Lena Malmborg

Småländsk Södermalmsbo. Kulturkonsulent och klubbarrangör. Musiker och låtskrivare. Mamma till tre ljuvliga och livliga sjörövare. Drömmer sedan länge om en hel natts sömn.

VILL DU MIG NÅGOT? SKICKA GÄRNA ETT MEJL.

Det rullar, det rullar, det rullar, det rullar…

  • Publicerad 23:15, 5 okt 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Senaste tiden har i världen varit oerhört skakig – Från Las Vegas till Tensta till Tom Petty. Det är lika fruktansvärt varje gång att se bilder och läsa nyheterna när sådant händer. Är livrädd för att reaktionen ska bli mindre mindre ju mer den här typen av ondska blir kraftfulla handlingar.

Därför följde jag storasysters råd – att verkligen leva. Vi vet inte om vi har en dag, ett år eller 50 år kvar. Men faktiskt bäst att passa på. Därför har jag senaste dryga veckan:

- Varit på föräldramöte och insett att det nog ändå var Bossan och inte ”vargarna” som rispade upp ena sidan på hyrbilen på Mallorca. Jag lade ihop pusselbitarna när pedagog C berättade om ”djungeln” som de brukar gå till och vad OERHÖRT bra det är för deras fantasi. Mhm, mhm…

- Arrangerat Pero Älskar Musik – konsertserien på Teater Pero. Alltid lika fantastiskt att upptäcka Sveriges ännu dolda sjukt starkt lysande stjärnor.

- Gått på teater på självaste Pero med kidsen i lördags. ÄLSKAR deras produktioner, skådespeleriet, konsten de behärskar att göra det roligt för både föräldrarna och barnen. Heeeelt objektivt alltså, det är säkert!

- Varit ute med brudarna. Första champagneparty hos Chris och sedan Bistroteket och middag.

- Spelat i en fantastiskt lägenhet på Hornsgatan. En riktigt festlig 60-årsfest där jag var inbjuden att spela!

- Ätit godaste söndagsmiddagen på länge, även den på Hornsgatan men hos syster.

- Vabbat lite med åttaåringen. Sååå länge sen nu så det var la på tiden.

- Kört fotbollsträning med de små, och DET GICK ÄNTLIGEN RÄTT HYFSAT! Första träningen som jag inte kände: ”När ska vi börja spela fotboll?”

- Releasefest med bästa Ane Brun!

- Sånglägg i studion (så länge sen!) på kommande duett med dansk musikkollega.

- Var på massa roliga möten med jobbet, bla på en arkitektfirma som peppade oss med en massa fina bilder till vår nya sajt som kommer snart. Kul att få gå på möte i stan:)!

- Lunchat med syrran igår i Gamla Stan. Sjukt otippat och så mysigt!

- Fixat utväxten hos frippan!

- Hjälpt till ytterst lite med renoveringen som min svägerska gör. Så tråkigt att inte kunna hjälpa till mer…

Så: Det rullar på. Gillar det. Vi vet ju inte när ett besked kommer om att det inte är så många dagar kvar.

Inlägget liknar visst mina gamla dagböcker, där jag skrev ALLT jag gjorde – fick lite panik av att missa något.. Gah.

Nä, nu somnar jag – god natt!

Att få lyssna på folk som tänkt lite mer.

  • Publicerad 22:36, 26 sep 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Jag önskar att alla lite då och då får påfyllning av nya tankar, ny forskning samt andra sätt att se på världen och framtiden.

Har varit i Uppsala och fått just detta. Det finns så många saker jag vill hinna lära mig och arbeta med innan jag dör – oj oj oj.

Först ut var Ashkan Fardost. Som 17-åring smög han in sin egen musik på Tiestos album (Napster) för att två år senare vara den som skivbolagen slogs om. Han tröttnade och tog sedan en doktorsexamen i kemisk katalys vid Uppsala Universitet. Han har sedan forskat på hur digitaliseringen påverkar vårt mänskliga beteende och samhället i stort, och holy smoky vad intressant det är! Har på riktigt inte fattat att robotarna klår oss människor i kunskap. Tur att vi leder gällande idéerna och kreativiteten och att han tror på folk med idéer. Att sedan få ut dem…

Thomas Nygren, docent i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning och lektor i didaktik, leder ett stort forskningsprojekt som går ut på att elever i högstadiet och gymnasiet, ska granska nyheter i sina flöden på sociala medier. Projektet går under namnet ”Nyhetsvärderaren” och resultatet av detta kommer att presenteras på TV4 Nyhetsmorgon nu på fredag. Förutom att eleverna blir bättre på att öva sig i att bli mer källkritiska, så kommer forskarna att kunna kartlägga nyhetsflödena hos unga. Viktigt arbete!

”Välkommen till min plats” är ett projekt som gör källor och källmaterial tillgängliga, begripliga och användbara för unga. De berättade om en klass 2 i Hjulsta och en klass 6 i Tensta där projektet gjort att eleverna kände sig mer stolta över sin hemort efter projektet. Utgångspunkten är närmiljön, som de får undersöka i dåtid, nutid och spåna om i framtiden. Ett nära samarbete mellan skola och kulturinstitution.

Slutligen Steven Bachelder som är professor i konstnärligt uttryck i konvergerande media vid Uppsala Universitet. Hur kan det engagemang som digitala spel bringar fram, påverka andra områden som vetenskap och konst?

Kan inte skriva så mycket mer just nu utan måste tänka mer, tänka vidare…

Sluta aldrig att bilda er – det gör gott både för din egen tro på dig själv men även för att visa andra att dina tankar kan förnyas.
Lyssna på folk som tänkt lite mer – lite andra tankar än de du själv går runt och klurar på.

God natt!

Vilka är dina stöttepelare i vardagen?

  • Publicerad 22:24, 25 sep 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Förra veckan sket det sig rejält när jag var på hem från jobbet, sent. Det var den dagen när vi varannan vecka hämtar fyra barn och varannan vecka noll, då den familjen tar med sig våra hem till dem. Kruxet var bara att deras yngsta hade fått feber, så det passade inte sig. Det läste jag först när mitt integrationsmöte i Knivsta var över, och Mr Johansson var då på väg ut till skärgården för att hälsa på gammal kompis.

Trots att både skolan och förskolan sa att det var ok att hämta senare än vanligt, blev det liv i sms-luckan:

Mamma: Alltså vi kan hämta Olsson ändå, så hänger vi ute tills du kommer!
Jag: Säkert? Verkligen? Men okej, schyrre, då säger vi så!
Mamma: Var är Olsson, han har inte kommit!
Jag: Skulle du inte hämta sa du?

Ett litet missförstånd som redde ut sig. Olsson var i säkerhet:)

Pappa till annan pöjk på förskolan sms:ar: Han säger att han ska hem till er idag.
Jag: Eh, jag sa bara att måndag och tisdag inte funkar, men säkert senare i veckan… Och jag sitter dessvärre på ett väldigt sent tåg då det strulat till sig lite, så frågan är om du skulle vilja/kunna ta båda mina små hem till er istället, tills jag kommer in till stan. Funkar?

Nje, det funkade inte så bra visst…
Mamma sms:ar igen, måste citera exakt då det var så himla bra: ”O och S:s pappor tar Lasse och Bosse! De meddelar vem som tar vem:) Så tar jag Olsson. Vi är i närheten.”

Snacka om bra stöttepelare i vardagen! Så tryggt. Slutade med att jag hämtade Olsson hos ny grannkompis och Larsson och Bossan hos S. Alla hade haft det toppen! Bra teamwork där!

Ge så ska du få. Ge kärlek och du kommer få kärlek. Ge en god middag till någon och du kommer få en god middag tillbaka. Ge en överraskning och du kommer kanske senare få en själv. Det är så ett bra liv funkar tror jag. Inte bara ge ge ge, eller bara ta ta ta. Vilka stöttar du i din vardag? Vilka är dina stöttepelare?

Sentimental söndag på Södermalm.

  • Publicerad 22:36, 24 sep 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Hej!
En vecka gick mellan förra inlägget och detta – fastän jag tänkt vara lite mer på bettet. Som jag skrivit tidigare är det rätt skönt att ha detta forum för att samla mina tankar. Tror nog inte jag samlat mig så om jag inte skrev ner tankarna.

På söndagar fullkomligt myllrar det av ljuvliga bilder i mina sociala medier – de flesta är precis som jag och vill minnas de finaste stunderna genom att dokumentera ögonblicket och i några (ibland många) fall dela ögonblicket med andra.

Mitt problem att landa i där jag bor, dvs Stockholm och lägenhet, tar sig ofta i uttryck att kolla igenom Hemnet. Lite för att övertyga mig själv om att allt är möjligt, att vi minsann är fria att byta boende om vi så vill. Detta beteende handlar ju inte om att jag vill flytta, utan förmodligen bara rastlöshet i kombination med möjlig okänd diagnos toppat med ”Vad vill jag ge mina barn för typ av liv?”

Därför boostar jag nu alla citybor och mig själv i allt bra som hänt denna veckan – i några av fallen med stort fokus att vi bor där vi bor, ibland bara ren tacksamhet att livet få vara så fint:

- I måndags ville min äldste son bära kavaj till skolan. NÄR FICK JAG EN SÅ STOR POJKE? Fick liksom bara haka på som det inte var något konstigt alls, när jag egentligen var gladstoltlättrördchockad.

- I tisdags efter jobbet åkte jag raka vägen till Cirkus för att se Timbuktus föreställning ”En droppe midnatt”. Så modig han är som utmanar sitt konstnärskap och gör något mer med musiken. Hoppade vid nya pendelstationen vid Odenplan, sprang hela Sveavägen för att hoppa på spårvagnen vid Hamngatan (hittade inte bussen som appen utlovat skulle gå). Så mycket minnen på Sveavägen och Rådmansgatan där jag bodde som musikhögskolestudent som 21-åring! Ljuset den kvällen, pulsen, barerna – åh vad det var stressigt OCH härligt på samma gång. Kom en minut innan det började.

- I torsdags gick min äldste på pingisfritidshäng på Timmermansgården. Personalen, välkomnandet, myset, hänget! Få fritidsgårdar öppnar upp för yngre än 13-åringar, men på torsdagar! Så mysigt och återigen: NÄR BLEV MIN UNGE EN FRITIDSGÅRDSUNGE?!

- I fredags efter jobbet: Hem en snabbis för traditionsenliga fredagstacosen. Sedan drog jag till underbara Delikatessen (Krukmakargatan) för att babbla av mig allt som skaver (och lite härligheter också ja) med en fin gammal vän. Det var faktiskt ljuvligt. Att bo i stan var verkligen förutsättningen för att vi skulle ses den kvällen. Hade aldrig pallat flytta på mig och jag haft längre än två minuter på cykeln hehe.

- Igår fotbollskalas med hälften av alla 5-7-åringar på Söder och söder om söder. Hammarby ställde till med kalas och jag och ungarna fick medalj för goda insatser/väl kämpat. Fin gemenskap!

- Igår ställde vi även till med en typisk höstmiddag. Har varken orkat eller hunnit tänka tanken på ett par veckor, men igår efter fotbollen kändes det som det var dags. Syrran och svåger, en annan fin vän samt ett gäng ungar. Fint!

- Idag: Lite sentimental och vemodig (två sena kvällar på rad gör sitt). Vi har cyklat, fikat på Götgatspuckeln, fixat ”ordning och reda-kalender” till familjen, dragit fram höstkläder, Olsson har spelat två matcher.. Avslutade med en ”miiiiiga”-mysig cykeltur (Bossan säger miiiiga istället för mega) med självaste Bossan. Söder Runt när jag egentligen brukar börja tjata om att det är läggdags. Befriande att göra något annat då. Blev både nostalgisk och lite lätt sentimental då turen var precis en sån som min pappa gjorde med mig och lillsyrran, jag kände igen mig i pappa – berättandet, frågorna för att väcka Bossans intresse, vi stannade och pratade om Stadshuset osv. Tid med ett barn i taget är SÅ värdefull tid.

IMG_8561

Vet våra barn vad vi gjorde i kyrkorna idag?

  • Publicerad 23:02, 17 sep 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

God kväll.
Har ni en god kväll eller är det stress inför morgondagen? Tänk så olika det kan vara beroende på hur morgondagen ser ut. Ska du lämna barn? Har du långt att åka? Har du en viktig presentation som kanske gör det svårt att somna ikväll? Försök känna lugnet – jag tränar på det hela tiden. Det är inte faktiskt inte på liv och död, även om det kan kännas så för oss som har lite lättare att engagera oss i saker/är väldigt ambitiösa. Imorgon har kommunstyrelsen sammanträde i Knivsta, där jag ju arbetar nuförtiden, sammanträde. Tänk vad många beslut som tas i en kommun, hela tiden. Så roligt att arbeta i en liten kommun där en verkligen möter alla och är med i det som händer på riktigt nära håll. Vi bygger ett samhälle, en stad – en ung kommun ska hitta sin identitet. Tacksam för ett meningsfullt uppdrag!

Röstade tidigare idag. Har annars inte gjort många knop då det var bröllopsgig igår. Festligt värre så att säga. Igår. Dagar när tröttheten är ett faktum är det rätt lätt att känna sig som världens sämsta förälder – när det inte finns en utflykt i planen. Ingen ork att vara påhittig. Men vad fanken – varför denna känsla av otillräcklighet? Det var verkligen exakt så alla dagar såg ut när vi var små ju! Detärnyttigtatthatråkigtdetärnyttigtatthatråkigt osv. Det min mamma sa när jag var uttråkad som barn.

Tidigare ikväll frågade jag Olsson vad vi egentligen gjorde där i Allhelgonakyrkan – om han förstod syftet och innebörden av att vi går och röstar. Kände stoltheten då det var glasklart. Tar dock inte åt mig äran, utan den ger jag:

Skolan. Vilket arbete alla lärare gör VARJE DAG. Lär ut, lyssnar, försöker förstå, bygger förtroende osv osv. Ett ofta återkommande samtalsämne här hemma, då den andra vuxna här hemma nu arbetar som lärare. Här hemma försöker vi hålla vettiga samtal levande med barnen utöver samtalen om kiss och bajs, så jag blev lite lätt överraskad när hans tankar och kunskap om demokrati var så grundligt och detaljrikt.

Sov gott och hoppas ni använt era demokratiska rättigheter/skyldigheter!

Okej Stockholm – hur nyfikna är ni EGENTLIGEN på ny musik?

  • Publicerad 22:16, 24 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

God kväll vänner!
Nya jobbet – väldigt peppigt men det tar som bekant rätt bra med energi att komma in i det – att vara påläst och kunnig samtidigt som jag lär mig massa nytt. Glad för förändringen – älskar att jobba och älskar att lära mig nya saker.

En sak jag funderat över mycket på sistone har att göra med alla livekonserter och klubbar jag bokat och arrangerat ganska många år nu. Min fråga till er är:

Hur intresserade är ni egentligen av musik och artister som ni kanske inte känner till sedan innan? Hur nyfikna är ni? Vad krävs för att lägga en kväll på för er helt ny musik, istället för att moffa chips i soffan (vilket jag själv verkligen inte tackar nej till). Jag är genuint nyfiken. Tycker mig se trenden att det måste anknyta till dig personligen för att du ska vara intresserad överhuvudtaget. Anledningen till det kan verkligen ha att göra med att ni/vi helt enkelt blivit äldre. Jag själv är både latare, tröttare och mer ”äh, jag skiter i det”. När Sophie, syrran, startade Pero Älskar Musik, var vi alla runt 25 och levde loppan. Då gick ALLA dit. Nu lever de flesta ett annat liv.

Detta andra liv lever dock inte alla kompisar till de som spelar på Teater Pero. Vi bokar brett men med fokus på unga och artister som för många än så länge är dolda guldkorn. Jag tycker det är underbart och fantastiskt att sedan se dem växa till stora artister, men jag blir inte riktigt klok på det där att inte fler verka välja livemusik när de kan.

Är det lathet? Konkurrens av de mer etablerade namnen och klubbarna? Rädsla för det de inte känner till? Ointresse? För lite PR?

Hjälp mig. Jag vill fortsätta verka för ett levande Stockholm där många får chans att spela på en väldigt bra och fin scen, men jag vill också att ni stockholmare visar intresse för de unga musiker som kommer till Teater Pero och Pero Älskar Musik.

Hur ska vi annars övertyga de unga att kultur är något att värna om, att det viktigt inte bara för de som utövar den utan även för åhöraren? För visst tror ni väl på det?

Välkomna till Pero Älskar Musik imorgon fredag 25/8 kl 19.00 på Teater Pero. För mer info gå in på vår Facebooksida Pero Älskar Musik.
19693728_10156021291329041_5356037264356922667_o

Midnattsloppet, Kulturfestivalen, Nytorgetsfestivalen och ont i magen över Stockholmsgräddan.

  • Publicerad 23:51, 20 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Helgen gick snabbt och var innehållsrik:
- Pizza och bärs på balkongen i fredags. Skönt o pusta ut efter första veckan på jobbet, som avrundades med möte kring den nya regionala kulturplanen. Spännande och intressant!

- Storstädning hemma i lördags. Tråkigt och nödvändigt, men så gött när det är klart!

- Fika hos syrran på Hornsgatan. Mys som vanligt.

- In till kulturfestivalen en megasnabbis då ärendet egentligen var att möta upp svägerskan för att hjälpa till med bagage och bebis vid Centralen. Smockat city igår alltså!

- Middag med båda svägerskor innan det var dags för Midnattsloppet! Så kul! För att nästan ha gett upp runt 6 km (började alltså gå och kände att nu pallar jag inte mer), då jag gick ut alldeles för hårt, är jag ändå nöjd med 49,26. Göttast är att jag inte behöver springa mer nu och att jag fick god pulled pork-macka med öl efteråt!

- Idag gick vi till Nytorgets härliga festival! Barnen tyckte musiken var för stark, så det var mest parken och loppisen vi gick till, där jag tappade bort Bossan i en minut och tänkte att nu är det kört. Han hade lyckligtvis sprungit till gungorna igen och TUR för mig att syrran råkade stå just där och vänta på oss. UNGE.

- Solna och lite häng med storsyrran.

Fin helg förutom barnens alla bråk.

Läste just Mustafa Cans och Anders Ahlgrens ”Stockholm skapar med ångest än drömmar” (SVD) och känner efter denna helg extra mycket ambivalens kring att vara Södermalmsbo.

I texten blandar de tankar och åsikter med fakta, som dessa för att ge några exempel:

”Skillnaden i förväntad livslängd mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd är 18 år.

Mellan 1990 och 2015 ökade medelinkomsten för invånarna i innerstaden med 64 procent medan ökningen i Skärholmen bara var 1 procent. Under samma tid hade den högsta inkomstgruppen ökat sin andel av befolkningen i innerstaden med 62 procent.

I Rinkeby lever 42 procent av barnfamiljerna i relativ fattigdom. I Södra Ängby bara 2.

Medelårsinkomsten i Södra Ängby är 560 000, i Rinkeby 127 000.

I Stockholms stads broschyr ”Vision2030 Framtidsguiden” berättas om mångfaldsstaden som bygger integrerat: den sammanhållna staden ”utan fysiska och sociala barriärer”.

Det finns inte ens en antydan om att antalet hyresrätter minskat drastiskt, bostadsrättspriserna skjutit i höjden eller tanken att allmännyttiga hyresrätter med modesta hyror kanske borde byggas i Djursholm, Östermalm, Kungsholmen eller Södermalm för att minska den etniska och ekonomiska segregationen.

Och var är reflektionen om hur vi uppfattar varandra? Geografin påverkar vilket värde vi tillmäter människan. Innerstaden blir platsen för de framgångsrika, intressanta, kreativa, medvetna och toleranta.”

Får lite ont i magen faktiskt, känner att jag måste försvara mitt val att bo här, och att jag kanske borde flytta till Rinkeby för att minska enfalden här. Jag kände den så starkt idag på Nytorget.

Tredje dagen på nya jobbet och klänningen ut och in.

  • Publicerad 23:08, 16 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Hela dagen.

Upptäckte det då jag precis avslutat dagens sista möte.

Projektledaren för en konstutställning som invigs nästa fredag måste undrat.
Kulturchefen, kulturskolechefen, omsorgschefen och säkerhetschefen måste undrat.
Hur kan detta hända tredje dagen på nya jobbet?
När hela dagen upptas av möten?

Jag hoppas innerligt att min kulturtantsmönstrade tunna jacka i alla fall dolde storleks- och tvättinstruktionslapparna.

Utöver denna upptäckt trivs jag alldeles förträffligt. Jag utmanas och det är precis vad jag behöver! Jag får spåna, klura, läsa på, planera, tänka strategiskt, lära mig massa nytt osv osv. Kommer bli bra det här!

Ska hädanefter klä mig lite mer noggrant i ottan.

Natti!

Visa ditt stöd på Medis. Hinner jag så hinner du.

  • Publicerad 22:31, 14 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

I fredags efter jobbet var jag duktig och tog en löptur. Detta i galet bra aw-väder, så det kändes väldigt hurtigt ju. En okänd löparkompis längs Årstaviken gjorde tummen upp när vi möttes, och jag blev så himla pepp (och överraskad!) på den värme han spred genom att bara göra tummen upp. Varför gör vi inte detta oftare?!

Fredagspizzan intogs på balkongen. Fint som snus. Därefter en spontan cykeltur med pojkarna – vädret var ju så oerhört sensommarhärligt och ”vi-kan-inte-vara-inne-i-det-här-fina-vädret”-soligt.

Jagade solnedgången, och på Reimersholme fann vi den.

Väl på filten, med folkölen i handen och med ögonen kisandes mot solen, kom samvetet ikapp. Varför hade vi inte åkt till Medis istället, med mat till alla som sittstrejkat i nästan en vecka? Åkt dit för att visa vårt stöd i deras kamp?

Barnen blev lite trötta och vi åkte hem (skyller på det ja, så himla lätt ju).

På lördagen fanns det ingen ursäkt. Till ICA:t för att inhandla smör, bröd och ost, sedan hem och börja fixa, och förklara för barnen vad som händer. 40 dubbelmackor och 20 apelsiner drog vi till Medis. De jag pratade med hade sovit två timmar, tre timmar, fyra timmar… Svårt att hitta rätta orden ibland, men kände att genom att bara gått dit med lite mellanmål ändå var något. Vi gick hem igen med tomma termosar för att fylla på med hett vatten.

Så sjukt liten insats, men bättre än ingen insats alls.
Så himla lätt att tänka att det en gör är för futtigt – tänk inte så.

Kom igen Stockholm, vi behöver mer värme, inte mer kyla. Den kommer snart ändå.
Och hinner jag så hinner du. Faktiskt.

God natt.
Medis1

Medis 2

Sommaren när jag fick skägg.

  • Publicerad 22:33, 8 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Nämen – heeeej igen!
Första inlägget efter semestern! Jag har avverkat första jobbdagen efter semestern idag och är kvar en vecka till på skolan innan nya äventyr börjar. En lång ledighet är över, jag känner mig kanske inte utvilad direkt (det är ren fakta att det äro mer slitigt att vara ledig än att vara på jobbet när en är trebarnsförälder till gossar som inte så ofta håller sams). Men – jag har hunnit tänka fritt, hängt med mina närmaste och käraste och pausat det snurrande vardagshjulet. Oerhört skönt!

Sommaren 2017 var den när jag:

- Fick skägg. Till och med lite mustasch. Vad är det för tantavarning? Sååå gammal är jag faktiskt inte! Lite längre, ljusa strån har jag upptäckt på sistone. Kroppen – please lägg ner genast.

- Tillbringade två veckor i Spanien med Mr Johansson och gossarna. Alldeles ljuvligt att kunna böka och stöka överallt utan att känna en kotte. Peeerfekt för oss ju. Allra roligast var när O lärde sig att simma! Terassen på kvällarna med vattenkrig, dragspel och GT:s var inte heller fy skam.

- Imponerade stort på barnen genom att åka en alldeles förfärligt lång och snabb vattenrutschkana.

- Skrev barnlåtar tillsammans med Mr Johansson (på ovan nämnda ställe) och upptäckte hur kul det var att skriva helt utan begränsningar.

- Ville ge mig sjutton på att läsa ut samtliga böcker som jag tog med till varje plats, men misslyckades.

- Sprang varannan dag med några få undantag. Känner mig nöjd, då löpning inte är en favorit-idrottsaktivitet.

- Ibland nästan bröt ihop. Tålamodet var i några situationer nära att helt ta slut – inför andra. Åh vad det inte är kul. Men – jag är inte mer än människa.

- Än en gång fick tillbringa dryga veckan med mamma, pappa och systrar med familj i Ödesbacka – mina föräldrars gård. Tyvärr inga bröder med denna vända, men fina dagar med de som var där. Kanske enda gången i livet som vi körde cirkelträning tillsammans hos grannfrun som är värsta träningsexperten!

- Körde ihop en släktträff med mina kusiner på pappas sida. Vi blev till slut över 60 stycken. Traktorsafari, släkthistorier, fotboll, våfflor och knytisgrill – vilken gemenskap!

- Fick en liten minitrip till västkusten med Mr Johansson och bara O. Strunt samma att det var storm vid krabbfisket… Att hänga med en son i taget är nog det bästa jag vet. Jag blir den där roliga och mysiga mamman som jag kämpar så febrilt efter att vara lite oftare.

- Även fick ett par dagar med mina svärföräldrar i deras underbara hus utanför Värnamo. Grillning i regn på Store Mosse, gamla spel, pusselläggning, reashopping, ölprovning, badtunna, god mat (läs kantareller) – tacksam!

- Avslutade semestern med att ha en pruttande son på Swebus på väg hem mot Stockholm igen. Oerhört pinsamt ju. Och rätt kul samtidigt hehe. Hände inte bara en gång…

SÅ – jag är alltså tillbaka och ska ge er livets reflektioner lite oftare än under sommaren, kul va?!

Vill ni se bilder hänvisar jag till min Instagram. @lenamalmborg för livet-bilder. @lenamalmborgofficial för musikrelaterade bilder.

Kram!

Nu ska jag öva mig i att vara ledig.

  • Publicerad 21:29, 27 jun 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

God kväll!
Sitter på tåget mot Småland. Solen lyser utanför fönstret och barnen är superlugna. Receptet stavas I-P-A-D-S. Känns ändå helt okej med tanke på att resan till midsommarfirandet gick åt skogen när vi inte tog fram dessa beroendeframkallande skärmar. Nu får de användas för vi är helt enkelt för trötta för att kriga.

Har haft lite smågrejer efter skolavslutningen då jag blivit avtackad på mitt gamla jobb som folkbildare, och fått mitt nya jobb överlämnat till mig. Känns superspännande och utvecklande. Har målat några dörrar hemma, nu när det närmar sig ett år sedan vi flyttade in. Nu är det faktiskt semester på riktigt! Den började med att vi i vanlig ordning hade megabrådis att komma till Centralen då pendeln var försenad. Spring spring till Mariatorget, för att sedan mötas av ett totalstängt Centralen då det brunnit på en restaurang där. Middag på trottoaren med Donken-hemska-maten, och två timmar senare satt vi på tåget.

Småland-Spanien-Småland-Skåne är planen. Ska verkligen träna mig i att försöka vara ledig, jag är ganska dålig på det – särskilt när jag är hemma i Stockholm. Kan liksom inte göra ingenting. Så:

Hej Småland, hej ledighet och tack för veckans finaste nyheter:

Johan Gustafsson, min gamla kompis storebror – har äntligen blivit fri och är hemma i Sverige igen. Det är så underbara nyheter att typ ingen av de tankar och idéer jag haft till blogginlägg är värda att skriva om. Därför önskar jag er nu en skön sommar!☀️☀️☀️

Helg med Håkan, Hammarby och härligt kollektivliv.

  • Publicerad 23:48, 11 jun 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Yes, jag överlevde fredagens avslutningar även om det blev oerhört tajt om tid då mittenavslutningen drog ut på tiden, vilket gjorde att när soundcheck skulle ha dragit igång inne i skolans ljushall 11.50 – då var inte en mick på plats. 11.20 drog sista igång och allt kopplades klart 11.19. Så – noll koppar kaffe mellan 07.30 och 13.30, men sedan satt det ganska fint alltså!

Helgen inleddes sedan med att vi firade Olsson som gick ut ettan. Det finns inget mäktigare än att vara med på ens barns stora stunder. Då blir verkligen allt annat betydelselöst. Stolt som bara dän och en stund där familjen svetsades ihop ytterligare. De stunderna är viktiga.

Håkan Hellström tog sedan över under kvällen, och stod för fredagens pepp och inspiration: Jag gillar att en svensk artist kan gå från att vara en indiestökig popartist till att förvandlas och köra Brucan-paketet all in och ändå ha kvar sin publik. Det är starkt jobbat. Det är nästan som att Alcazar skulle ha börjat köra Lykkes scenspråk och sound, eller som att Danny skulle försöka bli nya Jonatan Johansson.

Precis som förra konserten tycker jag att gospel-wailarna kunde kommit och gått lite grann, inte funnits över Håkans röst precis heeela tiden. Less. Is. More. Oh. Yes. Detta tycker jag alltså trots att jag är en gospelälskare i hela min kropp och själ.

Det positiva är att han känns oerhört på riktigt, verkar väldigt tacksam över att han får göra de här turnéerna – det gillar jag. Den fina artisten som verkligen vill att publiken ska känna sig delaktig och involverad i hans musik. Ett viktigt plus är att han gav mig lite tonårspirr. Tror det är direkt livsfarligt att inte få vara det där tonårsjaget nån gång ibland. Det kan inte vara sunt att bara vara den där pressade och stressade trebarnsmorsan hela tiden. Så tack Håkan för pirret, det var på tiden..

Recept för frambringa detta pirr är (till er som behöver):

- Gå på konsert på Stadion eller annat ställe en försommarkväll.
- Cykla genom stan med nån du tycker om.
- Stanna på vägen dit och ta två bärs i Humlegårdsparken (eller ännu hellre på Södermalm hehe, jag kunde ju inte sluta undra vad alla jobbar med).
- Hoppa upp och ner på konserten du går på.
- Skrik lite så där tonårsskrikigt, helst på lite opassande ställen.
- Gå till närmaste hotell efter konserten och ät chips och en till öl.
- Möt upp med gamla kompisar för ytterligare ett glas på UTESERVERING efter 24.00.
- Cykla lite för fort genom stan på väg hem.

Mer helg då: Kollektivliv hela helgen med underbara svägerskan med lilla familjen på besök. Det är ju mysigt att vara många på en liten balkong, att vara många runt matbordet. Mer sova-över-partyn även när det inte renoveras tycker jag!

Hammarby mötte Orminge idag, och Olsson fick göra sina första mål i St Erikscupen OCH vara lagkapten! Glädjen och förvåningen i hans reaktion på andra målet (eh va, gjorde jag just ett TILL mål, är det sant är det sant, händer det mig??!!) var åh-så-fint! att se.

Summering: Sorry Håkan, men skolavslutningen i fredags och dagens match idag väger så mycket tyngre och är så mycket viktigare än alla konserter i världen. Ändå behövs musiken, kärleken till den och texterna som berättar och berör.

Bra helg.
Lena Olle Danne

Snart har jag överlevt våren!

  • Publicerad 22:51, 8 jun 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Det är dagen innan fyra skolavslutningar. Tre som jag arbetar med och den fjärde som är min sons. Snart snart har jag överlevt våren och den känslan alltså. Ska bli otroligt skönt att snart börja andas igen. Det nästan komiska i rubriken är att min nya chef sa, när jag började på skolan: ”Överlev våren, så lovar jag att fixa till din tjänst till hösten, så att du inte undervisar riktigt så många elever framåt.”

Jag visste precis vad jag gav mig in i. Undervisa 400 elever på fyra dagar, samtliga i helklass. I ett ämne som nästan förutsätter halvklass för att eleverna ska kunna nå målen.

Idag kom det där förfärliga hugget. Samma hugg i bröstet som när jag gjort mitt första år som lärare. Men värre än så blev det inte, och jag reagerade mest med att tänka på vad hon sa i december.

Nu är det borta och det ser faktiskt ut som att jag kommer att fixa den här våren.
180 omdömen nästa vecka, sedan kan sommaren börja. Längt längt!

Dagens tips: Dansa mer med människor du gillar. Vi hade 40-årsfest i söndags för två favvokillar – Johansson och Sveningsson. Dansa måste vara bästa sättet att vara i exakta NU:et. Det enda som spelar roll är hur en spelar roligast på bongotrummorna. Eller egentligen spelar inte det heller någon roll, det blir ju kul hur som helst med bongotrummor på ett dansgolv. Bara gört. Mer disco till folket – vi behöver det!

Livet på 12 dagar.

  • Publicerad 23:44, 30 maj 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

God kväll!
Den här tiden på året är intensiv! Särskilt för lärare som pluggar och påbörjar tränaruppdrag samtidigt.

Livet på 12 dagar har för mig sett ut så här:

19/5 – Terminsavslutning på Pero Älskar Musik. Ni har väl kommit någon gång, ni som läser? Jag tycker verkligen ni ska det, och om ni inte gillar musik – sprid till de som gört, för det ÄR verkligen en av Stockholms finaste scener i en storlek som gör att publiken kommer nära, nästan är en del av musiken. 25/8 är vi tillbaka.

20/5 – Klubb Normens sommarpremiär på Boulebar Rålis. Normen Produktion driver jag och Matilda Johansson och där arbetar vi med kreativ normmedvetenhet på olika sätt. Vi ställer oss alltid frågan ”Vem/vilka får synas och höras?” och försöker alltid bredda normen genom att leta utanför den. Nästa gång dj:ar vi bara, och det är den 17/6.

Blev även ett Faschingbesök denna kväll – kolla in Samson for President, vilken röst!

21/5 – Förberedde min examination i Strategisk Projektledning och gosade med barnen.

22/5 – Jobb och sedan träning med de intensiva femåringarna som just börjat spela i Hammarby. Så roligt och jobbigt på samma gång. Känner dock att vill vi ha ett jämställt Sverige så får en göra olika insatser på olika håll. Då kan jag inte bara tänka kultursfären hela tiden, utan bredare. Ett rep hann jag också med.

23/5 – Jobb och sedan sista pluggnatten inför onsdagens kursavslutning.

24/5 – Länge sedan jag var så pirrig inför en presentation. Alla kursdeltagare skulle presentera sig strategiska projekt och det var en riktigt bra dag. Godkänd och glad över alla nya kunskaper! Firade på kvällen!

25/5 – En kär röd dag och fix och städ hemma, för att sedan åka med systrarna mot Småland.

26/5 – Storstädning på landet från morgon till kväll. Goda vinet och snackset i kvällssolen satt som smäckraste smäcket kan jag säga.

27/5 – Bröllop! Syrien möter Sverige i ett fantastiskt fint bröllop på så många nivåer. Vi sjöng ”Den jag kunde va” och åkte alldeles försent mot Stockholms i försommarnatten.

28/5 – Sommar och parkhäng i Aspudden. Ljuvlig dag med barnen och deras fastrar. Tacksamheten över livet spred sig ut i varenda litet kärl.

29/5 – Jobb i massor igår då betygen ska vara inne snart. Fotbollsträning igen och det finns inget som får en att känna den nöjdheten som jag känner när den är över:)

30/5 – Jobbat 8-18 och nu är det dags för sängen.

Livet på 12 dagar i juli hoppas jag inte blir likadana.

Snart sommar – längtar!!

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.