Elinore Brandén: en konstant skrivande Bagisbo på 38 år. Jobbar på designbyrå och lever med man och tre barn. Hobby: Skulpterar i lera. Foto: Foto: Marcus Ridung

BRANDÉN: Sluta prata med varandra på t-banan!

Om hon kunde se sig själv i ögonen, så skulle hon skämmas. Men det går inte. Hennes spegelbild syns inte längre. Den är borta. För Elinore Brandén har blivit en av dem; vampyrerna som lägger sig i andras liv på tunnelbanan.

  • Publicerad 16:30, 15 mar 2017

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Kommer jag utan att tänka mig för börja lägga mig i andras samtal? Stoppa ner handen i okända godispåsar?

"Prosit!” Den nynysta kvinnan tackar ytterst motvilligt utan att möta min blick. Avogheten ligger med all sannolikhet i rädslan för att mitt ”prosit” är en invit till umgänge.

Och jag förstår henne.

Kan precis föreställa mig paniken. Det här är sannolikt hennes chans till återhämtning efter en intensiv morgon. I värsta fall en riktig skitmorgon. Kanske med en sömnlös natt bakom sig. En utebliven kopp livsviktigt kaffe. Ett gräl, en påklädningsfight, en tårdrypande förskolelämning. Vad vet man?

Så kliver hon på tunnelbanan för att äntligen få vara ifred. Och så sitter där en främmande människa i just den stolsfyran som hon råkar sätta sig i och gör våld på hennes enda fjuttiga egenstund på hela dagen. Med ett jävla prosit. Och antaglig förväntan på ett efterföljande samtal.

Det krävs knappt en skitmorgon för att man ska hålla upp världens största kors i ett sådant läge. Blodsugaren måste backa. Och alla risker för ytterligare närmanden elimineras. Den nynysta kvinnan sätter på sig lurar och vänder demonstrativt blicken mot fönstret.

Och där sitter jag mittemot och undrar vad det var som just hände. Och skäms. Skäms över min plötsliga sociala utsvävning i tunnelbanan.

Platsen som jag ju själv, med undantag för sällskap med dem jag känner eller halvkänner, alltid hållit för introverthelig. Det som gör mig mest orolig är att jag inte ens tänkte. Att den där satans blessingen bara slank ur mig.

I typ 20 år har jag vardagspendlat på socialsnöret utan minsta snedsteg. Och så plötsligt bara. Vad blir min nästa oöverlagda massakrering på den heliga kollektivsociala överenskommelsen?

Kommer jag utan att tänka mig för börja lägga mig i andras samtal? Stoppa ner handen i okända godispåsar? Göra segergester ihop med candycrushspelande resenärer i medvind? 

Jag ser mig skärrat omkring i vagnen. 90 procent håller sin integritet i ett gamnackat järngrepp med blicken i mobilen. Men så finns det de där andra. De tio procenten. De som vill socialisera. De som söker med blicken.

Vampyrerna. Var det så här det började för dem? Med ett oöverlagt prosit. Är jag en av dem nu?

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Dålig parkskötsel – nu får de saftiga böter

Nyheter Försvaret: "Avtalen är lite väl hårda" Företaget som sköter parkerna i Årsta och Vantör har tvingats betala en halv miljon i böter till stadsdelen för att de inte klarat av sitt uppdrag.fredag 17/11 6:42

Folkets hus i Bagis stänger hela våren

Nyheter Vill bli Söderorts nya rockscen Folkets hus i Bagarmossen stänger för renovering hela våren. Men delar av verksamheten rullar på som vanligt.fredag 17/11 6:40