Snöklumpen fick mig att minnas

Tjavande fram genom slasket på Vattenledningsvägen drabbades jag av flera saker på nästan samma gång. Det började med ett rassel upp-ifrån, följt av kyla och en brännande smärta i vänster tinning och öra. Det var utanför Tellus, och redan innan hjärnan förstod att det var en snöklump från taket som träffat mig, mindes kroppen förra gången jag stod blåslagen på just den här platsen.

Publicerad 09:00, 22 dec 2012

För det var ju så absurt att jag glömt bort det. Upp och nedvända världen. Att enda gången jag blivit misshandlad under tjugo års uteliv var på en så ofarlig plats som Tellus. (Det var våren 1996 och jag hade hamnat på en sådan där skrik-ut-replikerna-visning av Rocky Horror Picture Show där en fylltratt blev så arg för att jag satt i salongen och pratade om annat än Rocky Horror Picture Show med tjejen jag för tillfället var olyckligt kär i, att han började slå mig med knytnävarna.
Sedan irrade jag hem till Söder, trött och blodig, genom det hotfulla, förslummade Midsommarkransen.)

Snöklumpen – och det vidhängande minnet – accentuerade hur upp och nedvänt allt är den här hösten. Ni vet, hur Sverigedemokraterna gör bort sig och får ökat väljarstöd. Hur en hel förskoleklass blir ihjälskjuten och felet är att lärarna inte var beväpnade. Hur halva Europa faller ned i fattigdom och fascism medan EU transfererar låtsaspengar till bankerna och får Nobels fredspris. Hur ”invandrarna” och ”vänstern” får skit för beslut som fattas av helylleamerikanska antikommunist-institutionen Walt Disney Inc.
Hur ideell läxhjälp motarbetas av kommunen för att den konkurrerar med kommersiell. Om nu något av ovanstående påståenden är sant, en höst då ingen – inte ens en stor morgontidning – längre kan bedriva källkritik utan sprider lösa påståenden som fakta i en oändlig visklek för att rädda sin havererande ekonomi.

Med tankar som dessa snurrande i mitt värkande huvud satte jag mig på tunnelbanan och lyssnade på tre unga Hägerstenshipsters på väg till jobbet. Åtminstone en av dem jobbar på bank, hörde jag. Men vad pratar de om denna advent då allt ställts på ända?
– Med personalrabatten blir min ränta 1,5 procent. Heeelt okej, men då blir man ju förmånsbeskattad också.
– Ja fy fan, alltså. Min chef tjänar 150, och man blir ju mörkrädd när man tänker på hur mycket skatt han betalar.
– Precis, min julbonus i fjol var 84, men efter skatt blev det 58! Vad är det, liksom? Det är ju ing-en-ting!

En man kring 30 år som får ut två ordinära månadslöner i bonus satt på t-banan och ägnade sig åt den ärevördiga nationalsporten att klaga på de höga skatterna. Världen må vara upp och ned, men nu började den sakta vändas rätt igen. På något bakvänt jäkla sätt.

Tre önskningar inför 2013 som inte kommer att slå in

En höjning av kommunalskatten.
Bygglov för Hägerstens första skyskrapa.
Att första spadtaget tas för Kransens nya kommunala grundskola.

Comments powered by Disqus.