Mårten Westberg

Efter 40 år som löpare, 25 år som tränare och 2,5 år som ordförande bytte Mårten ut Fredrikshof på Östermalm mot Akalla och mötte helt nya möjligheter.

Utan kärlek är journalisten inte bättre än en robot

  • Publicerad 11:43, 29 sep 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

Trodde du jag var arg på DN-journalisten som tyckte det var lagom med en femtedels sida om Lidingöloppet? Nej, inte alls. Hon gjorde sitt jobb. Uppdraget som sportjournalist är i första hand att täcka herrfotboll, herr-hockey och idrottskändisar. Sen kryddar man med något enstaka nedslag från resten av idrotts-Sverige.

Foto: MostphotosNapoleon Solomon vann Lidingöloppet. Foto: Mostphotos

Igår kväll försökte jag förklara i radio P5 att jag förstår det. Under de fyra år jag sprang för ett universitet i Texas blev det extra tydligt eftersom fotbollen och hockeyn var utbytta mot Amerikansk fotboll och baseball. Som student hade jag inte tid att läsa dagstidningar, så jag lärde mig aldrig förstå de amerikanska ”folk-sporterna” utöver reglerna.

Nu hade mitt universitet ett högt rankat baseball-lag. Många av skolans snyggaste tjejer satt alltid där på varje match. Jag och en kompis gick dit för att titta på både matchen och baseball-groupisarna.

Som skolans bäste terränglöpare hoppades jag nog på lite uppmärksamhet från tjejerna också.

Det floppade totalt.

Tjejerna såg oss inte ens. Men det intressanta är skillnaden i upplevelse av baseball-matchen. Jag såg folk titta spänt, som om något viktigt och spännande pågick därute. Men inget hände ju!  Utan förförståelse var jag en helt objektiv åskådare till baseball-matchen…och det var öken! 

Om några månader ska jag gå med min fru på en konsert med världens mest säljande artist. En rödhårig kille. Jag har hört hans namn och någon av hans låtar. Inför den konserten kommer jag att lyssna på hans musik varje gång jag går, cyklar eller åker tåg. Lagom till konserten kommer jag känna igen varenda låt och ingen kommer tro annat än att jag alltid har älskat den här rödhåriga killen; Ed-någonting.

Det är så det går till. Man behöver förförståelse för att uppskatta musik, idrott eller någon annan typ av konst.  Man måste först lära sig uppskatta, och helst älska det man ska skriva om. En journalist som blir inkastad på ett uppdrag att skriva ihop något om ”det där terrängloppet” (som råkar vara världens största terränglopp) har inte tid att skaffa sig någon förförståelse.

Svenska sportjournalister har förförståelse av herrfotboll, her-hockey och ett koppel idrotts-kändisar. Det kan de beskriva med den värme som gör reportagen läsvärda. De reportagen gör oss läsare/tittare intresserade av just herrfotboll och herr-hockey och så blir det ensidiga fokuset en självuppfyllande profetia.

Utan kärleken till idrotten de ska skriva om blir sport-journalisterna lätt utbytbara mot en robot: ett dataprogram som summerar resultaten.

Samma program söker efter några hundra kändisars namn och skriver sen om dem. ”Johan Ohlson var med och kom på 21a plats. Det är bra. Han slog ett antal elitlöpare. Det är anmärkningsvärt”. Det klarar ett dataprogram, men dataprogrammet vet inte att skidåkare förväntas kunna konkurrera med löpare i Lidingöloppet och dataprogrammet vet antagligen inte att elitlöpare som Fredrik Uhrbom precis har börjat jogga efter att ha varit skadad i ett antal månader. Sånt får en journalist veta om hen är på plats.

Sport-journalistik utan kärlek är inte värt papperet den skrivs på.

Journalister: välkomna hem till mig den femte november så tittar vi på New York Marathon tillsammans. Ta med ett gäng 20-lappar. Före start sätter vi 20 kr på valfri löpare. Sen har vi nya betting-omgångar varje mil. Den som först satte 20kr på tex Eliud Kipchoge har första tjing på Kipchoge vid en mil. Det är insatsen i den fjärde omgången som räknas och vinnaren går hem med alla pengarna. Jakten på pengar gör att du kommer börja lära dig titta på löpning på ett nytt sätt.

Efter det kommer du aldrig mer hålla med kollegan som säger att det räcker med att visa det sista varvet på 10000 meter. Det vore som att bara visa den sista bollen i en tennismatch. ”Det är ju där det avgörs”.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.