Även hycklare måste dra en gräns

HEJ JAG HETER MATS och jag är en empatistörd kommunist som lär min oskyldiga dotter att riva ner reklamlappar som andra människor i sitt anletes svett formgivit och tejpat upp. I halva mitt 39-åriga liv har jag publicerat serier och texter, men aldrig tidigare har något jag satt mitt namn under mötts av så starka reaktioner som .

Publicerad 14:05, 19 okt 2012

Jag tänker inte driva den debatten vidare här (googla ”mats jonsson + rut” i stället, så hittar du mitt svar till dem som skrivit), utan i stället ägna utrymmet åt det vi empatistörda kommunister på proggtiden kallade ”självkritik”.

För tre veckor sedan köpte jag för första gången i mitt liv en dyr väska. Och nu snackar vi svindyr, förmodligen dyrare än alla mina tidigare axelremsväskor sammanlagt. (Och som gammal indiepoppare har jag ägt en och annan axelremsväska.) Detta fyllde mig med samma sorts skam som min första solsemester och min första bostadsrätt. När jag till sist kom hem med en Iphone var det på tredje försöket – de första två gångerna lämnade jag Teliabutiken med oförättat ärende, på en våg av självförakt. Vem är jag om jag köper den här onödiga lyxprodukten? Kommer den att korrumpera mig? Hur kan jag överhuvudtaget tjäna så mycket pengar att jag överväger att köpa den?

”Plastvänster” kallade en kompis
nyligen de välmående Hägerstensbor som röstar på Sjöstedt, delar välmenande länkar på Facebook, bor i bostadsrätt, åker på weekendresor till Neukölln och varje fredag köper Petit Chablis på Systemet i Liljeholmen. Det finns en grotesk självgodhet i det här sättet att leva, och vårt självförakt framstår lätt som patetiskt koketterande. Det är bara att erkänna: jag är på många sätt en hycklare. Men just därför är det viktigt att, för att travestera Imperiet, dra en gräns med blod i sand. Hit, men inte längre. Jag kanske måste vara egenföretagare för att arbeta som frilansande tecknare och skribent, jag kanske måste bo i Stockholm för att mina uppdragsgivare finns här. Jag kanske köper onödiga saker för att öka min status eller bearbeta min ångest. Men den dag jag anlitar någon att städa min lägenhet och gör skatteavdrag för det, den dagen har jag slutgiltigt förverkat min rätt att vara vänster.

Förresten, efter bara ett par dagar började dragkedjan i min nya väska att kärva. Det kändes symboliskt – fanskapet har redan gått sönder! Det är ett tecken! När jag undersökte problemet närmare visade det sig vara ännu mer symboliskt än jag först trott. Dragkedjan hade inte alls gått sönder, utan bara fastnat i det som låg överst i väskan.
Min palestinasjal.

Tre museitips:

Joanna Hellgrens utställning på Arkitekturmuseet. Serier på lampskärmar!?
Gershedens Folkets hus, Skansen. Går att boka för möten.
Ivar Lo-museet. Minst i stan, men bästa guiden!

Comments powered by Disqus.