Oskatt. Ögat som klarade sig trots misshandeln. Foto: Foto: Fredrik Gustafsson

Jag är en man – som hatar män

Jag är en man som hatar män. Får jag skriva så?

  • Publicerad 06:15, 22 sep 2017

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

”Äckliga män. Att de aldrig kan lära sig. Fy fan.” Ilskan i det hon skriver får orden att studsa på skärmen. Jag har sett dem så många gånger att jag vet vad som kommer.

”Drog du precis alla män över samma kam?”

Den meningslösa debatten är igång. Offret blir till ännu en anonym rubrik och det vi borde prata om fastnar i den eviga mansloopen av kränkthet. Knappt hade min krönika om alla mäns ansvar för våldtäktskulturen glömts bort så skakades staden av två våldtäkter på kort tid. Kvinnan som skrev på Facebook uttryckte sin frustration och ilska. Jag förstod vad hon menade. Det var jag inte ensam om, men alltför många vill missförstå. Eller så känner ni er personligen utpekade och det förstår jag inte. Nåväl, vi tar det ett varv till.

Bilden ovan. Ett öga. Ett vanligt öga. Ett ovanligt vackert vanligt öga. Mitt öga.

Jag hade tur den där gången. Skolavslutning. Värme och förväntan i natten. Löften om en ljusnande framtid som var vår. På några sekunder förändras allt. De ställer sig runt mig och instinktivt förstår jag vad som ska hända. Det första slaget träffar över ögat. Sedan kommer den danska skallen.

”Jag måste härifrån”, tänker jag. Sparken träffar. Det gör inte ont. Adrenalinet kanske. Rädslan. De slutar slå och sparka, jag går. När jag kommer hem ser jag att näsan är spräckt. Ögat rött. Ett brustet blodkärl bara. Ren tur. Jag hade tur andra gången jag blev påhoppad också. Jag hade tur att vakterna klev emellan den där gången när en kille lyfte upp min dåvarande flickväns kjol och backades upp av tre stridslystna kompisar när jag slog undan hans hand.

Jag hatar män.

Jag älskar min pappa. Mina bröder. Mina vänner, mina manliga kollegor. Min son betyder allt för mig. Jag är en man.

Jag hatar män.

Nyligen på T-centralen. Han har stora muskler, är kraftigt berusad. Jag går en omväg. Vill inte titta på honom. Fel blick vid fel ögonblick så kanske det smäller.

Kanske är han världen snällaste, men han skrämmer mig. Historien har lärt mig. Var på din vakt.

Jag hatar män.

Knytkalas

Min sons förskola ordnade knytkalas i måndags. Precis som förra året var det en riktig höjdare. Jag älskar knytkalas. Ett överflöd av mat är en höjdare i alla sammanhang. Ungefär som med brunch. Eller julbord.

Miriam Larsson

Jag känner henne inte. Vi har bara pratat i telefon, men jag måste ställa mig upp och applådera initiativet till Walk of hope som hon tog när hon insåg att ingen annan skulle göra det.

Julbord

Ja, alltså jag älskar fenomenet. Jag är inte lika förtjust i att vi på tidningen redan bokat in ett. För det betyder att vi snart är där. Alltså att vi pulsar i snön och fryser. I dag plockade jag fram rocken. Det känns lite sorgligt.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Det räcker inte att polisen ser den skyldige i ögonen

Krönika Råder tvivel ska rätten fria, så är det. Men ibland undrar man.torsdag 7/12 21:51

Som en boll kommer jag tillbaks till dig

Krönika En studsboll av gummisnoddar. Ibland vill man bara skriva om en studsboll av gummisnoddar. Så det var det jag gjorde.fredag 1/12 15:00

Den långa vägen bakom priset

Krönika För några dagar sedan vann jag utmärkelsen Årets Superföretagare i regionen Stockholm Nord. Ett ärofyllt pris som jag tog emot med den person jag älskar mest, min sexåriga son. Men innan jag berättar...tisdag 21/11 10:48

Om vi lyssnar noga kan #metoo förändra vår värld

Krönika #Metoo är ett vrål. Vi måste lyssna. Vi måste lära.fredag 3/11 11:57

Ibland kan vi faktiskt inte ana vad som hände sedan

Krönika Ibland händer det faktiskt. Ibland är det omöjligt att gissa vad som hände sedan. Det är alldeles, alldeles underbart.fredag 13/10 6:48

Vi och dom i klassrummet

Krönika Rasten är slut. Ytterkläder hängs upp på krokar och ytterskor kastas hastigt av.torsdag 5/10 19:26

Jag är en man – som hatar män

Krönika Jag är en man som hatar män. Får jag skriva så?fredag 22/9 6:15

På E18 är det bara jag som är perfekt

Krönika Åh, E18. Du laglösa land.torsdag 14/9 8:16

Nej, vi berättar inte var – det skulle slå för hårt

Krönika Varför berättar du inte?, säger en upprörd man i telefon. Han är inte ensam. Många vill veta vilken snusk-restaurangen är som vi skrev om förra veckan.lördag 2/9 9:42