Utlämnad. Efter våldtäkten känner sig familjen motarbetad av samhället. Bilden är en genrebild och har inget med de omskrivna personerna att göra. Foto: Mostphotos

14-åring våldtogs – får ingen hjälp

Deras dotter utsattes för ett grovt brott. Nu vill de skydda henne, men lagar och regler står i vägen.

  • Publicerad 08:55, 1 dec 2017

Fredag. Dagen har övergått i kväll och veckan så smått i helg. Görans dotter Karin, 14 år, meddelar att hon ska sova över hos en kompis. Göran berättar:

– Hon var kanske lite mer tystlåten än vanligt, men det var inget som jag reflekterade över. Tonåringar, tänkte jag. Lite senare på kvällen träffades vi igen och så här i efterhand kan jag ju se att hon var ännu mer tystlåten då, men som sagt, det var inget jag tänkte på.

Drabbades av panikångest

Kvällen blir natt och klockan är efter ett när Karins pojkvän ringer. Han säger till Göran att han måste komma och hämta Karin. Hon har blivit våldtagen. Tillsammans åker de till Akademiska sjukhuset för en undersökning som tar flera timmar. Åtal väcks och förundersökningen inleds. Två pojkar, födda 2001 respektive 2002, häktas som misstänkta och det här är inte en historia om den rättsliga processen. I stället handlar det om vad som händer under tiden.

Karin drabbas självklart inte bara fysiskt utan även psykiskt. Ett utlåtande från en specialistläkare på barnskyddsenheten på Akademiska barnsjukhuset slår fast att Karin ”bedöms ha en akut stressreaktion med panikångestsympton och svår sömnstörning.”

Efter våldtäkten fortsätter övergreppen, men nu på annat sätt.

– De här förövarna har många kompisar. De har ringt, de har skrivit och de har varit på min dotter på stan. Spottat henne i ansiktet och sagt att de ska hugga kniven i mig bland annat.

Karin isolerar sig hemma. Karins mamma stannar hemma med sin dotter och Göran tvingas ta ett andra jobb för att få allting att gå ihop. En av förövarna går i samma skola som Karin och Karin vill därför byta skola.

– Det finns en skola där förövarna inte känner någon och det är där hon vill gå. Men det får hon inte.

Läs mer: Så svarar skolan och politikerna

Karin tillhör i dag en kommunal skola. Skolan hon vill byta till är privat och den skolan säger nej till ett byte med hänvisning till att de har ett kösystem att förhålla sig till.

– Jag är helt chockad över hur det ser ut. Över hur utlämnad man blir. Hur lite hjälp man får av samhället Jag trodde att det fanns ett skyddsnät för brottsoffer, men så är det tydligen inte, säger Göran.

Läs mer: "Nolltolerans mot kränkande behandling"

Vill göra sig hörd

Han vill berätta historien för att han vill att någon ska lyssna. För att han hoppas att det kanske kan leda till att någonting ändras någonstans på något sätt, säger han.

– Man går bara på sina paragrafer här. Man tittar inte till barnets perspektiv. Det som är mest oroande här är att jag inte når fram. Det känns inte som att någon vill lyssna. Vi har inte hört av socialen alls och nu i dag (fredag 24 november) fick vi reda på att vår dotter har rätt till en lärare hemma 15 timmar om dagen. Först nu. Två månader senare.

Läs mer: Socialförvaltningen är skyldiga att hjälpa

*Fotnot: Göran och Karin heter egentligen något annat.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.