KRÖNIKA: Jag fattar inte er som vaknar pigga

"....nu ligger man där invirad i täcken och väntar på att paniken ska slå till på riktigt uppe i den sega lilla morgon-hjärnan." HuddingeDirekts krönikör Alice Lundberg är inte morgonpigg. Alls.

  • Publicerad 14:41, 25 okt 2017

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

tt vakna upp och öppna ögonen till ett mörkt rum och ett tjutande larm, finns det något mer underbart?

Eller ja, finns det något hemskare vore för min del ett mer realistiskt påstående. Men jag tror nog att vi alla känt den där känslan, när larmet går klockan 06.00. Skola om två timmar och man bara känner att det verkligen inte går, inte en chans att jag kommer orka göra nåt nu. Man stänger av larmet och kommer till den briljanta insikten att om man bara skulle vila ögonen i någon minut, jo, då skulle man ju fortfarande hinna med bra marginal. Sen slutar det med att man vaknar två timmar senare av smällen från ytterdörren.

Någon har precis lämnat hemmet och antagit att man har sovmorgon och full kontroll över situationen. En vanlig dag skulle man helst varit ute ur huset redo eller i alla fall mer förberedd på en ny dag. Men nu ligger man där invirad i täcken och väntar på att paniken ska slå till på riktigt uppe i den sega lilla morgon-hjärnan.

När man sedan en annan dag faktiskt har sovmorgon, ja då kommer någon instormande i rummet och väcker en en timme innan larmet går, i tron om att man faktiskt har försovit sig den här gången.

Kort och gott så är mornar inte min grej. Alls. Jag avundas och fattar verkligen inte er som vaknar upp pigga, alerta och allmänt produktiva. Sen kommer man själv där mer lik en zombie, både till beteende och utseende, än en människa och segare än en snigel. 

För ett litet tag sedan tillkännagavs också nobelprisvinnarna varav det i medicin går till tre forskare som hittat en dygnsrytm på en cellulär nivå, vilket jag fann väldigt intressant. Upptäckten var dock baserad på bananflugor. Även om det inte skulle förvåna mig om mitt beteende ibland liknar en bananfluga; irriterande, envis och konstant närvarande vid fel tillfälle, så skulle jag kanske inte heller gå så långt till att säga att ett jämförande mellan våra dygnsrytmer låter rimligt. Men ändå undrar jag vad man skulle komma fram till för slutsats om människans dygnsrytm.

Om jag någonsin skulle få en möjlighet att få en sådan undersökning gjord, förutsatt att det är på individuell nivå eller liknande, är jag övertygad om att en kvalifikation om mornar som mina mer produktiva timmar är obefintlig. Helt oberoende på vilket parallellt universum man må befinna sig i.


 

Alice Lundberg, 14 år, går i åttan på Östra grundskolan i Skogås. Älskar fantasy, tv-serier och hästar.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.