Lena Malmborg

Småländsk Södermalmsbo. Kulturkonsulent och klubbarrangör. Musiker och låtskrivare. Mamma till tre ljuvliga och livliga sjörövare. Drömmer sedan länge om en hel natts sömn.

VILL DU MIG NÅGOT? SKICKA GÄRNA ETT MEJL.

Överraskningar förgyller livet.

  • Publicerad 22:41, 20 feb 2018
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

God kväll!
Att få överraska andra är underbart. Till exempel när jag kom hem med semlor för ett veckor sen, och sa att vi skulle äta dem innan middagen. Det var stora frågande ögon – ”Va? Får vi äta innan middagen??”

Att få överraska sig själv – minst lika viktigt! I torsdags förra veckan åkte jag raka vägen från jobbet till releasefest för podden Lipified – lips and sticks (Lyssna!). Hade tänkt vara där en sväng och sen försöka komma hem i tid. Vi dansade. Och dansade. Och dansade! Så sjukt härligt i febru/vabruaritröttheten, som ligger som ett lock över tillvaron. Att bara rycka upp sig – inte så lätt alla gånger men åh så värt!

Var alldeles glad hela fredagen!

Däremot att bli överraskad när en minst anar det – kan vara lite genant. Jovisst. Sist vi skulle till gossarnas fotbollsträning:

Vi gick i korridoren i vårt hus. Hade Larsson framför och trodde Bossan var bakom. Att komma iväg till träningen är alltid ett stressmoment. Tränaren bör vara på plats först (dvs jag), men det inte rimmar så väl med gossarnas byta om-tempo. Därför får jag jobba stenhårt på att ”rappa på”. Denna gång sjöng jag lite svennegospelwails (melodi ”For he’s a jolly good fellow”):

”För vi ska trä-äna fotboll, för vi ska trä-äna fotboll, för vi ska trä-äna fo-o-tboool – hurra vad det ska bli kul!”

Och så vidare. Vem tror ni är bakom mig? Inte fre Bossan i alla fall. Det är grannen som jag inte är så värst bekant med, grannen som jag alltid möter när det är lite ”rörigt”. Hon tvingas le lite besvärat men säger inget. Jag: ”Jo, vi ska alltså till fotbollen och jag försöker peppa lite…”

Ingen vuxen att dela detta med heller hehe… Men vad fasen – hon fick säkert något tooookigt att berätta över middagen. Vi säger så.

Okej, det var alles jag tyar ikväll. Imorgon är en annan dag, så sov så gott – överraska någon imorgon, bara gört:)!

Mänsklig värme.

  • Publicerad 23:05, 14 feb 2018
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Alla hjärtans dag och striden om kommersiellt jippo mot de mysiga kärleksbilderna är råhet. Instaflödet visar alltifrån ljuvliga buketter till ett starkt motstånd. Ja, vad säger vi om detta? Finns det några rätt eller fel? Några känner säkert en viss osäkerhet:

- Blir någon ledsen om jag visar hur mycket kärlek jag har omkring mig?
- Tänk på alla hjärtan som slutat slå…

Eller så tänker en inte alls och jobbar på med vilket filter som faktiskt ger den mysigaste bilden.

Jag tycker ändå det är bra att påminna sig om hur otroligt rik på kärlek jag är, men för det behövs ingen särskild dag. Jag försöker faktiskt göra det varje dag (även om jag kanske gör det mer under pendlingen än mellan 06.00-08.30 varje vardagsmorgon. Mottot mitt är något i stil med hellre dö utmattad och full av kärlek än att ha levt på halvfart och inte försökt få och ge kärlek så gott det går.

Det jag skulle önska, av denna dag och alla andra dagar, det är ändå lite mer mänsklig värme. Arbetsdagen idag innehöll bland annat invigning av en ny verksamhet i Knivsta där jag jobbar: RådRum. Den går ut på att frivilliga Knivstabor ställer upp och är rådgivare till nyanlända på en fysisk mötesplats centralt, det kan gälla alltifrån att fylla i blanketter till hur allt fungerar i vårt samhälle. De som talade på invigningen pratade om hur roligt det är att hjälpa andra, att det inte alls är betungande eller jobbigt, och att de inte behöver uppmärksammas för det jobb de gör, utan att det är helt självklart för dem. Hela stället andades mänsklig värme. Den yngsta var runt två år, den äldsta runt 80.

Ett bra innehåll på denna dag som så många retar sig på.

Hur intressant är ett barn- OCH vuxenvänligt konsertställe för dig?

  • Publicerad 22:03, 13 feb 2018
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Hej!
Nu kan jag inte ens minnas när jag skrev sist. Det är som det är. Hjärnan har jobbat på rätt bra, och jag skulle säkert kunnat skriva om en hel del, men jag har gått in för jobbet och försökt vara närvarande (sjukt uttjatat begrepp ändå) med barnen. Skalat bort kompisgäng och fläng (tråkigt, men har behövts). Nåväl, nu kliar det lite i skrivarfingrarna, och jag vill fråga er:

Hur intressant skulle ett barnvänligt konsertställe i Stockholm vara för dig?

I snart 10 år har vi drivit konsertserien Pero Älskar Musik i Vasastan i Stockholm, och nu funderar vi på hur den kan utvecklas. För 10 år sedan hade jag inga barn, nu har jag tre. Det gör att jag har andra förutsättningar, andra behov och är en annan målgrupp.

Jag tycker att det fattas ett ställe där familjen kan hänga som inte är museum eller lekland. Det är ju en styrka med Sthlm, att vi kan upptäcka nya ställen nästan hela tiden, men tänker att det borde finnas ännu fler olika typer av mötesplatser, inte bara barnvänligt eller totalt barnförbjudet, utan en zon där jag och mina barn kan ha en härlig kväll.

Vad säger ni – låter det lockande eller vill man bara moffa tacos på fredan och kolla Mello på lördan, för att det är gött o va hemma?

Med vänlig hälsning,

/Bloggenkätaren Lena som kanske är den sämsta bloggaren någonsin när det kommer till regelbundenhet.

Tacohej!

Psssst: Välkomna till Teater Pero och Pero Älskar Musik nu på fre 16/2 kl 19.00. Finfin musik utlovas och barn är faktiskt välkomna:)!