Mårten Westberg

Efter 40 år som löpare, 25 år som tränare och 2,5 år som ordförande bytte Mårten ut Fredrikshof på Östermalm mot Akalla och mötte helt nya möjligheter.

Snurrkälken och auktoriets-fusket

  • Publicerad 09:10, 15 feb 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Det jag inte längre har i benen får jag ha i huvudet, eller under fötterna.

Det första jag gör som tränare är att få de tilltänkta adepterna att välja att följa mig.  Helst allihop. Gör de inte det så kan jag ha hur bra övningar som helst.  Utan tro, inget resultat. I löpning är det ett aktivt val. Jag har inga laguttagningar och annat som gör mig till en ”chef”  utan jag måste bli vald som ”ledare”.

I en grupp med killar är det här egentligen ganska rakt på sak. Störst går först. Alfahannen är störst och starkast. Det är nog därför de flesta VDar i större företag är klart över medellängd och har lägre röst än de flesta. Det där funkar inte för mig. Jag är medellängd i min åldersgrupp (födda på 1960-talet) men dagens ungdomar är en decimeter längre.

Då får jag skaffa mig auktoritet på något annat sätt.
Som när min son ville åka en snurrkälke på vägen hem. Jag hade precis börjat putta honom när ett gäng 12-13-åringar kom. Fem killar i det stökiga gränslandet mellan barn och ungdom. De var högljudda och fem år äldre än min son som blev lite orolig. En av dem försökte putta kälken bakåt. Då föreslog jag att alla pojkarna skulle göra samma sak. Snurrkalke
De borde ha tittat lite noggrannare på mina skor innan de antog utmaningen. Det är alltid isigt runt de där slädarna och jag hade dubbade skor. De förstod aldrig varför jag kunde trycka dem allihop framför mig som om de hade varit femåringar. Efter det var allt det stökiga och bråkiga som bortblåst. Vi hade en jättetrevlig halvtimme där jag fick väldigt bra träning. Snurrkälke är ett underskattat träningsredskap.
I mina löpargrupper har det där ofta utvecklats till en massa kul utmaningar. När jag var tränare i Fredrikshof sprang vi ett 25 km långt väldigt kuperat terrängvarv varje lördag. Backarna summerade ihop till en Åreskuta. I en av de sista backarna erbjöd jag 50 kr till den som kom före mig till toppen. Jag var inte den bästa löparen, men jag var den mest genomtränade (eftersom jag aldrig har tagit någon paus från löpningen sen jag var 15 år). I slutet av passet kunde jag alltid vinna….tills de andra började fega sig igenom de sista 5-6 backarna som ledde till den här. Det här var förstås bara på skoj, men det stärkte också min roll i gruppen. När jag äntligen fick fram en grupp löpare som sprang ifrån mig rejält så var jag förstås jätteglad, men kände samtidigt hur jag blev ifrågasatt på ett helt nytt sätt. Jag var inte någon alfahanne längre.

…och så fortsätter det förstås. Ju äldre jag blir, desto mer sällan kan jag utmana mina löpare med mindre än att jag har ett ess i rockärmen, som just dubbade skor. I onsdags sprang vi på skare och jag var den ende med riktigt bra grepp. Ett annat ”tränartrick” är att utmana på sprints i slutet av ett träningspass då de är utmattade men jag fortfarande är pigg. Ju äldre jag blir, desto oärligare är mina ”utmaningar”. I onsdags kväll gick en del av uppvärmningen rakt genom en kohage. Det har jag gjort många gånger. Jag vet hur kor reagerar, men för killarna var det ett smärre äventyr sprang i mörkret. Lyssna på blandningen av skräck och upphetsning i deras röster i videon. Förra onsdagens pass

När vi åker skidor Spånga IP har jag förstås utmanat de andra tränarna på ett varv. Det var lätt i december, när Bilal, Abdihakim och de andra höll på att lära sig åka. Nu blir det allt svårare. Igår var det väldigt tätt. Både Bilal och Abdihakim är egentligen snabbare än jag. Igår föll Abdihakim turligt i sista kurvan när han hade fem meters försprång. Nu måste jag snart valla ett par skidor med flour-valla så att jag kan klara mig vintern ut.

Och på gårdagens löppass med Tensta Gymnasium utmanade jag eleverna två gånger…och blev rejält slagen två gånger.  Efter 40 år som löpare och 25 som tränare får jag börja bygga min auktoritet på något annat sätt:-)

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Mer från Mårten Westberg

Sååå mycket glädje!

”Förut var jag rektor på en grundskola på Östermalm.  Jag jobbade 12 timmar om dagen och föräldrarna lade sig i hela tiden. Jag blev hotad. Det var ett helvete. Att vara rektor här i Rinkeby är mycket bättre”.fredag 20/10 18:51

Run AW

Imorgon prövar vi ett nytt trevligt pass: AW från Sergels Torg.torsdag 19/10 14:46

The real shit

Kanske har du åkt en av alla dessa charterresor till en fotbollsmatch i Premier League  och gått på pub för att få känna en bit av det riktigt engelska?lördag 14/10 19:49

Bara sexig när jag springer

Löpning är balett. När jag ser någon av systrarna Dibaba springa kan jag inte låta bli att bli lite kär.  Det är ju så vackert. tisdag 3/10 21:47

Utan kärlek är journalisten inte bättre än en robot

Trodde du jag var arg på DN-journalisten som tyckte det var lagom med en femtedels sida om Lidingöloppet? Nej, inte alls. Hon gjorde sitt jobb. Uppdraget som sportjournalist är i första hand att täcka herrfotboll, herr-hockey och idrottskändisar. Sen kryddar man med något enstaka nedslag från resten av idrotts-Sverige.fredag 29/9 11:43

Media missar Sveriges största sport

Igår avgjordes världens överlägset största tävling i Sveriges största idrott.  För första gången på nio år vann en Svensk i herrklassen och dessutom vann en Svenska i damklassen. söndag 24/9 10:41

Är Lidingöloppet vår sekulära pilgrimsvandring?

I helgen är det äntligen dags för Lidingöloppet. Världens ojämförligt största terränglopp och målet för träningen för väldigt många.onsdag 20/9 11:05

Den som kommer är alltid rätt!

På affischerna har vi bilder av både barn och vuxna. Det förvirrar en del. Det vanliga när det gäller idrott är ju ett snävt spann: ”flickor födda 2003″ eller ”12-15 åriga pojkar”. Det tycker vi är onödigt. Vi har tex haft täta och spännande stafetter där åldersspannet mellan yngste och äldste deltagare har varit 50 år. Alla har gett sitt yttersta.  Då är ålder och kön helt ovidkommande. Det enda som är viktigt för att få ihop jämna lag är att göra en riktig bedömning av hur snabba de olika deltagarna är.tisdag 20/6 15:06

Ali fastar och springer maran

Sex löpare från Akalla Run sprang årets Stockholm Marathon. Sämst gick det för mig. Jag hade sprungit en halvmara en vecka tidigare och var förstås helt sänkt. Den första milen kändes som den sista!   Så dumt av mig.  56 år och jag gör fortfarande ung-kille-misstaget att tro att  jag klarar allt! torsdag 8/6 11:16

Löpning är en upplevelseindustri

I fjol var det 40 år sen jag sprang mitt första lopp. Mycket var bättre på den tiden, men loppen var det definitivt inte.lördag 27/5 18:50