Mårten Westberg

Efter 40 år som löpare, 25 år som tränare och 2,5 år som ordförande bytte Mårten ut Fredrikshof på Östermalm mot Akalla och mötte helt nya möjligheter.

Runner’s World sprider myten om att kvinnor riskerar att bli påhoppade när de joggar

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 11:42, 16 feb 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Är du orolig för att bli påhoppad av en man när du är ute och springer?
-Ja. 

Har du varit med om att en man har hoppat på dig, tagit i dig eller försökt göra något sånt?
-Nej.

Känner du någon som har varit med om det?
-Nej. 

Har du läst om någon som har blivit överfallen när hon var ute och sprang?
-Ja, kvinnan i Upplands Väsby. 

Tror du det är vanligt att manliga våldtäktsmän ligger på lur bakom en buske i skogen och väntar på en ensam kvinnlig joggare?
-Nej

Vet du var våldet mot kvinnor är som störst? 
-Ja, i hemmet. 

…och det våld som sker utomhus, vet du var det sker? 
-Ja, i närheten av nattklubbar. 

Så brukar det låta när jag frågar kvinnliga löpare om risken för att bli påhoppade.  Ingen jag har mött på 40 år som löpare har själv varit med om det, och de flesta vet att risken för ett överfall ute i skogen är mikroskopisk.
Problemet är att det är en situation som är väldigt lätt att göra sig en mental bild av.  Den bilden gör sen att kvinnan inte vågar springa i skogen. Henners frihet beskärs eftersom hon går miste om möjligheten att springa var hon vill. Hon missar troligen mängder av naturupplevelser för att istället jogga inomhus på ett löpande band där trakasserier är oerhört mycket vanligare.

Idag läste jag att Runner’s World har gjort en enkät om frågan. Enkäten är ett beteendevetenskapligt fiasko som säkert kommer förstärka det här tråkiga mönstret.

”Mer än 50 procent av Runner’s Worlds kvinnliga läsare har utsatts för trakasserier eller hot under en löprunda” skriver man. ”Trakasserier, inte minst av sexuell art, är idag så vanligt att många kvinnor känner sig otrygga när de löptränar” fortsätter artikeln.

Det låter ju väldigt illa!

Den här nyheten kommer garanterat tas upp av andra medier. Den kan rentav användas som mått på hur väl journalister gör sitt arbete. En källgranskning på artikeln kan gå till så här:

Antalet svar: 1200 svarande låter mycket bra. Det skulle ge 0,5-2 procents felmarginal. OK.

Representativitet: Är de 1200 svarande representativa för Runner’s Worlds läsare? Nej! De som har svarat utgör ungefär en procent av Runner’s Worlds läsare. Det skulle inte vara något problem om det inte vore för att inbjudan var en bild av en kvinna bakifrån och texten: ”Snygg rumpa, en tutning eller någon som blottar sig i elljusspåret. RW USA genomförde nyligen en studie som visar att 43 procent av alla springande kvinnor har blivit antastade och 30 procent förföljda. Vi vill nu veta hur det ser ut i Sverige och behöver din hjälp.”

Bild från inbjudan till RWs enkät om utsatthet under träning
Bild från inbjudan till RWs enkät om utsatthet under träning

-Den introduktionstexten gör enkäten helt värdelös!

Texten fullständigt ropar ut vem som ska svara och vad du ska svara.

En någorlunda riktig beskrivning av enkätresultaten vore att ”femhundra av Runner’s Worlds läsare upplever oro för ovälkomna närmanden medan de tränar. De som har varit med om obehagliga närmanden berättar att det antingen sker på gymmet eller utomlands”. Det är illa nog, men ingenting pekar på någon risk för att bli överfallen under en joggtur i Lill-Jansskogen på Östermalm eller Skatås i Göteborg.

Ingen av de 1200 svarande i Runner’s Worlds enkät verkar ha varit med om något obehagligt närmande när de var ute och sprang i en svensk skog. Det borde vara nyhetsvärde, men jag tror tyvärr inte jag får se någon sån löpsedel från Expressen eller Aftonbladet.

En liknande enkät från Avpixlat skulle kunna innehålla en bild av en mörk man med ett tillhygge och texten att 43 procent av all Altbreits kvinnliga läsare kände en oro för att bli attackerade av svarta män….och sen skulle resultatet bli därefter.

Rädsla smittar.  Rubriken ”hälften av alla kvinnor är rädda för…” är en säker klick-skapare som förstärker den rädsla den beskriver.
Det kan vara relevant, men om vi tillåta den oro som begränsar kvinnors frihet så måste det finnas skäl till det.

…resultatet av Runner’s Worlds enkätfiasko säljer troligen lösnummer av kvällstidningar redan ikväll och det ökar kvinnors förlamande rädsla för någonting som faktiskt bara har drabbat en enda svensk kvinna det senaste decenniet.

Under den tiden har hundratals kvinnliga joggare blivit påkörda av bilar.  De finns inte ute i skogen. Därför är det säkrare där.

Om du vill vara säker på att komma hem efter joggingturen,
håll dig borta från vägar.

Om du vill vara säker på att slippa sexuella trakasserier,
håll dig borta från gymmet.

Om du vill leva längre,
ut och spring….i skogen!

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Mer från Mårten Westberg

Är Lidingöloppet vår sekulära pilgrimsvandring?

I helgen är det äntligen dags för Lidingöloppet. Världens ojämförligt största terränglopp och målet för träningen för väldigt många.onsdag 20/9 11:05

Den som kommer är alltid rätt!

På affischerna har vi bilder av både barn och vuxna. Det förvirrar en del. Det vanliga när det gäller idrott är ju ett snävt spann: ”flickor födda 2003″ eller ”12-15 åriga pojkar”. Det tycker vi är onödigt. Vi har tex haft täta och spännande stafetter där åldersspannet mellan yngste och äldste deltagare har varit 50 år. Alla har gett sitt yttersta.  Då är ålder och kön helt ovidkommande. Det enda som är viktigt för att få ihop jämna lag är att göra en riktig bedömning av hur snabba de olika deltagarna är.tisdag 20/6 15:06

Ali fastar och springer maran

Sex löpare från Akalla Run sprang årets Stockholm Marathon. Sämst gick det för mig. Jag hade sprungit en halvmara en vecka tidigare och var förstås helt sänkt. Den första milen kändes som den sista!   Så dumt av mig.  56 år och jag gör fortfarande ung-kille-misstaget att tro att  jag klarar allt! torsdag 8/6 11:16

Löpning är en upplevelseindustri

I fjol var det 40 år sen jag sprang mitt första lopp. Mycket var bättre på den tiden, men loppen var det definitivt inte.lördag 27/5 18:50

Idrotts-polygami är underbart

…så verkar vi idrottsledare alldeles för ofta tänka.  Det är helt onödigt. Kanske är det en smitta från de Abrahamitiska religionerna. I romantiska relationer ser vi ju inte heller så positivt på bigami, men i idrotten…. Ju fler desto bättre! lördag 20/5 20:49

Förutsägbart Rockar!

Det låter svårt, eller hur? Hur ska en stackars ideell idrottsledare klara barn med de här diagnoserna?lördag 13/5 18:57

Vad jag pratar om när jag pratar om 2.00,25

Jag tvekar att haka på diskussionen om Nikes försök att få en löpare att springa marathon på under två timmar. Men det här är vad jag pratar om när jag ändå gör det.tisdag 9/5 12:27

Vad heter Norges långsammaste stad?

…Den heter Trögstad! - Här går livet lite långsammare. - Det är väldigt trevligt.tisdag 2/5 18:46

Dådet stärker Stockholm

Det känns bakvänt. lördag 8/4 12:14

Men, de kan ju bli trötta!

”Men, de kan ju bli trötta!” tisdag 4/4 10:52