Därför älskar alla att hata Södermalm

Ett förakt mot Södermalm slog ut i full blom i valrörelsen. Men vad döljer sig bakom mediebråket om de världsfrånvända Söderborna? Vi grävde djupare i den politiska mytbilden av Söder.

Lätt hånfulla kommentarer om surdegshotell och en mäktig kulturvänster har riktats mot Söder i flera år men kanske har Södermalmsbon aldrig varit så synonym med en självgod medieelit som under det här valåret.

I tv-program, krönikor och debattartiklar har Söder utmålats som en ankdamm, full av kulturarbetare, journalister och pr-folk som inte vet någonting om resten av Sverige. Här röstar vi på Fi och Miljöpartiet, sippar på vår latte och hyllar bensinskatten, utan att ha en susning om vad bilen betyder för vanligt folk i Falköping.

Egna universum

Och börjar vi nysta här, i konflikten mellan huvudstad och landsbygd, närmar vi oss en av förklaringarna till det uppblossande Söderföraktet. Det menar Marie Demker, professor i statsvetenskap, som pekar ut en ny värderings- och livsstilsklyfta.

– På senare år har städer globalt utvecklats till egna universum med en egen dynamik och kultur med mer liberala och individuella värderingar och tankesätt. Det gör att Södermalm i dag har mer gemensamt med Belleville i Paris än med Avesta i Dalarna. Det ökar känslan av alienation. Södermalmsbon blir en symbol för någon som springer ifrån och som inte bryr sig om resten av landet, säger Marie Demker.

Den nya nollåttan

Att ett traditionellt 08-hat nu riktas mot just Söder av alla stadsdelar är delvis självförvållat, menar Marie Demker. Storstadsmedierna är snabba att rapportera om nya globala trender som når hippa Södermalm och det spär på bilden av Söder som väsensskilt från resten av landet.

Detta i kombination med att Sverigedemokraternas retorik har fått genomslag i etablerade medier har gjort att Södermalm återkommit så ofta i debatten det här val-året. Det menar Söderbon, författaren och journalisten Henrik Arnstad.

– Sverigedemokraterna har formulerat fienden som sagofiguren Södermalmsbon som demoniseras som internationell, fjollig och feminin. Söderbon är antitesen till ett nationellt, maskulint ideal. SD har jobbat länge med att skapa den här politiska mytbilden. Valet 2014 cashade de in, säger Henrik Arnstad.

En av dem som reagerat starkt mot att även välrenommerade journalister som Janne Josefsson spätt på bilden av Södermalm som ett kulturgetto där journalisteliten sätter den politiska agendan är Söderbon och journalisten Johan Croneman.

– Att bara ränna ner på Söder med trötta gamla klyschor för att få en catchy debatt, det är journalistisk slapphet. Den bilden av Söder som används som ett slagträ i den politiska debatten är helt falsk. Gå förbi Capio Maria, Björns trädgård eller Slussens t-banan en tidig morgon eller kväll så får du en helt annan glimt av en helt annan verklighet på Söder, säger han.

Fråga om resurser

Så finns det ingen relevans i att ta upp Södermalm i ett politiskt samtal? Nej, inte så länge debatten inte lyfts upp till en principiell nivå där sakfrågor som bostadsmarknad, infrastruktur och arbetsmarknad står i centrum, menar Marie Demker.

– Om Söderbor dricker latte och är dryga är politiskt ointressant. Det är när debatten rör resurser och prioriteringar som den blir relevant. Att bara göra Söder till en symbol för etablissemanget föder populism, säger Marie Demker.

Högt i tak

Å andra sidan tycker inte Henrik Arnstad att Söderborna ska ta illa vid sig av Söderföraktet.

– Tvärtom tycker jag att vi ska vara ytterst stolta över den hatbild som tecknats av Södermalm. Vi har blivit kontroversiella och suspekta för att vi står upp för antirasism, medmänsklighet och demokrati, säger Henrik Arnstad.

Johan Croneman håller med:

– Det är viktigt mitt i baktalandet att understryka att Söder är en stadsdel i innerstan där det är högt i tak och där vi tar ett betydligt större socialt ansvar för utsatta än andra stadsdelar i Stockholm. Jag är jävligt glad att SD bara får fyra procent av rösterna här, säger Johan Croneman.

Mera

Citat om Södermalm

Det här är Söder i Stockholm, ett surdegsreservat med mediefolk och kulturarbetare. Det här är inte bara stadsdel. Det är en social experimentverkstad för den medvetna medelklassen.

Belinda Ohlsson i SVT-programmet "Fittstim – min kamp".

Detta är Södermalm i Stockholm. Förr var det en arbetarstadsdel, nu är stadsdelen befolkad av helt andra människor, också av en elit inom kultur och media. I var och varannan trappuppgång bor det journalister.
Janne Josefsson i SVT-programmet "Valet med Janne och Belinda".

På 30 år har Södermalm förvandlats till en ankdamm för medieeliten där man lever och frodas med pr-konsulter, journalister och reklamare.
Markus Persson från Östersundsposten i "Valet med Janne och Belinda".

På Söders krogar hyllar man höjd bensinskatt. I Mellerud, Ulricehamn och Falköping är bilen förutsättningen för liv.
Jimmy Fredriksson i en krönika i GT.

Söderbor ser inte problemen i Husby.
Peter Kadhammar i en krönika i Aftonbladet.

Vad människor på Södermalm tycker är viktigt betyder ingenting för människor ute i landet.
Marcus Birro på SVT:s Opinion.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.