Christoffer Röstlund Jonsson, reporter och redaktör på Tidningen Hammarby/Skarpnäck. Ålder: 39. Bor: Hägerstensåsen. Familj: En dotter. Hobby: Basism i banden Feral Brain, Riwen och DS-13. Foto: Erik Simander

RÖSTLUND: "Jag ska ha pengarna till heroin, vill du ha tillbaka dem?"

Förskola, pedagogik och knark. Reporter Röstlund filosoferar om livet i Sveriges enda sanna storstad. Och försöker hålla en röd tråd. Det går sådär.

Det här är en krönika på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Jag skiter i vad du gör med pengarna, de är dina nu

Okej, vänner, vi kör en splittrad krönika den här veckan! Tre ämnen som inte hör ihop, samtidigt som de gör det. Se om ni tar tråden.

Först ut:

1. Plockepinn! Jag älskar och förundras över hur en riktig storstad hänger ihop. Hur alla myriader av olika faktorer samverkar så att hela bygget fungerar. Eller inte fungerar. Som i fallet med bristen på förskollärare, som vi har granskat. Ni kan läsa om det här och här.

Det utbildas inte tillräckligt många av dem i Stockholm. Så enkelt är det. Det skulle kunna hjälpas om folk flyttade hit och börja knega, ty som Olle Burell (S) slår sig för bröstet och säger: ”Stockholm är en attraktiv arbetsmarknad”. Men det går ju inte!

För de har ingenstans att bo. Folkbrist på grund av skol- och bostadsbrist, gör att barnens arbetsdag också brister.

Vilket för mig till nästa ämne.

2. Pedagogik! Förskolan är toppenhärlig! Den är något av det finaste vi har i Sverige och om du frågar mig så får där gärna strösslas hur mycket skattestålar som helst. Pedagogerna där gör ofta fantastiska insatser. Det är skandal att huvudstadens brist på personal gör att förskolan riskerar att degraderas till någon sorts simpel varuförvaring av små liv.

Vilket inte alls för mig till nästa ämne. Eller, jo, Typ. Det gör det. För det handlar om:

3. Heroin! Och pengar. Idag på tunnelbanan tiggde en ung man, mycket yngre än mig, pengar. Jag gav honom de kronor (fjuttiga!) jag hade på fickan och vi snicksnackade en kort stund. När jag skulle gå av tog han tag i mig, räckte fram mynten, och sa ”alltså, jag ska ha dem till heroin, vill du ha tillbaka dem?”. Jag svarade att ”nej, jag skiter i vad du gör med pengarna, de är dina nu” och sedan sa vi adjö.

Okej, jag ljög.

Den röda tråden finns kanske där, men den är ytterst tunn. Jag ville mest bara ondgöra mig över folk som predikar om att ”de köper bara knark för pengarna”. Ni vet vilka ni är.

Känsla: Skräck

Elinore Brandén skriver att hon blivit en som pratar med folk på tuben. Det tänker jag aldrig bli. Däremot är jag på väg att mutera till en annan vedervärdig typ: en sådan som renoverar sitt hem. Vi äro alla dömda till evig förbannelse.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Här är Söderortskidsen med egen teater

Nyheter Finns plats för fler Egentligen skulle de bara ha funnits i ett år men de vägrade att lägga ner. Nu, fem år och sex pjäser senare, är teatergruppen Umbra tajtare än någonsin.lördag 23/9 8:00

Ja till nytt kulturhus i Östberga

Nyheter Igår blev det klart, Östbergaborna får ett eget kulturhus i centrum. Huset ska rymma bland annat fritidsgård, bibliotek, kafé och öppen förskola.fredag 22/9 14:28