Returneras, tack. Den hotade Väderkvarnen Lilla Stampan i Solhem stod från början på platsen för dagens Vegagatan vid Odenplan. Det är hög tid att rädda kvarnen tilbaka till stan. Foto: Karin Nilsson/Kerold Klang

Kerold Klang: Den hotade väderkvarnen längtar hem till stan

  • Publicerad 13:48, 9 jun 2017

Det står en fyrahundraårig väderkvarn på en kulle i Spånga och längtar hem till stan. Fastighetskontoret ska sälja tomten för ett villabygge och kvarnen ligger sålunda risigt till. Det borde den inte göra, för Lilla Stampan är ett antikvariskt unikum. Från början stod kvarnen i en grön sluttning på platsen för nuvarande Odenplan.

Lilla Stampan var en av nära hundra väderkvarnar som en gång i tiden reste sig på innerstans höjder. De malde säd till mjöl, pressade växter för framställning av färg, krossade kärnor till olja eller stampade hampa och lin till repämnen. Vissa använde vindkraften för sågning av plank och kallades för vädersågar, ett vackert namn.


Stans bebyggelse var låg, kvarnar alltid i blickfånget. 
Det måste varit en sällsam syn när isarna gav vika, första vårbrisen drog in från Strömmen och Stockholm började snurra under sin höga himmel.



Kvarnarna behandlades med respekt, sägner vävdes kring de levande tornen som stampade, gnisslade och vinkade. 
De kom att betraktas som näst intill besjälade kvinnliga väsen och fick namn som Havsfrun, Jungfrun, Finskan, Starckan, Dundercrantzkan, Holländskan och Spelbomskan.

I Sabbatsberg stod Lilla Eva, på Östermalm fanns Kajsa i Gropen. Runt 1890 ritade de sista kvarnvingarna sina luftspår över innerstan. Kvarnbackarna sprängdes, bostadskvarter övertog höjderna. Lilla Stampan plockades ner och uppsattes 1892 i dagens Solhem i Spånga. Numera ur funktion utan vingar och omringad av villor. En fyrahundraårig väderkvarn inte är något man bara säljer bort tillsammans med tomten. I dag ligger tyvärr bevarandekulturen illa till när museerna sätter utställningsföremålen på undantag till förmån för pedagogiska skärmutställningar som ska spegla vår egen tids identitetsfrågor. Vällovligt det också, men det ena ska inte behöva utesluta det andra.

Tullmuseum finns numera bara på webben – delar av samlingarna lär ha setts på Hötorgsloppis förra året– och Skansen vill sälja Biologiska museet trots diplom och ökande besökssiffror. Lilla Stampans fortsatta liv handlar också om identitet, huvudstadens egen. Som ett kvarnoriginal från tiden då malmarna ännu var landsbygd är hon omistlig.

Det är dags att ta hem henne. Kanske åter till Odenplanstrakten, kanske till Skansens stadskvarter som visar just den tid inom tullarna då Lilla Stampan var aktiv. Ta gärna emot kvarnen, Skansen. Då hamnar ni dessutom i bättre fokus och slipper förhoppningsvis fler pinsamma frågor om varför ni egentligen vill bli av med Biologiska Museet.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.