Mårten Westberg

Efter 40 år som löpare, 25 år som tränare och 2,5 år som ordförande bytte Mårten ut Fredrikshof på Östermalm mot Akalla och mötte helt nya möjligheter.

VILL DU MIG NÅGOT? SKICKA GÄRNA ETT MEJL.

Jag klarade mig!

  • Publicerad 10:50, 21 nov 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Snö! 

Härligt! Jag klarade mig! 

Om Tensta och Rinkeby vore en drink så skulle den bestå till 40 procent av ”Sverige” medan de övriga 60 procenten skulle bestå av 40 olika ingredienser.

Att nå fram med löpningens glada budskap är inte alltid självklart och enkelt i en miljö där 90 procent är födda i ett annat land.  Oftast en muslimsk del av Afrika eller Mellanöstern.

Värderingsmässigt har de gjort den längsta resa man kan göra.  Värderingsmässigt den längsta resa som går att göra i världenFrån beslutsfattande baserat på Tro och Tradition
Till beslutsfattande baserat på Vetenskap och praktik. 

Från att jobba för att försörja sig och familjen
Till att jobba för att göra nytta och självförverkliga sig. 

Mycket av den retorik som fungerar jättebra på Östermalm faller platt på marken här.  Jag brukar till exempel prata alldeles för mycket om behovet av att skapa hjärtkapacitet under tonåren när kroppen byggs om.

En sak som går hem är utmaningar, helst med pengar som belöning.  En gammal gubbe i grått skägg som erbjuder 100 kr till den som slår honom på ett varv runt Spånga IP.
- Det går hem bättre här än på Östermalm.

Senast jag förlorade en hundring så var det en av våra andra standard-utmaningar.  Det gällde att komma före Abdihakim till andra sidan av en fotbollsplan.  Abdihakim startade ett par meter framför tonårningarna men sprang baklänges.  Han är fruktansvärt snabb, Abdihakim!  Det här har vi gjort kanske trettio gånger, men den här gången var Mehedi någon meter före. Då fick jag pröjsa.

Men nu gällde det mig och den där utmaningen på 400m.  Abdirachid var uppenbarligen alldeles för snabb, så jag ökade oddsen.

”OK, 100 på ett varv eller 500 på fem varv”.

Han gick på det. Fem varv är 2000m.
- Ingen femtonårig fotbollsspelare slår mig på två kilometer, tänkte jag.
Det funkade i för sig. Han hängde med i 1,5 varv i 3:30/km innan han släppte. Då slappnade jag av och sänkte farten, men med 300m kvar så upptäckte jag att han var på väg ikapp!

Sen har Abdirachid kommit tillbaka. Varje torsdag är en ny pärs.  Senast drog han iväg och ledde klart efter ett varv. Jag kom ikapp efter drygt två varv men sen hängde han med tills det var 1,5 varv kvar.  Ännu en gång spurtade han starkt på sista varvet och var bara ett par sekunder efter mig in på upploppet.

På torsdag hade jag fått åka till träningen med 500kr i fickan…men nu kommer snön!

Jag har klarat mig!

Abdirachid har inte en chans på 2 km skidåkning, eller…?

 

Sååå mycket glädje!

  • Publicerad 18:51, 20 okt 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

”Förut var jag rektor på en grundskola på Östermalm.  Jag jobbade 12 timmar om dagen och föräldrarna lade sig i hela tiden. Jag blev hotad. Det var ett helvete. Att vara rektor här i Rinkeby är mycket bättre”.

Jag frågade genast Maria om jag fick citera henne.  Jag älskar att bli överraskad.  Samtidigt förstår jag att det är sant.  Mycket är bättre i Rinkeby än i Östermalm.   Mycket är mer avslappnat.  Titta bara på damerna som springer här med Abdihakim och mig.  Det är bara Maria som har funktions-kläder. De andra springer i samma Abaya och hijab som de har på sig resten av dagen.  Tror du medarbetarna på SEB Karlaplan skulle göra det?

Rinkeby kl. 8 i morse
Rinkeby kl. 8 i morse

Idag var tredje fredags-morgonen de sprang med oss, så idag fick de skor som vi har fått från Saucony. Tidigare sprang de med lågskor så vi höll oss på gräset. Morgondaggen gjorde att de var blöta om fötterna resten av dagen.  Nu har de löparskor och kan välja om de vill springa i gräset eller på asfalten innan de byter till sina lågskor för resten av skoldagen.

Det här är ett rätt typiskt pass med Akalla Run.  Träningspassen med hård backträning eller tuffa intervaller som jag är van vid från mina 25 år som tränare får stå tillbaka för pass med målet att introducera löpning till folk som aldrig skulle ha gjort det annars.  Det är enormt givande.

Curre Ljung, som tränar Sveriges nog framgångsrikaste löpargrupp med huvudsakligen Somalisk-Svenska pojkar, sa det väldigt bra:

”Det känns nästan egoistiskt för det ger sååå mycket tillbaka i form av glädje och naturligtvis en känsla av att man bidrager lite till integrationen i samhället”

Run AW

  • Publicerad 14:46, 19 okt 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Imorgon prövar vi ett nytt trevligt pass: AW från Sergels Torg.

SlottssprintenAfter Work brukar betyda en öl och lite avspänt prat med arbetskamraterna innan man går hemåt.

Vi grundar med en liten löptur på 5-8 km.

Vi börjar kl. 16:00 från Sergels Torg och springer antingen ut runt Skeppsholmen och Kastellholmen eller så joggar vi via slottet till skeppsbron, slussen och Monteliuspromenaden till Västerbron och tillbaka via norr Mälarstrand.

SkinnarviksbergetEfter det en läsk eller en öl ”English style” (utan att dusha eller byta om) och 17:30 är vi alla på väg hemåt.

Ta med arbetskamraterna på en Run-AW eller lär känna lite nya människor från helt andra miljöer.

Alla som jobbar i city är perfekta som joggande språk-lärare för någon som nyss har kommit hit.  Du har trevligt, får motion och gör en god gärning på samma gång!

…Men ölen får du betala själv!

The real shit

  • Publicerad 19:49, 14 okt 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Kanske har du åkt en av alla dessa charterresor till en fotbollsmatch i Premier League  och gått på pub för att få känna en bit av det riktigt engelska?

Då kan jag ge dig ett tips.

Vill du verkligen känna det riktigt brittiska så ska du åka ut till någon pub på landsbygden där de har ett terränglopp. Du anmäler dig i puben. Sen springer du och ett hundratal lokala löpare runt i geggan bakom puben innan ni kommer in på puben igen och tar en pint i väntan på prisutdelning.  Det är helt fantastiskt!  Hundra geggiga löpare som dricker öl och skrattar och har kul medan svetten torkar till salt i pannan.

Lite av den känslan lyckades Huddinge AIS uppnå idag i Terräng-DM.  Det var egentligen bara puben och ölen som saknades.  Vi sprang i blött gräs och emellanåt decimeterdjup gegga.   Solen sken. Alla var glada och hejade på mycket fler än de egna klubbmedlemmarna.

Tänk om alla som bara springer Tjejmilen, Göteborgsvarvet och liknande lopp fick vara med om ett sånt här lopp. Tänk om de fick uppleva löpningens själ!

Tjurruset tänker du. Det är ett bra försök att bjuda på samma sak, men det blir inte äkta.  Det här är ”the real shit”.

Foto: Kim Hedbom
Foto: Kim Hedbom

Jag åkte dit för att heja, men när jag såg den regnsjuka banan blev jag till slut tvungen att efteranmäla mig.  Helt fel skor hade jag på mig, så jag sprang barfota. Det gick bra, även om det sved lite under fotsulorna när jag kom ut på de små grusade partierna.

Tjurrusets profil var ”macho” men det här är macho på ett mycket mer sympatiskt sätt.  Det illustreras rätt bra av att Malin bakom mig på bilden här var klart före mig i mål.

Bara sexig när jag springer

  • Publicerad 21:47, 3 okt 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Löpning är balett. När jag ser någon av systrarna Dibaba springa kan jag inte låta bli att bli lite kär.  Det är ju så vackert.

JP på Stadion
JP på Stadion

När vi sprang för University of Texas hade min svenske kompis Jan Pettersson ganska ofta två tjejer som stod vid löparbanan och suckade varje gång han sprang förbi. Jag förstår dem. ”JP” hade verkligen ett fulländat löpsteg.

 

Lidingöloppsvinnaren Napoleon Solomon är svensk löpnings Rudolf Nurejev. Efter hans första Finnkamp fick han skriva autografer på magen på finska tjejer med drömmande blickar. Jag tror han var 16 år och löpsteget var redan fulländat.

Aisha och Bilal på fotbollsplanen
Aisha och Bilal i Akalla Run

Ett sånt löpsteg lyckades jag aldrig få, men jag ger aldrig upp.  I 42 år har jag försökt förbättra min teknik och den kampen pågår fortfarande. Med vartenda ett av mina 10 000 steg om dagen försöker jag närma mig JP, Napoleon och systrarna Dibaba.

Mot mig har jag åldern, ljumskbråcket, ichias och ett för alltid slalom-skadat högerknä.

…men ibland! Ibland efter en halvmils linkande så händer det att jag får till det. Då sprider sig en varm pirrande känsla i hela kroppen.

Då är jag vacker.
Då är jag sexig.

Mårten springer på taket beskurenDå känns det som när jag var 23 år och sprang ensam in mot mål i något lopp i Texas. Brunbränd efter tre mil om dagen i den heta Texas-solen.

Det långa blonda håret fladdrande som en flagga bakom mig i fartvinden. TV-kameror från alla de tre stora amerikanska kanalerna.  Fullt av journalister i målfållan.

Den känslan.

Men den försvinner när jag stannar.

Jag är bara sexig när jag springer.

Utan kärlek är journalisten inte bättre än en robot

  • Publicerad 11:43, 29 sep 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Trodde du jag var arg på DN-journalisten som tyckte det var lagom med en femtedels sida om Lidingöloppet? Nej, inte alls. Hon gjorde sitt jobb. Uppdraget som sportjournalist är i första hand att täcka herrfotboll, herr-hockey och idrottskändisar. Sen kryddar man med något enstaka nedslag från resten av idrotts-Sverige.

Foto: MostphotosNapoleon Solomon vann Lidingöloppet. Foto: Mostphotos

Igår kväll försökte jag förklara i radio P5 att jag förstår det. Under de fyra år jag sprang för ett universitet i Texas blev det extra tydligt eftersom fotbollen och hockeyn var utbytta mot Amerikansk fotboll och baseball. Som student hade jag inte tid att läsa dagstidningar, så jag lärde mig aldrig förstå de amerikanska ”folk-sporterna” utöver reglerna.

Nu hade mitt universitet ett högt rankat baseball-lag. Många av skolans snyggaste tjejer satt alltid där på varje match. Jag och en kompis gick dit för att titta på både matchen och baseball-groupisarna.

Som skolans bäste terränglöpare hoppades jag nog på lite uppmärksamhet från tjejerna också.

Det floppade totalt.

Tjejerna såg oss inte ens. Men det intressanta är skillnaden i upplevelse av baseball-matchen. Jag såg folk titta spänt, som om något viktigt och spännande pågick därute. Men inget hände ju!  Utan förförståelse var jag en helt objektiv åskådare till baseball-matchen…och det var öken! 

Om några månader ska jag gå med min fru på en konsert med världens mest säljande artist. En rödhårig kille. Jag har hört hans namn och någon av hans låtar. Inför den konserten kommer jag att lyssna på hans musik varje gång jag går, cyklar eller åker tåg. Lagom till konserten kommer jag känna igen varenda låt och ingen kommer tro annat än att jag alltid har älskat den här rödhåriga killen; Ed-någonting.

Det är så det går till. Man behöver förförståelse för att uppskatta musik, idrott eller någon annan typ av konst.  Man måste först lära sig uppskatta, och helst älska det man ska skriva om. En journalist som blir inkastad på ett uppdrag att skriva ihop något om ”det där terrängloppet” (som råkar vara världens största terränglopp) har inte tid att skaffa sig någon förförståelse.

Svenska sportjournalister har förförståelse av herrfotboll, her-hockey och ett koppel idrotts-kändisar. Det kan de beskriva med den värme som gör reportagen läsvärda. De reportagen gör oss läsare/tittare intresserade av just herrfotboll och herr-hockey och så blir det ensidiga fokuset en självuppfyllande profetia.

Utan kärleken till idrotten de ska skriva om blir sport-journalisterna lätt utbytbara mot en robot: ett dataprogram som summerar resultaten.

Samma program söker efter några hundra kändisars namn och skriver sen om dem. ”Johan Ohlson var med och kom på 21a plats. Det är bra. Han slog ett antal elitlöpare. Det är anmärkningsvärt”. Det klarar ett dataprogram, men dataprogrammet vet inte att skidåkare förväntas kunna konkurrera med löpare i Lidingöloppet och dataprogrammet vet antagligen inte att elitlöpare som Fredrik Uhrbom precis har börjat jogga efter att ha varit skadad i ett antal månader. Sånt får en journalist veta om hen är på plats.

Sport-journalistik utan kärlek är inte värt papperet den skrivs på.

Journalister: välkomna hem till mig den femte november så tittar vi på New York Marathon tillsammans. Ta med ett gäng 20-lappar. Före start sätter vi 20 kr på valfri löpare. Sen har vi nya betting-omgångar varje mil. Den som först satte 20kr på tex Eliud Kipchoge har första tjing på Kipchoge vid en mil. Det är insatsen i den fjärde omgången som räknas och vinnaren går hem med alla pengarna. Jakten på pengar gör att du kommer börja lära dig titta på löpning på ett nytt sätt.

Efter det kommer du aldrig mer hålla med kollegan som säger att det räcker med att visa det sista varvet på 10000 meter. Det vore som att bara visa den sista bollen i en tennismatch. ”Det är ju där det avgörs”.

Media missar Sveriges största sport

  • Publicerad 10:41, 24 sep 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Igår avgjordes världens överlägset största tävling i Sveriges största idrott.  För första gången på nio år vann en Svensk i herrklassen och dessutom vann en Svenska i damklassen. 

I DN hittar jag en liten artikel som verkar vara skriven av en oinsatt journalist.  Fokus är på en kändis från skidåkning, som också deltog.

Att Napoleon Solomon skulle kunna vinna Lidingöloppet verkar de helt oförberedda på.  Samtidigt läser jag tre sidor om fotboll.  Jag älskar fotboll, men det är ändå en krympande idrott med hälften så många aktiva som Svenska långlopp har betalande deltagare.  Lägg sen till alla Svenskar som springer flera gånger i veckan utan att springa några lopp. Långlöpningen är troligen en större idrott än fotboll och hockey tillsammans.

Tänk om Sverige hade en turnering i fotboll eller hockey med 40 000 deltagare och att den turneringen de senaste nio åren hade vunnits av ett lag från Tyskland (fotboll) eller Canada (hockey) men nu vann ett Svenskt lag på både herr och damsidan.

Hur många sidor hade vi fått läsa om den turneringen?

Jag tycker att en stor tidning som DN skulle låta en journalist förbereda sig för att täcka världens överlägset största terränglopp.

Den här hypotetiska journalisten skulle ha kollat upp Napoleon  eftersom han blev svenska mästare på  10 000 m och dagen efter det vann 3000m hinder och den tredje dagen blev (tveksamt diskvalificerad som) tvåa på 5000m på SM.  Det var för en månad sen.  Den fina vinnartiden på 10 000m kunde ha gett en föraning om att något stort var på gång.

Istället skriver man att Napoleon, som var några sekunder från prispallen i juniorklassen i Terräng-EM  för mindre än ett år sen ”överraskande” vann Lidingöloppet.  Man kunde ju ha intervjuat någon på Friidrottsförbundet om den här killen.  Då skulle man ha vetat att han är enormt bra i terräng och att han år efter år har krossat alla åldersrekorden i Lidingöloppet från 15 år och uppåt.

Rubriken på artikeln säger allt om Svensk sport-journalistik:
Ohlson imponerade i Lidingöloppet!
Ohlsson!  Kändis-faktorn är OK när det inte finns något att skriva om, men 1,49 är inte överraskande bra.  En skidåkare i Johan Ohlssons klass ska kunna springa lidingöloppet på under 1:50.  Det extremt backiga Lidingöloppet är som gjort för skidåkare med sin höga syreupptagning.  Lidingöloppet är den  unika arena där skidåkare, orienterare och löpare gör upp på relativt lika villkor.

Det vet förstås inte den i sista minuten inslängda journalisten. Johan Esk som själv springer långlopp ibland är ju upptagen med att skriva om fotboll.

Tyvärr missar läsarna av DN därmed att Napoleon är en kul och avspänd kille som har lätt för att formulera sig och har mycket att berätta.  Bara en sån sak som att alla barn älskar honom. Det krävs mer än en googling för att hitta det.

Nu ska jag inte skälla på DN för mycket. De brukar vara bäst, följt av SvT.  Övriga media orkar jag inte ägna någon energi åt att leta bland alla artiklar om fotboll, hockey och trav.

Några av de 600 Järvabarn som deltog i Lidingö Skolstafett i fredags
Några av de 600 Järvabarn som deltog i Lidingö Skolstafett i fredags

 

 

 

Är Lidingöloppet vår sekulära pilgrimsvandring?

  • Publicerad 11:05, 20 sep 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

I helgen är det äntligen dags för Lidingöloppet. Världens ojämförligt största terränglopp och målet för träningen för väldigt många.

Lidingöloppet är ett bra mål. Det får fler att träna och det får fler att träna i skogen, där risken för benhinneinflammation och  andra förslitningsskador är väldigt mycket mindre än om du springer på hårda underlag. Det gäller oavsett hur fina skor du köper.

På fredag hjälper vi  och några  Telia-medarbetare så många vi kan av de nästan 800 elever som åker buss från skolor i Järva till Lidingö för att springa Lidingö Skolstafett. Det är en spännande resa som barnen gör, från Stockholms minst bemedlade stadsdelar med upp till 90% invandrare till en av de mest bemedlade där nästan alla är födda i Sverige av Svenska föräldrar.

Det är ett fantastiskt initiativ av Lidingöloppet som inspirerar ännu fler att träna löpning och skapar relationer över många olika gränser.  Tack!

Men Lidingölopps-helgen får mig också att fundera över det här med träningsmål….

Akalla Run har en träning för pensionärer som vi kallar Måndagsklubben. Vi träffas kl 12 på Spånga ip för en timme med stavgång, styrketräning och balansträning.

måndagsklubben flexibilitet
Balansträning med Abdihakim och Liss-Elin, vår expert på träning för äldre.

En av deltagarna är Arawa. Hon har tränat för Hadj. Den stora pilgrimsvandring som varje troende muslim hoppas kunna göra en gång i livet. Hadj innebär ansträngande promenader i den Saudiska hettan. Där kommer också styrketräningen och balansträningen väl till pass eftersom det är så trångt inne i Mekka att den som faller mycket väl kan trampas till döds på vägen fram till de heligaste platserna i den heliga staden.

Det är en annan sorts målsättning, men den fungerar. Arawa har varit väldigt flitig hela sommaren och gått uppemot en halvmil om dagen. Speciellt noggrann har hon varit med att gå under riktigt varma dagar.   Frågan är om inte Lidingöloppet är vår motsvarighet till muslimernas Hadj och mindre sekulariserade folks pilgrimsvandringar?  Vad det är som får dig att träna tycker jag inte inte är så viktigt. Bara du gör det.

Men nu saknar vi Arawa och längtar efter att hon ska komma tillbaka till måndagsträningen, men det är nog för henne som det var för mig när jag satsade på Lidingöloppet eller något maratonlopp.

När målet är avklarat blir det lätt en period då träningen tappar i prioritet.

Den som kommer är alltid rätt!

  • Publicerad 15:06, 20 jun 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Akalla Run har öppen träning på Spånga ip kl 11-12 varje dag hela sommaren.

Sommaraffisch färgPå affischerna har vi bilder av både barn och vuxna. Det förvirrar en del.
Det vanliga när det gäller idrott är ju ett snävt spann: ”flickor födda 2003″ eller ”12-15 åriga pojkar”.
Det tycker vi är onödigt. Vi har tex haft täta och spännande stafetter där åldersspannet mellan yngste och äldste deltagare har varit 50 år. Alla har gett sitt yttersta.  Då är ålder och kön helt ovidkommande. Det enda som är viktigt för att få ihop jämna lag är att göra en riktig bedömning av hur snabba de olika deltagarna är.

Om vi skulle dela upp grupperna så vore det mer relevant att gå efter hur vältränade de är, än att gå efter ålder eller kön.  Ålder och kön säger väldigt lite om hur fort man springer t.ex. 10*150m.  Därför har vi haft målgruppen ”vältränade” på onsdagspassen, som nu tar paus för säsongen.
Sen tror jag inte vi skulle få ihop några grupper om vi bara vände oss till 12-åriga flickor. Sånt kanske fungerar i fotboll och basket, men i löpning är det en återvändsgränd.

När vi står där på träningen så vet vi alltså inte vem som kommer dyka upp.  Då är det viktigt att tänka att den som kommer är alltid rätt. Då kan vi möta upp med glädje och spontanitet. Då kan vi skapa känslan av ”vad kul att just du kommer!”

Ibland kommer Siv eller Sokrates med 15-20 barn i tio-tolvårs åldern.  Ibland kommer en somalisk familj. I Söndags kom två fotbollsspelare som såg ut att gymma mycket.  De ville köra intervaller.  Vi diskuterade vad de ville komma åt med sina intervaller och kom fram till att vi skulle köra 5*200m med joggvila.  Då ska vi kanske komma ihåg att det var 27 plusgrader på Spånga IP i söndags.

Sagt och gjort: vi skruvade upp farten tills vi såg att killarna fick svårt att hänga med, men då sved det rejält! 32 sekunder på 200m med 50-55 sekunders joggvila!

Nu visade det sig att de här fotbollsspelarna tränar löpning tre gånger i veckan, gymmar tre gånger i veckan och tränar fotboll fyra gånger i veckan.  Då blir man bra!

Ps. Idag var BrommaPojkarna (BP) på Spånga IP. Då frågade jag vilken nivå de ligger på i beep-testet.  Deras svagaste spelare kom till nivå 16 och den bästa på 20.  Jag har haft fotbollsspelare som lägger av vid nivå fem.  Det är lätt att min syn på fotboll påverkas av alla lata fotbollsspelare jag träffar, som bara vill stå stilla och slå frisparkar. Sanningen är att duktiga fotbollsspelare tränar både hårt och ofta! 

Ali fastar och springer maran

  • Publicerad 11:16, 8 jun 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Sex löpare från Akalla Run sprang årets Stockholm Marathon. Sämst gick det för mig. Jag hade sprungit en halvmara en vecka tidigare och var förstås helt sänkt. Den första milen kändes som den sista!   Så dumt av mig.  56 år och jag gör fortfarande ung-kille-misstaget att tro att  jag klarar allt!

En stolt Ali
En stolt Ali

Ali överraskade mest.  Ali är 17 år och fastar eftersom det är Ramadan, muslimernas heliga fastemånad. Det betyder att han vare sig äter eller dricker när solen är uppe.  För att klara Stockholm Marathon tog han paus från fastan i två dagar: dagen före maran och själva tävlingsdagen.  De två dagarna tar Ali igen när Ramadan är över.

Under veckan före Stockholm Marathon sprang Ali enbart i Ramadan Run: våra träningspass för muslimer som vill hålla formen under Ramadan.  Poängen är att träna nära inpå att man får börja äta och dricka.  Bilal Cadimi, som är tränar i Akalla Run berättade att så gör alla de duktiga löparna i Marocko.

  • Vi ses halv nio (20:30) på Kista Torg. Sen springer vi i en halvtimme.
  • Duschar på Friskis & Svettis i Kista Entré
  •  Bryter fastan gemensamt i den temporära Moskén vid Kista Torg.
  • Vi har Ramadan Run varje måndag, tisdag, onsdag och torsdag under Ramadan (som pågår fram till midsommar).
IMG_7184
Några av löparna i Ramadan Run

När Ali skulle komma med på Ramadan Run för första gången var jag lite orolig. Ali är ju shia-muslim, och jag hade precis läst om hur Svenska sunni-muslimer hotar Svenska shia-muslimer.  Därför passade det bra att jag själv fastade den dagen och gick med Ali till Moskén.

Det var jättetrevligt! Kanske låter jag för överraskad, men atmosfären var verkligen väldigt välkomnande.  Jag tackade nej till en bricka med kött på eftersom jag är vegetarian. Då fick jag en soppa och sen kom en av mat-utdelarna fram till mig med en bricka med ris och sallad.  Det var heller ingen som frågade mig om jag är muslim.  Att jag gick när de skulle be såg jag inga sura miner över.

Att Ali som shiamuslim ber på ett lite annorlunda sätt var förstås inget problem alls.  Någon motsättning mellan sunni- och shiamuslimer verkar helt enkelt inte finnas i Järva. Kontrasten mot den verklighet vi hör om från mellanöstern, eller läser om i DN, är total.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.