Allvarligt gäng. Grotescos senaste serie ”Sju mästerverk” hyllas både på bredden och tvären. Hanna Dorsin är andra från vänster, längst fram. I mitten står maken Henrik Dorsin, för stunden rödslipsad och maskerad som Stefan Löfven. Foto: Peter Cederling/SVT

Forskaren: Därför älskar alla Grotesco

Varför dyrkas Grotesco? Höstens tv-succé har fått alla – nåja, nästan alla – att lyfta på hatten med våldsam kraft. Vi vände oss till vetenskapen för att få svar.

  • Publicerad 21:42, 1 dec 2017

Bra satir ska dra ner brallorna på folk

Lågutbildat träningsoverallsproletariat som slaktar Söders belästa rödvinsvänster. Urspårade föräldramöten. Flyktingkatastrofen på medelhavet som musikal. Och så sexismen inom det egna humorledet.

Höstens största skrattsnackis är SVT-serien ”Grotescos sju mästerverk”. Det är stående ovationer i sociala medier och kritikerhyllningarna haglar. Varför är det så? Har Grotesco-gängets satir blivit roligare, publiken mer lättroad, eller världen bara dummare?

Ja, det är knivigt att säga. Humor är ett svårforskat område. Men vi har lyckats hitta en medieprofessor som forskar i satir. Han heter Orla Vigsö, jobbar på Göteborgs universitet och gillar Monty Python och John Oliver.

LADDA NER VÅR APP Iphone eller Android

– Vi är svältfödda på satir. Samtidig finns det en otrolig mängd på nätet, och amerikansk politisk satir som ”Saturday night live” och Colbert har blivit känt i Sverige. Den svenska publiken har visat intresse för smart satir samtidigt som Grotesco har visat att de är mycket bra på att fånga samtides tendenser, förklarar professor Vigsö.

Het satirpotatis

Enligt honom hyllas humorgängets senaste giv för att folk vill ha skämt med avstamp i svenska förhållanden. Och regeln är enkel:

– Om folk skrattar, ja, då är det kul. Men det är mer än bara ”kul”. Och det är där det skiljer sig från ”Parlamentet”, där man gör vad som helst för att få folk att skratta utan djupare idé. Grotesco siktar inte på skratt var 30:e sekund utan på att visa upp igenkännbara situationer med en oväntad twist. Ibland extremt pinsamt så att man både känner med personerna och tycker att de är löjliga.

Läs även Bomben med stort B är tillbaka

Skämtet måste gå för lång

Vad är då satir? Tack vare ett hårt polariserat politiskt klimat i kombination med en allt starkare indignationskultur är frågan en het potatis.

– Det är att avslöja syftet bakom en persons agerande, så att den blir antingen löjlig eller osympatisk. För att det ska fungera bra måste det vara någon som utnyttjar sin makt, annars är det bara cyniskt. Bra satir ska dra ner brallorna på folk som tänker höga tankar om sig själva och visa hur små de egentligen är. Och satir måste gå åtminstone ett steg längre. Överdrift är ett pedagogisk verktyg för det är genom överdrift vi ser handlingars sanna natur – samtidig som vi vet att det är överdrivet.

Enligt professorn skrattar vi och tänker ”oj, det där var grovt” samtidig som vi tänker ”men det ligger nåt i det”.

– Grotescos första program, operan om flyktingkrisen, var suverän politisk satir. Den visade upp politikernas beslut i en form som var överraskande och lite löjlig, nämligen operan. Krisen gjordes till fiktion, samtidig som rävspelen avslöjades.

LÄS ÄVEN Christoffer Röstlunds krönika om vad som är kul och inte

Tycker du att Grotesco är kul, professorn?

– Hmmm… Jag tycker inte det är roligt när man sitter och vrider sig för att man känner igen pinsamma situationer. Fast det beror på min egen smak. Som satir betraktat tycker jag att de är bra.

Tajming och tur

Och hur förklarar Grotesco själva sin dunderhit? Det är snårigt att be komiker analysera sin egen framgång. De fortsätter bara ”göra sånt vi tycker är kul och hoppas att andra också gör det”. Men Hanna Dorsin håller med om att de tack vare tur hamnat exakt rätt i tiden.

– Vi började skriva för över ett år sedan. I och med att Trump vann valet 2016 så har en reaktion varit under uppbyggnad sedan dess. En känsla av ”får det vara så här?”. Tajmingen är precis allting. Och sedan att vi är förbannat bra också, såklart, säger fru Dorsin.

Läs ävenVem vågar älska Grottbjörnens folk?

Hennes make, Henrik Dorsin, håller med professorn om att svensken lider brist på allvarlig humor:

– Det finns i poddar och standup. Men inte på bästa sändningstid. Att vi får fredagar klockan 22 i SVT, det är stort. Vi jobbar hårt och länge med att skriva och spela in och det syns. Det är skönt att det blir succé då och slippa vara bitter för att ingen tittar.

Men vad är grejen, egentligen?!

Björn Werner, Gunilla Brodrej, Lisa Magnusson, Emanuel Karlsten. Foto: Stellan Johansson/privat/Simon Krona, Metro/Martin Ridne

Björn Werner, kulturchef på Göteborgs-Posten

– De har lyckats ta sig rakt in i samhällsdebatten genom att ta sig an alla känsliga ämnen. Och de är hyfsat orädda och har inte förhållit sig till någon politisk höger/vänster-skala. Sedan skrev jag en kritisk text om alla de röster som efter flyktingprogrammet sa ”äntligen, nu fattar vi hur dumma vi är”. Att det skulle krävas en musikal för det, det är det dummaste jag hört. Jag förväntar mig inte att ett satirgäng ska återge verkligheten, men jag förväntar mig mer av seriösa makthavare än att de ska hylla satir som verklighet.

Favorithumor: "Simma lugnt, Larry!"

Gunilla Brodrej, kulturkritiker på Expressen

– Jag har alltid älskat Grotesco. Men det går inte att diskutera en sketch som ”1 kg mjöl”, där finns ingen densitet. I ”Sju mästerverk” problematiserar de ämnen som tangerar sådant som opionionsbildare på kultursidor gillar att skriva om. De rör sig i en fullvuxen riktning, som när de beskriver den grabbiga humorscenen, eller visar hur kultureliten och debattprogramspöbeln drabbar samman. De är så oerhört skickliga på att skildar stämningen i en grupp. Jag tror att de tappar lite av sin gamla publik, den som gillar gamla grejer som Svennens prat om fredagsmys. Det är humor som inte sparkar uppåt utan är mer buskis. Nu är det mer intellektuellt.

Favorithumor: Papphammar, Povel Ramel, "Helt hysteriskt", "Mia och Klara", Amy Shumer, "Simma lugnt, Larry!", Hasse Alfredsons Lindeman, Anna Höglund och Barbro Lindgrens ”Titta Hamlet”.

Lisa Magnusson, ledarskribent på DN

– Grotesco är roligt, välgjort, välproducerat, genomtänkt. Som flyktingmusikalen, den jämfördes med Hasse och Tage. Det var skickligt och nytt. Samtidigt, om alla från vänsterpartister till sverigedemokrater delar och twittrar uppskattande, då är det något som är fel. Satir ska väl inte väcka maktens förtjusning? Jag tror att det blir så för att det finns ett nostalgiskt behov efter Hasse och Tage-humorn. Sedan kände jag en surhet över deras feministiska avsnitt, som bara var massa män som bredde ut sig. Det är så meta på meta att det inte går att kritisera utan att mötas av ”du ska bli sur”. Det beskrevs som en feministisk uppgörelse med patriarkatet men de pekade bara på status quo utan att presentera någon lösning. Det är de inte skyldiga att göra heller, men de hade kunnat lägga till en extra twist.

Favorithumor: Brittiska "The office".

Emanuel Karlsten, journalist

– Jag är inget fan av Grotesco sedan tidigare. Och jag tycker att svensk humor mest brukar vara löst sammansatta sketcher utan tydliga idéer. Det här är annorlunda. Det är sammansatt, tydligt. Utan politisk agenda lyfter man med humorns hjälp sådant som är absurt. Och båda politiska sidorna har hyllat och skrattat, och det är ett bra bevis på god satir. Den ska vara spretig och och slå åt alla håll. Men sedan är det såklart även för att det är väldigt påkostat gjort. Avsnitt ett och tre är briljanta mästerverk, det är träffande utan att skriva folk på näsan. Du får bilda dig en egen uppfattning, precis som med riktigt bra journalistik.

Favorithumor: "Modern family" och "Simma lugnt, Larry!"

Men vad är kul satir?!

Orla Vigsö. Foto: Johan Wingborg

Professor Orla Vigsö, finns det något universalt recept för skratt?

– Nja, det finns saker som kan få de flesta i världen att skratta. Men satir är mycket kontextbunden, det hänger ihop med kultur och igenkännbara personer. Vi kan skratta åt en del amerikansk satir, därför att vi vet mycket om landets kultur och politik, men det finns massor av inslag i de programmen som går över huvudet på oss. Samma sak med britterna. Så humor kan vara mer gräns­överskridande än satir, det är helt tydligt.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.