Lena Malmborg

Småländsk Södermalmsbo. Kulturkonsulent och klubbarrangör. Musiker och låtskrivare. Mamma till tre ljuvliga och livliga sjörövare. Drömmer sedan länge om en hel natts sömn.

Snart en vecka sedan och vi är alla påminda.

  • Publicerad 00:53, 14 apr 2017

Skärtorsdag. Imorgon är det en vecka sedan Stockholm upplevde terrorn på nära håll. Det har påverkat sinnesstämningen varje dag. Vi har alla blivit påminda om vad vi har, som vi när som helst kan förlora. Många har haft ett behov av att skriva av sig sina tankar kring detta, och det genomgående är att stockholmarna gått ihop och att vi genom det visar att vi inte är rädda och att kärleken ÄR starkare än hatet.

Jag har mest läst och känt att ska jag skriva något, så måste det vara något genomtänkt.

Det blir inte så, för jag har kommit fram till, att det som jag tror kan göra att vi i fortsättningen också har ett öppet Stockholm, det är att vi slutar polera alla tankar och formuleringar, utan istället skriver även när det inte är ”Happy Friday”, singelsläpp, nytt jobb eller när barnen gör något roligt. Jag talar även till mig själv, då jag också är mer benägen att skriva när det är smärtfritt och kul, men vi behöver varandra som mest när det egentligen inte är så bra, när det kanske känns deppigt eller ensamt.

Varierade konton istället för de som bara visar framgång och lycka – det blir en stress av det även om ingen vill erkänna. Med det sagt tror jag absolut att humorn kan vara ett sätt att också prata om jobbiga saker. Tidigare ikväll under kolla-på-skitfilm-och-kolla-Instagram-samtidigt hamnade jag på Katrin Zytomierskas konto. Hon är färsk trebarnsmamma och ska tydligen inte få säga att det är lite tufft och kämpigt utan följande händer:

Flera stycken ska kommentera för att berätta att de minsann har ännu fler barn och att det går hur bra som helst för dem. Istället för att bara peppa och stötta. Inte så öppet. Inte så mycket gemenskap över det. Snarare ”jag är bäst och mest komplett”. Trist.

Läste en reflektion över attacken förra fredagen – en bild i sociala medier med text. Hen avslutade inlägget med att skriva om längtan efter mer gemenskap. Det tog tag i mig. På 100 bilder jag scrollar igenom är det kanske 5 som griper tag. Där jag tvingas stanna upp och reflektera. Beror ju såklart på vilka konton jag följer. En annan bild jag stannade upp vid nyligen är en bild på en vän i underkläder. Hen har länge inte tyckt om sin kropp. När hon sett andra visa upp sina kroppar, med olika storlekar och med egna levnadshistorier, har hon insett att det finns väldigt många olika kroppar, och att det är fullt rimligt att inte se ut som idealet.

Inget nytt egentligen. Det jag vill ha sagt är att vi måste fortsätta öppenheten och gemenskapen även efter detta. Det är fantastiskt vad stockholmarna närmade sig varandra i detta fruktansvärda dåd som dödade fyra helt oskyldiga personer. Kan vi behålla det även när livet går vidare så tror jag det händer något, följden borde bli att vi pratar mer med varandra, värnar mer om varandra. Det kommer skapas fler gemenskaper och sammanhang för de som inte har så många.

Andra tankar som följer mig är att den tacksamhet alla vi känner som inte förlorade någon i fredags – det är en oerhörd sorg och smärta för de som miste någon. Föräldrar, syskon, släktingar och vänner. En son som precis påbörjat sitt liv fick bara ha sin mamma i livet i ett och ett halvt år. Den orättvisan.

Vi tänker på er och tänder ett ljus för er.

Önskar alla en fridfull påsk.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Snart en vecka sedan och vi är alla påminda.

Skärtorsdag. Imorgon är det en vecka sedan Stockholm upplevde terrorn på nära håll. Det har påverkat sinnesstämningen varje dag. Vi har alla blivit påminda om vad vi har, som vi när som helst kan förlora. Många har haft ett behov av att skriva av sig sina tankar kring detta, och det genomgående är att stockholmarna gått ihop och att vi genom det visar att vi inte är rädda och att kärleken ÄR starkare än hatet. fredag 14/4 0:53

Fotboll och första grillen!

God kväll! Skrev på ett inlägg och så hänger sig datorn. Som att det inte är meningen att jag ska klara utmaningen ett inlägg om dagen i hundra dagar. Nu lägger jag mig – jag konstaterar att jag inte hinner blogga dagligen med min oförmåga att 1: Hålla mig vaken, 2: Hålla mig till korta inlägg. söndag 19/3 22:01

Hur ofta avstår du dina privilegier?

God kväll. Utmaningen att jag ska göra ett inlägg om dagen i 100 dagar går sådär. Trots att våren är på väg så är jag rätt schleten på kvällarna och somnar då och då i soffan (läsa ganska ofta…). De kvällarna uteblir blogginläggen. Ingen världskatastrof på något sätt, men lite ruttet känns det ju, jag är fortfarande pepp på att lyckas trots mina misslyckanden. Jag kör på helt enkelt – de kvällar jag inte somnar:)onsdag 15/3 22:59

”Lasse, din snopp ser ut som en saxofon!”

Märker att jag lätt hamnar i småbarnstugget, dvs ”guuuud vad mycket fix och stök det är hela tiden”-tugget. Inte särskilt upplyftande, även om jag hoppas att det kan få fungera som en tröst att höra om det jobbiga också, då det ÄR mycket fix och stök för att få allt att rulla. För er som kanske inte har barn, antingen frivilligt eller ofrivilligt, så kanske ni tycker att jag klagar över tillvaron istället för att vara tacksam. Den balansgången är så sjukt svår. Det pendlar flera gånger VARJE DAG mellan dåligt samvete och den största tacksamhet jag någonsin känt. måndag 13/3 23:30

Från Allhelgonakyrkan till Bananas till Indio Kitchen.

Det är inte rimligt att blogga under helgerna. Eller i alla fall inte när hela tjocka släkten är på besök. Tiden finns inte. Det i sig är bara ett tecken på att vi lever här och nu, alltså ett friskhetstecken. söndag 12/3 22:22

Äntligen händer det något på Magnus Ladulåsgatan!

Lång dag idag, klockan slår 00.39 och jag borde såklart ligga i sängen sedan länge. Johansson står i köket och lagar middag inför imorgon, det är nästan ännu knäppare. Mina stora Smålandsfamilj kommer upp imorgon – därav fixet. fredag 10/3 0:43

Olsson 8 år ska satsa på att förbättra världen.

God kväll! Internationella Kvinnodagen har dryga kvarten kvar. Fint att se kampen så tydligt. Men – det är ju ett arbete varje dag, varje möte, varje arrangemang, varje bråk osv. Den viktigaste faktorn för ett jämlikt och jämlikt samhälle tror jag är att ALLA gör vad de kan där de står, jobbar, verkar och lever. Att inte göra något alls är det värsta – detsamma som att säga att det är okej att det fortfarande inte är helt jämställt. onsdag 8/3 23:37

En typisk sjörövarmorgon.

05.50 – Bossan Bus hittar mig, var jag än ligger och sover. Det är absolut inte givet att jag ligger i min säng, det vanliga är att jag hamnar i Olssons. Bra gosmaterial när han är ”sov-varm”. Typ det bästa som finns!tisdag 7/3 22:53

Middag i soffan framför Bonusfamiljen.

Goda kvällen. På jobbet idag kände jag mig pedagogisk, lugn, metodisk och trygg i min roll som lärare. Det måste jag/vi ta tillvara på – de där stunderna när vi känner att vi har koll på läget, att det är vi som äger stunden för ett slag. Det är annars så mycket lättare att låta frågor och eventuella våndor ta mer plats, och då inte ge plats åt guldstunderna.måndag 6/3 23:15

Konsten att vara ledig.

Misslyckats två dagar i rad med utmaningen ett inlägg om dagen i 100(!) dagar. Saken är att jag har bra skäl till det:söndag 5/3 21:30

Började dagen i Vasastan, avslutade på Söder.

Teater Pero. För er som inte vet – de gör fantastisk teater för barn, och så jobbar jag där en kväll i månaden med finaste konsertserien i stan – Pero Älskar Musik. Om ni inte besökt, bara gört! 31 mars är nästa tillfälle. Vi lämnade affischer där i morse; syrran, jag och de små. Därefter fika på Caffé Nero på Roslagsgatan. Ett ställe som ju ska kännas lite avslappnat, men där det är rätt tydligt vilket klientel som rör sig där. Kändes väldigt stockholmskt och lite ”tufft”, och då har jag ändå bott i stan i 17 år…torsdag 2/3 23:52

Sportlov i stan!

Jag hade så gärna befunnit mig i en fjällstuga och åkt skidor dagarna i ända, druckit varm choklad, bastat, ätit popcorn och spelat yatzy varenda kväll denna vecka. I år fick vi avstå skidresa tyvärr, men laddar redan för nästa år! Därför kör vi sportlov i stan. Kan kosta ganska mycket också, men vi blandar lyxgrejer med hemmagrejer, och upplägget rent slagsmålmässigt är så bra det kan bli:torsdag 2/3 0:12

Vilket liv det blev om glitterfeminismen! (Och skämmes SVT)

Jag gör det igen. Skriver världens längsta inlägg, trycker sedan på publiceringsknappen, och då är jag automatiskt utloggad, vilket gör att HELA SKITEN är borta! Finns inget jag blir mer panikarg på. Hur som, nu måste jag ut med detta tyckande (gud vad alla ska tycka nuförtiden, så även jag i detta ja), som ju blev en rätt fet debatt i diverse forum, bloggar och grupper. tisdag 21/2 23:13

Veckan som avslutades med en varm stekpanna i Olssons panna.

I en tid då läggningarna tar mellan 1-2,5 timme är det svårt att hitta den där mysiga stunden för att sätta för att skriva. Men snart vänder det, snart ska de somna på direkten och kvällarna ska bli sådär harmoniska igen. Jadå, det säger vi bara. Just idag busar jag och skriver nu, men Bossan kollar barnkanalen och de andra är och simmar. måndag 20/2 20:02

Att vara den där pedagogiska föräldern.

Eller att inte vara den. Det är frågan. Idag följde två kompisar till barnen med hem. Det är bra, då blir jag lite mer den föräldern jag vill vara. Lite mer tålamod, lite mer mysförälder. Det funkar faktiskt att ”leka” att jag är den föräldern jag själv, när jag var liten, tyckte var den där mysiga mamman (ja, nästan alla föräldrar jag minns från barndomen var mammor).onsdag 8/2 22:29

Men gott nytt år då.

Det är den sjunde februari och det tog alltså dryga månaden att få en stund över till en gott nytt år-hälsning på detta forum, som jag gillar väldigt mycket. Forumet där jag samlar ihop tankarna – vad är det som snurrar i huvudet just nu? Bloggen känns som en hjälp när det surrar, snurrar och grubblas. Tankarna klarnar för en stund, och jag kan gå vidare lite mer ”ren” i skallen. tisdag 7/2 22:26

Juldagstankar – kampen mot alla måsten.

Juldagsmorgon innan staden vaknat. Första julen i stan. Första julafton på flera år som jag började med att läsa en bok. Fick välja bok när cheferna hade julklappsutdelning, och det stod mellan Patti Smith och Tomas Sjödin. Mellan inspiration och insikt (vad jag tror). Tomas bok heter ”Det är mycket man inte måste”, och det är som att jag beställt den av honom, som en utvärdering och analys på mina tankar under det gångna året. I inledningen skriver han om de tre teman som ofta återkommer i hans krönikor, och det första är:söndag 25/12 9:04

En lugn kväll var fjortonde dag typ.

Förutom massa jobbig färg på stora delar av Bossans och Larssons rum (såklart B:s verk), samt röd krita på vårt fina trägolv i sovrummet, har det varit en rätt lugn kväll. Fadern är ute på lokal och det är verkligen fint att bara vara själv ibland. Druckit must och ätit godis, förberett lite inför Pero Älskar Musik 16/12 (kom o mys då!). onsdag 30/11 0:03

Stockholm vs Köpenhamn

En helt vanlig lördagslunch i Köpenhamn: tisdag 15/11 23:15