Lena Malmborg

Småländsk Södermalmsbo. Kulturkonsulent och klubbarrangör. Musiker och låtskrivare. Mamma till tre ljuvliga och livliga sjörövare. Drömmer sedan länge om en hel natts sömn.

Snart en vecka sedan och vi är alla påminda.

  • Publicerad 00:53, 14 apr 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Skärtorsdag. Imorgon är det en vecka sedan Stockholm upplevde terrorn på nära håll. Det har påverkat sinnesstämningen varje dag. Vi har alla blivit påminda om vad vi har, som vi när som helst kan förlora. Många har haft ett behov av att skriva av sig sina tankar kring detta, och det genomgående är att stockholmarna gått ihop och att vi genom det visar att vi inte är rädda och att kärleken ÄR starkare än hatet.

Jag har mest läst och känt att ska jag skriva något, så måste det vara något genomtänkt.

Det blir inte så, för jag har kommit fram till, att det som jag tror kan göra att vi i fortsättningen också har ett öppet Stockholm, det är att vi slutar polera alla tankar och formuleringar, utan istället skriver även när det inte är ”Happy Friday”, singelsläpp, nytt jobb eller när barnen gör något roligt. Jag talar även till mig själv, då jag också är mer benägen att skriva när det är smärtfritt och kul, men vi behöver varandra som mest när det egentligen inte är så bra, när det kanske känns deppigt eller ensamt.

Varierade konton istället för de som bara visar framgång och lycka – det blir en stress av det även om ingen vill erkänna. Med det sagt tror jag absolut att humorn kan vara ett sätt att också prata om jobbiga saker. Tidigare ikväll under kolla-på-skitfilm-och-kolla-Instagram-samtidigt hamnade jag på Katrin Zytomierskas konto. Hon är färsk trebarnsmamma och ska tydligen inte få säga att det är lite tufft och kämpigt utan följande händer:

Flera stycken ska kommentera för att berätta att de minsann har ännu fler barn och att det går hur bra som helst för dem. Istället för att bara peppa och stötta. Inte så öppet. Inte så mycket gemenskap över det. Snarare ”jag är bäst och mest komplett”. Trist.

Läste en reflektion över attacken förra fredagen – en bild i sociala medier med text. Hen avslutade inlägget med att skriva om längtan efter mer gemenskap. Det tog tag i mig. På 100 bilder jag scrollar igenom är det kanske 5 som griper tag. Där jag tvingas stanna upp och reflektera. Beror ju såklart på vilka konton jag följer. En annan bild jag stannade upp vid nyligen är en bild på en vän i underkläder. Hen har länge inte tyckt om sin kropp. När hon sett andra visa upp sina kroppar, med olika storlekar och med egna levnadshistorier, har hon insett att det finns väldigt många olika kroppar, och att det är fullt rimligt att inte se ut som idealet.

Inget nytt egentligen. Det jag vill ha sagt är att vi måste fortsätta öppenheten och gemenskapen även efter detta. Det är fantastiskt vad stockholmarna närmade sig varandra i detta fruktansvärda dåd som dödade fyra helt oskyldiga personer. Kan vi behålla det även när livet går vidare så tror jag det händer något, följden borde bli att vi pratar mer med varandra, värnar mer om varandra. Det kommer skapas fler gemenskaper och sammanhang för de som inte har så många.

Andra tankar som följer mig är att den tacksamhet alla vi känner som inte förlorade någon i fredags – det är en oerhörd sorg och smärta för de som miste någon. Föräldrar, syskon, släktingar och vänner. En son som precis påbörjat sitt liv fick bara ha sin mamma i livet i ett och ett halvt år. Den orättvisan.

Vi tänker på er och tänder ett ljus för er.

Önskar alla en fridfull påsk.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Överraskningar förgyller livet.

God kväll! Att få överraska andra är underbart. Till exempel när jag kom hem med semlor för ett veckor sen, och sa att vi skulle äta dem innan middagen. Det var stora frågande ögon – ”Va? Får vi äta innan middagen??”tisdag 20/2 22:41

Mänsklig värme.

Alla hjärtans dag och striden om kommersiellt jippo mot de mysiga kärleksbilderna är råhet. Instaflödet visar alltifrån ljuvliga buketter till ett starkt motstånd. Ja, vad säger vi om detta? Finns det några rätt eller fel? Några känner säkert en viss osäkerhet: onsdag 14/2 23:05

Hur intressant är ett barn- OCH vuxenvänligt konsertställe för dig?

Hej! Nu kan jag inte ens minnas när jag skrev sist. Det är som det är. Hjärnan har jobbat på rätt bra, och jag skulle säkert kunnat skriva om en hel del, men jag har gått in för jobbet och försökt vara närvarande (sjukt uttjatat begrepp ändå) med barnen. Skalat bort kompisgäng och fläng (tråkigt, men har behövts). Nåväl, nu kliar det lite i skrivarfingrarna, och jag vill fråga er:tisdag 13/2 22:03