Christoffer Röstlund Jonsson, reporter och redaktör på Tidningen Hammarby/Skarpnäck. Ålder: 39. Bor: Hägerstensåsen. Familj: En dotter. Hobby: Basism i banden Feral Brain, Riwen och DS-13. Foto: Erik Simander

RÖSTLUND: Inte fan vill jag vara någon mediehipster

Dunvästar i Vasastan och nygjorda sjömanstatueringar på Söder. Varje stadsdel har en tillhörande pådyvlad identitet. Men reporter Röstlund värjer sig mot att identifieras som en mediehipster i Hägersten.

  • Publicerad 13:00, 12 aug 2017

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Vad har din stadsdel för identitet? Jo, det är en töntig men ändå relevant fråga i en stad där identitet betyder väldigt mycket för väldigt många. Det kvittar hur du jagar din lya – pappas eller bankens pengar, 125 år i kö, inneboende i en skrubb, ligga sig uppåt i bostadshierarkin – hur det än går suktar du efter en adress som lirar med den du är. Eller, för att vara ärlig: den du hoppas att andra ska se dig som.

Vänsterrevolutionärer i Skarpnäck, äkta förort i Farsta, dunvästar i Vasastan, nygjorda sjömanstatueringar på Söder, journalister i Midsommarkransen. Och så vidare.

Jag är inte skuldfri. Jag rynkar pannan när en kompis vevar igång om min adress Hägerstensåsen och hipsters. ”Neeej”, vrålar jag, ”ni tänker på Telefonplan som ligger bredvid! Telefonplan är hipsters och Konstfack, Hägerstensåsen är arbetarklass och tre stycken alkispizzerior!”. Sedan bränner jag på med utbildning, arbetslöshet, medelinkomst. Statistik där Telefonplan har mer guldkant än mina kvarter.

För inte fan vill jag vara någon jävla mediarbetande hipster (som jag vet att alla kring Telefonplan är). Jag vill vara ruff i ruffa kvarter. Att jag har en DN-ledarskribent i trappuppgången trumfar jag med att jag i veckan fick ringa polisen då en halvnaken stupfull man gick omkring på min gata och skrek efter polaren Leffe.

Serietecknaren Mats Jonsson: "Min hatkärlek till Stockholm handlar om avundsjuka"

Därför åker mina ögonbryn i höjden när jag läser intervjun med den hyllade serietecknaren Mats Jonsson. Han bor vid Telefonplan (såklart) och har plitat ihop ett album om hur han slits mellan sin inre urnorrlänning från glesbygden och vardagen som en lättsam bohem i trendiga kvarter. Som exempel drar han att han motsätter sig att skaffa en typisk symbol för sus och dus-själen i Hägerstensområdet:

En lådcykel. Mats vägrar lådcykel, trots att han bor där han bor.

Och det hedrar honom. Men jag vill understryka att min del av stan inte är ett område för lådcyklar. De hör hemma i Bagis och Kärrtorp. Där kan de stanna. Så det så.

Känsla: Glad

Jag fyller snart 40. Jag tycker det är häftigt att bli äldre. Dö åldersnoja, dö.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.