Lisen Rosell, Nadja Hjorton och Amanda Apetrea är urtidsfantasterna som ska få Turteaterns publik att sexrodna. Pjäsen ”Grottbjörnens folk” har premiär den 16 september. Foto: Chrisander Brun

Vem vågar älska Grottbjörnens folk?

Tantsnuskigt skräp eller feministisk finkultur – eller båda på samma gång? Nu blir sexiga ”Grottbjörnens folk” pjäs på kreddiga Turteatern.

  • Publicerad 09:00, 10 sep 2017

Det kan nog bli en och annan blossande kind

Vältummade pocketar, storögda tonåringar, skamfyllda lån ur föräldrars bokhyllor. Ja, innan internet fanns så innebar stenålderskvinnan Ayla den erotiska inkörsporten för mängder av – främst – unga kvinnor.

Amerikanskan Jean M. Auels romansvit på sex verk har sålt miljoner och åter miljoner exemplar sedan första delen ”Grottbjörnens folk” kom 1980. Och konsekvent har de äventyrsfyllda historierna om cromagnonmänniskor och neadertalar som, bland annat, pippar loss i grottorna, ansetts vara den lägsta formen av kiosksnusk.

Sexuellt uppvaknande

Om finkulturellt hyllade Turteaterns grepp om Aylas kamp för överlevnad och lust kommer att ändra på det, återstår att se. Amanda Apetrea, Lisen Rosell och Nadja Hjorton ligger bakom den aktuella pjäsen som bygger på första boken samt tvåan ”Hästarnas dal”. Och i alla fall de vill se ett återupprättande. Stämpeln som skräplitteratur ska bort!

– Vi har länge arbetat med olika aspekter av sexualitet. Och vi kom in på våra egna sexuella uppvaknanden. ”Grottbjörnens folk” var en gemensam nämnare som påverkat oss och många i vår generation, 70- och 80-talisterna, svarar trion kollektivt.

Det som fascinerar är tantsnusket med en kvinna som hjälte, som överlever under vår civilisations förhistoria. Är det fin- eller fulkultur? Popkultur? Eller allt samtidigt? Och:

– I och med att ingen vet hur det var för 35 000 år sedan så ger det oss frihet att fantisera fritt. Vi gör vår egen tolkning av stenåldersfiktionen och lyfter de delar som intresserar oss mest, helt klart, och använder oss mycket av humor.

Stenhårt. Foto: Chrisander Brun

Kvinnlig hjälte

Och det beryktade sexet? Tja, enligt regissörerna så är det förhållandevis lite nuppande med tanke på hur kända böckerna är för just det.

– De erotiska delarna blev uppmärksammade och populära för att det var en kvinnlig hjälte med en egen sexualitet. Det var inte som att bokhyllorna dignade med sånt när vi växte upp. Vi får följa Ayla genom livet och hon är extremt kompetent. Men självklart är det sexuella uppvaknandet en viktig del i varje ung människas liv och det väjer vi inte för.

Hur generad kommer publiken bli?

– Det kan nog bli en och annan blossande kind. Men snarare av glädje, för vi jobbar inte med genans eller skam. Tvärtom. Vi vill frigöra oss från just det.

Att Turteaterns ”Grottbjörnens folk” är stenhård feminism råder det ingen tvekan om enligt Apetrea, Rosell och Hjorton.

– Vi ser Ayla som en hjälte. En otroligt stark och kompetent kvinna som tar sig igenom en rad svårigheter på egen hand.

Hjälte eller inte: det har varit svårt att hitta röster till den här artikeln som vill snacka om Ayla. Antingen är det ingen som läst böckerna, trots båtlaster av sålda ex, eller så är det fortfarande pinsamt att erkänna det.

Det här är cromagnonkvinnan Ayla

✓ Grym på matematik

✓ Kan växter

✓ Medicinkvinna

✓ Simmar

✓ Bättre ppå vapen än alla män

✓ Jagar och slaktar

✓ Uppfinner bh:n

✓ Första människan att tämja och rida en häst

✓ Tämjer en varg...

✓ ...och ett grottlejon

✓ Kan fixa eld med flinta

Hur blev det så här?

Bakom uppsättningen står Amanda Apetrea, Lisen Rosell och Nadja Hjorton från ÖFA-kollektivet. De gör rubbet: manus, regi, skådespeleri. Hur var deras första kontakt med böckerna?

Amanda: Jag hittade boken i 20 årsåldern hos mormor och fascinerades av hjälten Ayla.

Lisen: Jag hittade ”Mammutjägarna” i mammas bokhylla och gick loss på sökord som bröst, tunga och lem. Läsningen var både lustfylld och skämmig. Till slut tog skammen över och jag slängde boken i sopnedkastet.

Nadja: Jag fick höra en bok återberättas av en väldigt dedikerad förskolelärare. Efter det var alla barnen besatta av Ayla och lekte stenålderslekar och byggde kojor. Det var i slutet på mellanstadiet som jag återupptäckte böckerna och då var det andra delar som jag fastnade för...  

Vad är din relation till stenålderssexandet?

Foto: Pontus Walck

Julia Skott, författare och journalist.

– Jag hade sexpartier som jag läste fler gånger, men jag tyckte också att det var intressant att lära mig om allt som gick att uppfinna och upptäcka. I efterhand kan jag tycka att det kanske inte behöver vara en enda blondin som ska uppfinna och upptäcka prick allt, men det må vara hänt. Sen gav jag upp efter typ bok fyra.

Foto: Janne Danielsson/SVT

Jessika Gedin, programledare för SVT:s ”Babel”.

– Jag har tyvärr inte läst boken. Jag började ju mitt vuxenboksläsande tidigt, så jag fick min hunger efter sexscener mättad på annat håll. Så här i efterskott känner jag att jag missat nåt, en viktig generationsreferens. Men så var jag ju en tönt också.

Foto: Alexander Mahmoud

Johan Hilton, DN Kultur

– Inte mer än att Aylas man Jondalar lär ha varit exceptionellt välutrustad. Lite före min tid, är jag rädd!

Foto: ANNA LEDIN WIREN

Ika Johannesson, kulturjournalist

– Undrar om någon annan bok har givit lika många unga 70-talistflickor sin första orgasm? Skulle kanske vara Sidney Sheldons samlade utgivning i sådana fall. Onani var i alla fall det enda jag och mina kompisar använde den till. Jag kan knappt redogöra för vad den handlar om faktiskt, mer än de heta stunderna mellan Ayla och Jondalar i grottan.

Foto: Severus Tenenbaum

Isobel Hadley-Kamptz, författare och samhällsdebatör.

– Jag var 12 år och hittade typ porr i sin farmors bokhylla! Herregud som jag läste, rodnade, och fantiserade. Det var helt fantastiskt. Dock var det uppföljaren ”Hästarnas dal” som gjorde det för mig, där hon bland annat tämjer ett lejon. När jag läste om den för några år sedan blev jag dock förvånad över hur lite snusk det ändå var. Man fick läsa i 371 sidor om typ korgvävning och stenslipning innan de fick till det! Efter det ligger de dock oavbrutet hela resten av boken. Mitt minne från pre-teen-åren måste helt enkelt ha förträngt det oändligt långa tråkiga introt.

Foto: Annika von Hausswolff

Jenny Högström, författare och litteraturkritiker

– Eftersom jag som barn var förbjuden att läsa dem, tog det inte många sekunder innan jag gjorde just detta. Och fick rikligt stenålderssex kombinerat med lite muggiga rasistiska klichéer: apmänniskorna knullar doggy style och de blonda i missionären, typ. Biblioteksexemplaren öppnar sig av sig själva vid sexscenerna: de har blivit flitigt brukade. Hade en vän som påstod att han läste dem pga ”intresserad av historia”. Den vännen ljuger. Men det är ju en bra och bisarr setting.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.