KRÖNIKA. Räddad av en magisk buss från Tumba

Det finns enligt mig ingen bättre tid på dygnet än morgonen. Solen går upp, man dricker två eller tre koppar kaffe och läser nyheterna i papperstidningen och på nätet. Men så måste man rusa ut i den bistra verkligheten och hinna till jobbet.

  • Publicerad 13:57, 22 sep 2017

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Jag ser dagligen hur vi passerar förbi Lilla Dalens begravningsplats där min älskade far är begraven.

Som luttrad förortsbo är jag van vid att pendeltågen har problem eller att bilköerna gör trafiken så långsam att det skulle gå snabbare att promenera de två mil jag har till jobbet.

Men så har vi den magiska buss 743. Denna infrastrukturens räddare i nöden. Den går varje morgon och eftermiddag från Tumba till Fridhemsplan. Efter att ha satt mig och fäst säkerhetsbältet kan jag dra ner kepsen framför ögonen och sova i fyrtio minuter innan vi anländer till destinationen. Oftast brukar jag dock vara vaken medan vi passerar de vackra ängarna och hagarna runt Hågelby Gård.

Med någon atmosfärisk Dark Ambient – som svenska bandet Arcana – i hörlurarna, ser jag även dagligen hur vi passerar förbi Lilla Dalens begravningsplats där min älskade far är begraven. Det blir en besynnerlig vardagsrutin som påminner mig om livet och samtidigt vikten av att prioritera vad vi ägnar våra dagar åt. En dag ligger man där själv.

Om morgonen är den tid på dygnet jag tycker mest om så är hösten den årstid jag älskar mest. Det blir svalt och på något sätt lättare att tänka och arbeta än under sommaren, eller vintern för den delen också.

Att höstetid jogga ensam i skogarna i Tumba till tung Köln-techno som håller tempot uppe är en fröjd för såväl kropp och själ.

Mina barn har turen att gå i förskolor som ligger intill naturen. Många små barn i innerstan har begränsade möjligheter att varje dag andas naturens välgörande luft. Vi måste inse att Stockholm växer och att allt inte kan centreras innanför tullarna.

Vi måste bygga så att barn och unga, medelålders och gamla, har en möjlighet att ha naturen intill sig och samtidigt arbetsplatser och samhällsservice i närområdet.

Och vi måste förlägga prestigefyllda nybyggnationer i förorterna och inte pressa in allt i innerstan. Så för att repetera min uppmaning från förra krönikan: Placera inte Nobel Centrum på Blasieholmen utan i förorten. Varför inte i Tumba?

PLUS:

Den snabbaste och mest exklusiva bilen görs i Sverige och heter Koenigsegg. Så ska Sverige vara. Vi ska inte dumpa löner. Vi ska inte vara billigast. Vi ska vara bäst. Vi ska vara en Koenigsegg som åker i full fart mot framtiden med målet att bli det bästa landet för alla.

MINUS:

Pendeltågsförseningar

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.