Hans Wennstrand, Åke Hugosson, Mats Lindberg och Jörgen Åkerlund är bästa vänner och fikar ihop varje torsdag. Foto: Jonas Sylvén

Bästisarna har fikat tillsammans i 40 år

I 40 års tid har de fyra bästa vännerna fikat tillsammans på konditori Drott i Enköping. De sitter alltid vid samma bord och beställer alltid en halv fralla med kaffe. Utom när någon fyller år – då blir det räkmacka.

  • Publicerad 11:51, 5 jan 2017

Inne i konditoriets innersta rum sitter rökdoften kvar i väggarna.

Vid ett av borden sitter bästa vännerna och pensionärerna Hans Wennstrand, Åke Hugosson, Mats Lindberg och Jörgen Åkerlund i en brun skinnsoffa och äter frukost.

Alla fyra tuggar på en halv fralla och dricker svart kaffe.

– Åke påstår att han har slutat med socker i kaffet, men det har han inte. Han smyger ner det, säger Hans Wennstrand.

Han förklarar att gänget alltid gör samma beställning. Utom när någon fyller år, då blir det räkmacka.

– Födelsedagsbarnet får alltid bjuda.

Klockan 07.00 i morse hängde kvartetten på Simhallen i Enköpings lås. Det gör vännerna varje torsdag innan de beger sig till Konditori Drott för fika.

För några år sedan, när kompisarna var lite yngre, brukade de simma ungefär 600 meter. Nu för tiden blir det inte lika långt.

– Vi bastar alltid två gånger och brukar sitta i den varma bassängen en lång stund, säger Jörgen Åkerlund.

Han och Hans Wennstrand har gått till konditoriet sedan det öppnade. De lärde känna varandra i sitt yrkesliv när de jobbade som bilförsäljare.

På den tiden var Hans och Åke raggare och Drott ett inneställe.

– Jag bodde bara en liten bort, säger Jörgen Åkerlund och viftar med handen i luften bort mot Fjärdhundragatan.

– Vi gick hit innan vi skulle ut och dansa i folkparkerna, säger han.

På konditoriet samlades alla, berättar Jörgen. Bland annat motorungdomar och raggare. Och en anledning till ställets stora popularitet tror han var servitrisen Britt.

– Hon var jättetrevlig, säger Jörgen Åkerlund.

Hans Wennstrand fyller i:

– Hon lever fortfarande, Britt Andersson.

Pensionärerna simmar tillsammans varje torsdag. Eftersom det är viktigt att hålla igång när man blir äldre. Foto: Jonas Sylvén

Plötsligt kommer en något till åren kommen man in från rummet intill. Han håller en kaffekanna i handen och frågar om bästisarna vill ha påfyllning.

De blir tvugna vänligt men bestämt att tacka nej eftersom servitrisen precis var vid bordet och plockade bort kopparna.

– Tyvärr, svarar Mats Lindberg. Vi ska tydligen inte ha något mer.

– Det sitter ett annat pensionärsgäng där inne. De är nog här varje dag tror jag, förklarar Åke Hugsson och pekar mot ett annat bord.

När Jörgen Åkerlund och Hans Wennstrand började gå till Drott var Fjärdhundragatan den stora genomfarten när man skulle åka till Stockholm.

De tror att läget var en annan anledning till populariteten.

Hans Wennstrand minns när Fjärdhundragatan asfalterades.

– Jag hade en Puch Dakota som jag hade byggt en egen framskärm på. När asflalten var ny stod jag på huvudet och bröt ett ben i handen, säger han och stryker sig under sitt lillfinger.

Mats Lindberg vill minnas att det fanns en särskild bakelse på konditoriet. Munsbiten var vida känd i hela regionen när det begav sig.

– Inte napoleonbakelse, det är någonting annat, tänker han högt.

– Äh, jag ska gå bort och fråga.

Mats Lindberg vandrar bort till det andra pensionärsgänget. Efter några minuter kommer han tillbaka.

– Han slutar ju aldrig snacka. Och han mindes inte heller vad bakelsen hette, säger Mats Lindberg och sjunker ner i soffan.

Vännerna är inte helt säkra, men det tror att porslinet såg likadant ut för 40 år sedan. Foto: Jonas Sylvén

Kvartetten tycker att livet som pensionär i Enköping är bra. Ett stort glädjeämne i livet är alla barn och barnbarn.

Men om de ska klaga på någonting är det utformningen av centrum, Paus-huset och stattgropen.

– Paus-huset är ju bara en stor betongklump. Många affärer klappar igen, det är tråkigt, säger Åke Hugosson.

Sedan deras egen ungdom har staden förändrats en hel del.

– När vi var unga var det mer fart på stan, tyckte vi i alla fall, säger Hans Wennstrand.

När klockan närmar sig halv tio är det dags för vännerna att gå hem.

– Jag ska ut och promenera i eftermiddag, det är viktigt att hålla igång när man blir äldre, säger Åke Hugosson.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.