydelselöst. Stolt som bara dän och en stund där familjen svetsades ihop ytterligare. De stunderna är viktiga.

Håkan Hellström tog sedan över under kvällen, och stod för fredagens pepp och inspiration: Jag gillar att en svensk artist kan gå från att vara en indiestökig popartist till att förvandlas och köra Brucan-paketet all in och ändå ha kvar sin publik. Det är starkt jobbat. Det är nästan som att Alcazar skulle ha börjat köra Lykkes scenspråk och sound, eller som att Danny skulle försöka bli nya Jonatan Johansson.

Precis som förra konserten tycker jag att gospel-wailarna kunde kommit och gått lite grann, inte funnits över Håkans röst precis heeela tiden. Less. Is. More. Oh. Yes. Detta tycker jag alltså trots att jag är en gospelälskare i hela min kropp och själ.

Det positiva är att han känns oerhört på riktigt, verkar väldigt tacksam över att han får göra de här turnéerna – det gillar jag. Den fina artisten som verkligen vill att publiken ska känna sig delaktig och involverad i hans musik. Ett viktigt plus är att han gav mig lite tonårspirr. Tror det är direkt livsfarligt att inte få vara det där tonårsjaget nån gång ibland. Det kan inte vara sunt att bara vara den där pressade och stressade trebarnsmorsan hela tiden. Så tack Håkan för pirret, det var på tiden..

Recept för frambringa detta pirr är (till er som behöver):

- Gå på konsert på Stadion eller annat ställe en försommarkväll.
- Cykla genom stan med nån du tycker om.
- Stanna på vägen dit och ta två bärs i Humlegårdsparken (eller ännu hellre på Södermalm hehe, jag kunde ju inte sluta undra vad alla jobbar med).
- Hoppa upp och ner på konserten du går på.
- Skrik lite så där tonårsskrikigt, helst på lite opassande ställen.
- Gå till närmaste hotell efter konserten och ät chips och en till öl.
- Möt upp med gamla kompisar för ytterligare ett glas på UTESERVERING efter 24.00.
- Cykla lite för fort genom stan på väg hem.

Mer helg då: Kollektivliv hela helgen med underbara svägerskan med lilla familjen på besök. Det är ju mysigt att vara många på en liten balkong, att vara många runt matbordet. Mer sova-över-partyn även när det inte renoveras tycker jag!

Hammarby mötte Orminge idag, och Olsson fick göra sina första mål i St Erikscupen OCH vara lagkapten! Glädjen och förvåningen i hans reaktion på andra målet (eh va, gjorde jag just ett TILL mål, är det sant är det sant, händer det mig??!!) var åh-så-fint! att se.

Summering: Sorry Håkan, men skolavslutningen i fredags och dagens match idag väger så mycket tyngre och är så mycket viktigare än alla konserter i världen. Ändå behövs musiken, kärleken till den och texterna som berättar och berör.

Bra helg.
Lena Olle Danne

Snart har jag överlevt våren!

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 22:51, 8 jun 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det är dagen innan fyra skolavslutningar. Tre som jag arbetar med och den fjärde som är min sons. Snart snart har jag överlevt våren och den känslan alltså. Ska bli otroligt skönt att snart börja andas igen. Det nästan komiska i rubriken är att min nya chef sa, när jag började på skolan: ”Överlev våren, så lovar jag att fixa till din tjänst till hösten, så att du inte undervisar riktigt så många elever framåt.”

Jag visste precis vad jag gav mig in i. Undervisa 400 elever på fyra dagar, samtliga i helklass. I ett ämne som nästan förutsätter halvklass för att eleverna ska kunna nå målen.

Idag kom det där förfärliga hugget. Samma hugg i bröstet som när jag gjort mitt första år som lärare. Men värre än så blev det inte, och jag reagerade mest med att tänka på vad hon sa i december.

Nu är det borta och det ser faktiskt ut som att jag kommer att fixa den här våren.
180 omdömen nästa vecka, sedan kan sommaren börja. Längt längt!

Dagens tips: Dansa mer med människor du gillar. Vi hade 40-årsfest i söndags för två favvokillar – Johansson och Sveningsson. Dansa måste vara bästa sättet att vara i exakta NU:et. Det enda som spelar roll är hur en spelar roligast på bongotrummorna. Eller egentligen spelar inte det heller någon roll, det blir ju kul hur som helst med bongotrummor på ett dansgolv. Bara gört. Mer disco till folket – vi behöver det!

Livet på 12 dagar.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 23:44, 30 maj 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

God kväll!
Den här tiden på året är intensiv! Särskilt för lärare som pluggar och påbörjar tränaruppdrag samtidigt.

Livet på 12 dagar har för mig sett ut så här:

19/5 – Terminsavslutning på Pero Älskar Musik. Ni har väl kommit någon gång, ni som läser? Jag tycker verkligen ni ska det, och om ni inte gillar musik – sprid till de som gört, för det ÄR verkligen en av Stockholms finaste scener i en storlek som gör att publiken kommer nära, nästan är en del av musiken. 25/8 är vi tillbaka.

20/5 – Klubb Normens sommarpremiär på Boulebar Rålis. Normen Produktion driver jag och Matilda Johansson och där arbetar vi med kreativ normmedvetenhet på olika sätt. Vi ställer oss alltid frågan ”Vem/vilka får synas och höras?” och försöker alltid bredda normen genom att leta utanför den. Nästa gång dj:ar vi bara, och det är den 17/6.

Blev även ett Faschingbesök denna kväll – kolla in Samson for President, vilken röst!

21/5 – Förberedde min examination i Strategisk Projektledning och gosade med barnen.

22/5 – Jobb och sedan träning med de intensiva femåringarna som just börjat spela i Hammarby. Så roligt och jobbigt på samma gång. Känner dock att vill vi ha ett jämställt Sverige så får en göra olika insatser på olika håll. Då kan jag inte bara tänka kultursfären hela tiden, utan bredare. Ett rep hann jag också med.

23/5 – Jobb och sedan sista pluggnatten inför onsdagens kursavslutning.

24/5 – Länge sedan jag var så pirrig inför en presentation. Alla kursdeltagare skulle presentera sig strategiska projekt och det var en riktigt bra dag. Godkänd och glad över alla nya kunskaper! Firade på kvällen!

25/5 – En kär röd dag och fix och städ hemma, för att sedan åka med systrarna mot Småland.

26/5 – Storstädning på landet från morgon till kväll. Goda vinet och snackset i kvällssolen satt som smäckraste smäcket kan jag säga.

27/5 – Bröllop! Syrien möter Sverige i ett fantastiskt fint bröllop på så många nivåer. Vi sjöng ”Den jag kunde va” och åkte alldeles försent mot Stockholms i försommarnatten.

28/5 – Sommar och parkhäng i Aspudden. Ljuvlig dag med barnen och deras fastrar. Tacksamheten över livet spred sig ut i varenda litet kärl.

29/5 – Jobb i massor igår då betygen ska vara inne snart. Fotbollsträning igen och det finns inget som får en att känna den nöjdheten som jag känner när den är över:)

30/5 – Jobbat 8-18 och nu är det dags för sängen.

Livet på 12 dagar i juli hoppas jag inte blir likadana.

Snart sommar – längtar!!

Köpenhamn vinner över Stockholm.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 22:43, 18 maj 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

I allt utom klubb Pero Älskar Musik och Klubb Normen:)

Startade veckan med att fira karln som fyllde 40. Köpenhamn är alltid trevligt, så också denna gång. Astrevligt rent ut sagt. Geist och Gorilla är två ställen jag verkligen kan rekommendera, även Torvehallarna för lunch. Tänk om en kunde åka dit bara liite oftare, eller ännu hellre – att Stockholm kunde vara lite mer som denna stad. Då tänker jag på blandningen av fult och fint, avslappnat och högtidligt. I Köpenhamn är det verkligen lite mer relaxed, jag gillar det. Se bara på uteserveringarna. De har faktiskt öppet rätt länge på kvällarna i Köpenhamn, precis som det ska vara. Inget – nä, nu har ni precis fått det lite för mysigt, så nu måste vi tyvärr be er gå.

Annars då?

Dagens sorgliga:
Chris Cornell, som jag lyssnat väldans mycket på som ung, har vad det verkar tagit livet av sig. Jag har redan sett det hända på nära håll där barn finns med i bilden. Det är inte rätt, det är så förfärligt sorgligt för de som lämnas kvar.

Dagens inspiration:
Att på jobbet få besök från Lettland och få testa en ny musik-app som hjälper musiklärare med stora grupper att ändå kunna spela ensemble.

Dagens pepp:
Att kunna sitta på balkongen och plugga! Mycket mysigare än de sena nätterna i soffan, där jag hamnat lite för ofta de senaste kvällarna.

Dagens inför:
Har peppat och jobbat det sista inför terminsavslutningen av PERO ÄLSKAR MUSIK – stadens finaste klubb/konsertserie på Teater Pero imorgon fr kl 19. Kom för sjuttsingen, vore kul att ses!

Dagens inför 2:
Har även fixat med det sista inför sommarpremiären av KLUBB NORMEN nu på lördag kl 16 på Boulebar Rålis. Det är gratis och kommer bli supermysig!

Nu måste jag sova, aktivitetsdag imorgon på skolan och sen kvällsjobb då.
Sov gott, var rädda om er och om varandra!

Kunskap – det nya svarta.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 00:05, 5 maj 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

God kväll.
Snart natt som vanligt när jag skriver, men det är det där LIVET som faktiskt pågår, som gör att tiden för reflektion och skrivna tankar försvinner. Har senaste tiden känt ett större och större sug efter ny kunskap. Sedan jag blev mamma för första gången, vilket snart är nio år sedan, har jag tyckt, tänkt, gjort och trott en massa saker.

Egentligen inget fel i det, men det är som min tjänstledighet från folkbildningen, och djupdykningen (som lika ofta blir ett magplask) in i skolvärlden gjort mig väldigt hungrig och sugen på ny kunskap. Vad händer när vi får se saker från ett annat håll, när vi kommer rätt långt ifrån vår bekväma zon?

En massa både bra och lite jobbiga saker, också de bra. Att våga ifrågasätta och inse:

- Vad är det jag går runt och tror som jag inte vet säkert?
- Har jag belägg för vad jag tycker?
- Exakt hur viktig är lärarens roll för hur våra framtida vuxna ska bli?

Hoppas får finnas länge till så jag hinner lära mig massa mer. Att börja läsa Strategisk Projektledning är också ett steg i att både utvecklas men också träffa andra från helt andra områden, med helt andra erfarenheter.

Kunskap – lätt det nya svarta.

Och GRATTIS Ola, Anna och Hans på Gapminder till Titanpriset för deras sätt att kommunicera information och fakta utanför boxen – så himla rätt!! På tiden att folkbildning får den plats och det utrymme som den förtjänar och bör ha.

Snart en vecka sedan och vi är alla påminda.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 00:53, 14 apr 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Skärtorsdag. Imorgon är det en vecka sedan Stockholm upplevde terrorn på nära håll. Det har påverkat sinnesstämningen varje dag. Vi har alla blivit påminda om vad vi har, som vi när som helst kan förlora. Många har haft ett behov av att skriva av sig sina tankar kring detta, och det genomgående är att stockholmarna gått ihop och att vi genom det visar att vi inte är rädda och att kärleken ÄR starkare än hatet.

Jag har mest läst och känt att ska jag skriva något, så måste det vara något genomtänkt.

Det blir inte så, för jag har kommit fram till, att det som jag tror kan göra att vi i fortsättningen också har ett öppet Stockholm, det är att vi slutar polera alla tankar och formuleringar, utan istället skriver även när det inte är ”Happy Friday”, singelsläpp, nytt jobb eller när barnen gör något roligt. Jag talar även till mig själv, då jag också är mer benägen att skriva när det är smärtfritt och kul, men vi behöver varandra som mest när det egentligen inte är så bra, när det kanske känns deppigt eller ensamt.

Varierade konton istället för de som bara visar framgång och lycka – det blir en stress av det även om ingen vill erkänna. Med det sagt tror jag absolut att humorn kan vara ett sätt att också prata om jobbiga saker. Tidigare ikväll under kolla-på-skitfilm-och-kolla-Instagram-samtidigt hamnade jag på Katrin Zytomierskas konto. Hon är färsk trebarnsmamma och ska tydligen inte få säga att det är lite tufft och kämpigt utan följande händer:

Flera stycken ska kommentera för att berätta att de minsann har ännu fler barn och att det går hur bra som helst för dem. Istället för att bara peppa och stötta. Inte så öppet. Inte så mycket gemenskap över det. Snarare ”jag är bäst och mest komplett”. Trist.

Läste en reflektion över attacken förra fredagen – en bild i sociala medier med text. Hen avslutade inlägget med att skriva om längtan efter mer gemenskap. Det tog tag i mig. På 100 bilder jag scrollar igenom är det kanske 5 som griper tag. Där jag tvingas stanna upp och reflektera. Beror ju såklart på vilka konton jag följer. En annan bild jag stannade upp vid nyligen är en bild på en vän i underkläder. Hen har länge inte tyckt om sin kropp. När hon sett andra visa upp sina kroppar, med olika storlekar och med egna levnadshistorier, har hon insett att det finns väldigt många olika kroppar, och att det är fullt rimligt att inte se ut som idealet.

Inget nytt egentligen. Det jag vill ha sagt är att vi måste fortsätta öppenheten och gemenskapen även efter detta. Det är fantastiskt vad stockholmarna närmade sig varandra i detta fruktansvärda dåd som dödade fyra helt oskyldiga personer. Kan vi behålla det även när livet går vidare så tror jag det händer något, följden borde bli att vi pratar mer med varandra, värnar mer om varandra. Det kommer skapas fler gemenskaper och sammanhang för de som inte har så många.

Andra tankar som följer mig är att den tacksamhet alla vi känner som inte förlorade någon i fredags – det är en oerhörd sorg och smärta för de som miste någon. Föräldrar, syskon, släktingar och vänner. En son som precis påbörjat sitt liv fick bara ha sin mamma i livet i ett och ett halvt år. Den orättvisan.

Vi tänker på er och tänder ett ljus för er.

Önskar alla en fridfull påsk.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.