Björn berättar om Vårbys skatter

Statarpojken från Vårby möter filmvetaren från Linköping i berättelsen om när revolutionen kom till Vårby gård. ­Södra Sidan har träffat författaren Björn Öijer för att prata om Vårby gårds historia och framtid.

  • Publicerad 14:50, 26 maj 2016

– Här stod herrgården. Nu är det bara syrenhäckarna och några äppel­träd kvar, säger Björn Öijer och pekar ut över ängen framför Ångbåtsbryggan i Vårby gård.

Den förlusten, och mycket annat, handlar hans fjärde roman ”När revolutionen kom till Våby gård” om.

Björn Öijer var en av många som slog sig ner i Vårby gård på 1970-talet. Det var en tid då området genomgick en snabb förändring. Spåren från den forntida vårdkasebyn försvann till förmån för nya bostäder. En fråga som Björn, tillsammans med andra medlemmar från Sveriges kommunistiska parti
i Huddinge, engagerade sig i. De ville bevara kulturvärden, säkra trafiken och sänka hyrorna.

– Men det slutade med besvikelse, säger Björn.

Flera historiska byggnader som de kämpat för att bevara försvann. Men hoppet har han kvar. Nu vill han ge dagens Vårbybor en berättelse om områdets historia.

– Det finns en oerhört dramatisk historia här. Många som bor i Vårby kommer från andra länder, och de behöver få veta vad som hänt här för att känna tillhörighet, säger han.

I den senaste romanen får läsaren följa journalisten och filmvetaren Martin Tallid när han söker i kyrkböckerna efter statarpojken som hittade en niohundra år gammal silverskatt under en sten i skogen. Martin Tallid är en fiktiv person, men berättelsen om honom liknar Björns egen.

Liv flätas samman. I romanen och i verkligheten. Efter år av sökande i kyrkoböcker kom Björn
i kontakt med statarpojkens barnbarn. En dag visade Björn honom området där hans farfar ska ha funnit en skatt 1871.

Börjar skriva i pojkrummet

Björn föddes i Linköping 1949.
I pojkrummet skrev han och hans bror texter om westernfilmer. Texter som de sedan läste upp för varandra. Där tog skrivandet form för dem båda. Brodern Bruno K Öijer blev sedan poet, medan Björn Öijer blev journalist och senare också författare.

De växte upp i huset intill Östgöta Correspondenten, men det var inte där Björns intresse för journalistik började.

– Vi var på Corren och tittade på bioannonser. Journalister i vita skjortor sprang upp och ner i en spiraltrappa av stål. Jag tänkte att det verkade för stressigt. Jag ville bli filmskribent.

Han flyttade därför till Stockholm för att läsa filmvetenskap. Det var så han kom till Vårby gård.

Redan 1983, efter att bara ha bott i Vårby gård i några år, skrev han en tredjedel av romanen som förra veckan lämnade tryckeriet. Men sedan kom arbetet som journalist emellan. Det insamlade materialet lades på hyllan. Kassen med anteckningar försvann.

När Björn trettio år senare gick
i pension tänkte han först inte skriva mer. Gjorde en lång lista med saker han skulle få tid till att göra i stället. Men redan samma höst ”började skrivfingrarna klia”. Så skrev han sin debutroman ”Pappa kommer snart”, som handlar om hans egen uppväxt efter att hans pappa tog sitt liv.

– Jag var tvungen att skriva den, förklarar han.

Därefter blev det två romaner till innan han åter plockade fram romanen som han påbörjat många år tidigare. Nyligen blev den klar, berättelsen om när revolutionen kom till Vårby gård.

Björn ser ut över Vårby gårds centrum från parkbänken där han sitter.

Mycket gick förlorat, konstaterar han.

– Men när jag kommer tillbaka hit och ser hur vackert det är måste jag se positivt på utvecklingen. Det har alla förutsättningar att bli ett bra område.

Björn Öijer

Bor: Fullersta, bodde i Vårby gård 1973 till 1986.

Uppväxt: Linköping.

Aktuell: Med sin fjärde roman När revolutionen kom till Vårby gård, som är en berättelse tillägnad pojken som hittade silverskatten i Vårby gård 1871. ”En sång om kärlek, drömmar och sorg hos människorna i vårdkasebyn.”

Tidigare: Journalist, som under trettio år skrev för dags- och fackförbundspress.

Övrigt: Vårby-Fittja hembyggdsförenings första ordförande. Fortfarande aktiv medlem som i oktober varje år sedan 1998 varit med när vårdkasen på Korpberget tänds.

Silverskatten i Vårby

Otto gräver med fingrarna i svarta jorden och rycker till sig fyndet, befriar det från trassliga rottrådar och multnade löv. Gnider föremålet mot byxtyget tills ädelmetallens glans strör stjärnljus i hans pupiller. Han håller i en praktfull ring av silver.

Den är stor nog att trä över handen och eftertänksamt snurra runt handleden. En armring? Tre kulknoppar har den, två i ändarna där smycket öppnar sig och en kula mitt på. När Otto nyfiket skrapar med nageln på kulorna framträder ett mönster av silvertrådar.

Ur ”När revolutionen kom till Vårby gård”, av Björn Öijer

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.