13 frågor till... Tom Jerry Boman

Tom Jerry Boman har varit en institution bakom stadens skivspelare ända sedan indie faktiskt innebar "independent". Närmast hör och ser du honom skaka loss på Bar Brooklyn den 24 november. Vi kollar om det ändå inte är dags att sluta spela "Shoreline".

  • Publicerad 13:51, 20 okt 2017

Vad är jobbigast med att vara dj…?

– När folk inte har vett att uppskatta en för den konstnär och underhållare en är. När de tror att en dj är en fysik form av Spotify. Jag är narren och du är drottningen/kungen, nöj dig med det!

…och vad är bäst?

– Att se okända börja dansa med varandra, först trevande sedan närmare, för att till slut börja hångla. När en sedan märker att de två går hem ihop, då är detta det bästa jobbet som finns! Detta händer ofta och jag blir lika glad varje gång. 

Vad är din sista nödlösning för att fylla ett tomt dansgolv?

– "Ramlar", Håkan Hellström. De smattrande trummorna, det helt vansinnigt peppiga blåset under de första 12 sekunderna på den låten talar till allas festnerv. Yihoooo! 

Vilken låt får alltid dig att dansa?

– "Common people", Pulp. Helt genial för människor som älskar att dansa som en idiot. Som jag. Den bygger upp, upp, upp och avslutas med en dansgolvsorgasm. 

När sa du senaste något så elakt till någon att du ångrade dig?

– Jag bad en telefonförsäljare som ringt tio gånger att dra åt helvete. Det var ju inte hens fel, hen gjorde ju bara sitt jobb. 

Vad har du alltid med dig i väskan/fickan?

– Hörlurar. Har spenderat ett mindre lands BNP på att panikköpa dåliga, tillfälliga, lurar om jag glömt hemma. Människor i det offentliga rummet har så innehållslösa samtal med varandra om huslån, elcyklar och desserter att jag måste fly in i musiken. 

Vad räddar du om huset börjar brinna och varför?

– Mig själv. Allt annat är bara prylar. Detta grunnar sig i min totala avsaknad av nostalgi inför saker och minnen. Rädda din hjärna, där sitter allt som är viktigt, alla historier och alla bilder. Enkelt. 

Äter du kött?

– Nej och blir orimligt provocerad av frågan. Folk som äter kött ständigt och jämt har jag svårt att ta på allvar. Ska du äta kött får du äta allt kött, även din lillebrors hamster och din lillasysters hundvalp. 

Dricksar du? Om ja, hur mycket?

– Jag är starkt emot dricksandet. Ge folk rimliga löner direkt så vi kan släppa det här klassamhället en gång för alla. Men visst, jag kan dricksa ibland, speciellt om någon spelar bra musik i sin bar. 

När var du senast riktigt full?

– Midsommarsommarafton 2013. Åt en halv potatissallad på en filt i Vitan. Drack sedan för mycket Sangria, rullade sedan runt i gräset och skrålade med i "Fight for your right" med Beastie Boys. Helt övertygad om att alla i parken sjöng med. Det gjorde de inte.

Var bor du och vad är sämst respektive bäst med bo just där?

– Lower East Ring Side. Det sämsta är väl just att någon kom på det där otroligt töntiga namnet för östra Södermalm. Det bästa är att jag har episka sunkhaket Bleckan, utmärkta indiern Shanthi och parkernas park Vitan precis runt hörnet. Östra Söder är tack vare bristen på tunnelbana en oas, hit kommer du inte och härifrån kommer du knappt.  

Hur beskriver du Stockholm för någon som aldrig varit här?

– ”Här bodde och verkade Olle Ljungström”. Det räcker med det för att få alla att förstå att det här är ett skönt ställe med smarta människor som gör roliga grejer och om du hänger här blir du också cool direkt. Samt att du står till vänster i rulltrappan och att Söderbiljarden på Hornsgatan både har öl och öppet till 03 alla dagar i veckan. 

Och hur beskriver du Stockholms uteliv för någon som aldrig varit här?

– Det är inte så stelt som det kan verka. Du kommer hitta något för dig, du kommer hitta någon att dansa med, att dricka med och att göra bort dig med. Stockholmsnatten är som alla andra nätter, med skillnaden att den bara pågår och pågår i all oändlighet. Amen. 

Är inte "Shoreline" en ruskigt överskattad låt?

– Nej, och blir orimligt provocerad av frågan. Jag kan lyssna på den flera gånger i veckan, spelar den alltid när jag är dj och varje gång får jag gåshud. Henrik Berggren lyckas berätta precis allt om alla på runt 3:30. För övrigt anser jag att Julia Frejs svenska version borde vara Stockholms officiella låt. 

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.