Elin Bisander

KRÖNIKA: Mannen vid Ica förtjänar din respekt

Barnen drömmer om sina framtida yrken. Men vad drömde tiggaren om som barn? undrar Mälarö Tidnings gästkrönikör Elin Bisander.

  • Publicerad 10:09, 19 dec 2016

Inte en enda hörde jag säga sig vilja bli tiggare.

”Amiga! Amigo!” De flesta av oss Mälaröbor känner igen rösten. Utanför Ica Tappström sitter han varje dag. Han får många olika reaktioner. Vänliga ord, arga blickar, gåvor, pengar och säkert ett och annat glåpord.

Jag har själv bevittnat hur folk skakar på huvudet åt honom med blickar som kan döda.

Men han sitter kvar. Orespekterad. Dag ut och dag in.

Det diskuteras i vårt samhälle. Diskussioner kring vad som händer med pengarna som tiggarna samlar in. Kan det vara så att de faktiskt hoppar in i en dyr bil i slutet av arbetsdagen, äter på fin restaurang och sover mellan sidenlakan?

När jag var liten drömde jag om att jobba på en leksaksfabrik. Tänk att få leka hela dagarna! Många kompisar hade drömmar om att bli fotbollsproffs eller hockeyproffs. Andra ville bli poliser och piloter eller brandmän. Men inte en enda hörde jag säga sig vilja bli tiggare.

Mannen sitter där varje dag. Han har suttit med nakna händer fram tills häromdagen. Tanken slog min vän, som hade köpt handskarna: ”Kommer folk tro att han har mycket pengar nu, för att han har ett par nya handskar på sig?” men han gav dem ändå eftersom han inte stod ut med att se mannens röda kalla fingrar. Medmänsklighet.

En annan man gick förbi när handskarna gavs och blängde argt när han såg vad som skedde. Inte lika medmänskligt.

Jag kan inte svara på om tiggeriet är organiserat. Jag vet inte om det är rätt eller fel att ge pengar. Jag har inte en aning om vad lösningen är. Det jag vet med säkerhet är att mannen utanför Ica, som symboliserar en mängd människor, är ett offer för något. Ett offer för en liga? Ett offer för sitt lands politik och ekonomi? Ett offer för hatet mot hans ursprung?

Jag vet inte helt säkert. Men jag är ganska säker på att han hellre skulle göra något annat än det han gör i dag.

Hans dröm som barn var nog inte att bli tiggare. Hans dröm som barn var inte att sitta i ett främmande land på ett underlag av sten och förnedra sig för småpengar.

Man väljer själv om man vill ge honom något, det är upp till var och en. Men han förtjänar respekt, precis som alla vi andra i vårt samhälle.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.