Stridbara. Under åren har de blivit kallad rättshaverister. ”Ska man bli påklistrat ett epitet för att vi är rättskapabla? Vi har ju lärt oss en massa genom våra yrken och kan ta tag i sådana här historier. Hade de träffat på någon mindre stridbar än mig och Ulla, då hade kommunen fått pengarna direkt”, säger Jonny Jonsson. Foto: Frida Wänelöf

Bildhuggare. I ett uthus i Uttringe har Jonny Jonsson sin egen ateljé. Där skapar han skulpturer av trä som han sedan ställer upp på tomten eller ger bort till grannar. Intresset för trä fick han redan som sjuåring av sin pappa som var bildhuggare. Sedan kom arbetet som polis och idrottsintresset i vägen för skapandet. Det var först när han blev pensionär 1991 som han började skulptera igen.

De har kämpat mot Salems kommun - i 30 år

Salems kommun vill vara ”den nära kommunen”, tillräckligt liten för att alla invånare ska bli sedda och hörda. Men Ulla Persson och Jonny Jonsson, som legat i konflikt med kommunen i 30 år, har en helt annan erfarenhet.

  • Publicerad 17:53, 20 mar 2017

För 30 år sedan flyttade Jonny Jonsson och Ulla Persson till sekelskiftesvillan i Uttringe i sydvästra Rönninge.

– Vi kom till paradiset, säger Ulla.

Läget var perfekt. Där kunde Ulla träna hundarna i den stora trädgården och Jonny kunde ta upp sitt bildhuggeri igen.

Men huset var gammalt. Det saknade vatten, avlopp och ordentlig isolering. Grunden höll på att rasa ihop. De bestämde sig för att stå ut. Snart skulle de få riva och bygga nytt. Kommunen hade nämligen lovat en ny detaljplan inom fem, högst tio, år och då skulle de få bygglov. Därför fixade de bara det absolut nödvändigaste.

– Vi tänkte fem tio år går ju jättefort, sedan får vi vatten och avlopp också, det blir ju toppen!

Så blev det aldrig. Ulla fick fortsätta tömma torrdasset i 28 år innan de fick bygga ett nytt hus med tank. Men problemen tog inte slut där. Och nu tvivlar de på att konflikten med kommunen kommer lösas under deras livstid.

– Jag är 85 år i dag, om tio år finns jag inte. Men jag tänker på de stackarna som ska bo här sedan, säger Jonny.

Fortfarande ingen detaljplan

Allt började när de bott i huset tio år. Det fanns fortfarande ingen ny detaljplan i sikte och kylan i de gamla huset blev outhärdlig. De ansökte därför om förhandsbesked om bygglov. Kommunen föreslog att de skulle teckna ett avtal.

Om de gick med på att deras tomt styckades upp i sex tomter, att en kvartersväg byggdes över tomten och att en samfällighet bildades skulle kommunen ge positivt förhandsbesked om bygglov. De skrev under och godkände att inte motverka den nya detaljplanen för Heliodal.

Sedan dess har Jonny ångrat sig. Varken han eller Ulla hade räknat med att behöva betala för sex av tio andelar av vägen eller att kommunen skulle rita om den utan att underrätta dem.

Det var först när detaljplanen blivit antagen som de fick se att kommunen ritat om vägen som de tillsammans planerat för. Den plan som antagits var inte den de hade arbetat fram under samråden.

Att de skulle betala för sex andelar av vägen stod inte med i avtalet. Det är också Lantmäteriet, och inte kommunen, som ska fastställa hur andelarna ska fördelas över berörda fastighetsägare, menar Jonny.

– Lantmäteriet erbjöd sig att komma och informera om detta, men kommunen sa nej. 

Det nya förslaget var dessutom mer trafikfarligt, menar Jonny och Ulla. De valde att överklaga, trots att överklagandetiden gått ut och trots att de skrivit under på att inte motsätta sig detaljplanen. Det gav inget resultat.

Hur kommunen kunde ändra planen utan att berätta det för fastighetsägarna som ska betala och underhålla vägen har de än i dag svårt att förstå. Särskilt eftersom kommunen menar att den inte har något intresse av vägen.

– De tänker väl bara att jag och Ulla är dumma gamlingar som inte har något i huvudet. Men jag har varit polis i 40 år, vi har jobbat tillsammans i våldsroteln i 19 år, säger Jonny.

När de får veta att vägen dragits om bestämmer de sig för att JO-anmäla kommunen. De får till svar att det inte finns något lagligt stöd för de villkor som kommunen har satt upp i avtalet. Ulla läser ur beslutet:

– ”Det aktuella villkoret kan således inte anses vara ett villkor i lagens mening. Bygg- och miljönämnden förtjänar därför kritik”.

Kort därefter fick Jonny och Ulla ett viteskrav på 500 000 kronor för att de, enligt kommunen, har försökt bryta ett avtal.

– Men det var ju för att de ändrade vägen. Och hur skulle vi kunna betala 500 000, frågar sig Jonny.

Han tar en stund för att samla sig.

Han vill understryka att de inte är emot att de bygger.

– Vi har aldrig motsatt oss vägbygget som sådant. En del vill inte att det ska byggas här, men snälla någon, det bor familjer i stan som vill bo här, ska vi då säga ”nej vi vill bo här själva”? Nej, sådan egoism är kriminell. Vi behöver ha ett levande samhälle.

Advokat för 90  000 kr

De tar hjälp av en jurist som får viteskravet att avslås. Kommunen anlitar en egen advokat för omkring 90 000 kronor som kommer till slutsatsen att kommunen ”för närvarande” inte kommer driva kravet vidare.

Jonny blir darrig på rösten.

– Det är så många människor som gjort så mycket för oss, säger han och förklarar sin tacksamhet för tjänstemän på olika myndigheter som blivit berörda av deras fall och arbetat hårt för att ge dem upprättelse.

Han menar att det ofta handlar om att möta rätt person.

– På morgonmötena på jobbet kunde jag säga direkt vilka fall som skulle klaras upp och vilka som skulle rinna ut i sanden.

De tittar ut genom fönstret.

– Det här är inte det paradis som vi såg när vi kom hit.

På tomten har utbyggnaden av det kommunala vatten- och avloppssystemet precis börjat. I väntan på att det blir klart kan de inte gå vidare med vägbygget. Och i två år måste de vänta på att få bygglov på de avstyckade tomterna, enligt kommunen.

– Om vi säljer tomterna nu kommer vi aldrig kunna betala för vägen. Vi kan i stort sett bara sälja en, för de andra är upptagna av byggnationer och den kommer vi få sälja till halva priset eftersom de ändå inte kommer kunna få bygglov än.

Jonny och Ulla tänker på kommunens vision om att vara nära sina medborgare.

– De känns som att de inte är till för oss, utan att det är vi som är till för dem.

I torsdags hade berörda fastighetsägare ett nytt möte med kommunen. Jonny och Ulla ville få veta om det fanns möjlighet att rita om vägen, få bygglov på de avstyckade tomterna tidigare och få bidrag till underhåll av den nya vägen.

– Men kommunen backade inte på en enda punkt.

Martin Mansell, plan- och exploateringschef, menar att kommunen inte kommer rita om vägen, men han ska se över möjligheten för bidrag. Enligt honom finns inget kommunen kan göra för att skynda på byggloven.

– De behöver ansöka hos lantmäteriet om att bilda en gemensamhetsanläggning, först när vägen är färdig kan de ansöka om bygglov. Kommunen kan inte påverka hur snabbt vägen byggs ut, det är upp till privata markägare att komma överens med varandra, säger han.

”Vi har varit nytänkande”

”Vi vet numer att vi inte kan skriva sådana avtal, men vi skrev det ju för att tillmötesgå deras vilja att få byggrätt”, säger Lennart Kalderén (M), kommunstyrelsens ordförande i Salems kommun.

Martin Mansell, plan- och exploateringschef, menar att Salems kommun inte kan hindra Jonny Jonsson från att motsätta sig detaljplanen för Heliodal.

– Det var ett ovanligt avtal som kommunen skrev. Enligt svensk lag har man inte rätt att neka någon att överklaga, säger han.  

Han menar att kommunen informerade om förändringen av vägen.

– Kommunen har rätt att ändra i planen efter samråd. Man har själv ansvar att ta reda på vad som ändrats. Vi tar inte personlig kontakt med varje person, men vi informerar via brev. 

Men visst hade det kunnat göras ett undantag i det här fallet, menar han.

– Det kanske hade varit bra om de tagit en diskussion med fastighetsägarna att vi kommer ändra i planen.

Lennart Kalderén (M), kommunstyrelsens ordförande, håller med om att det var fel att skriva avtalet, men menar att hanteringen inte strider mot Salems kommuns vision.

– Kommunen ville genomföra en pragmatisk lösning som var till nytta för både Jonny Jonsson och kommunen. Det stämmer klockrent med visionen eftersom vi var tillgängliga, engagerade och nytänkande. Tyvärr visade det sig att det inte fanns rättslig grund för denna innovativa lösning. Resten av frågan handlar om en civilrättslig relation mellan två avtalspartners. Kommunen måste naturligtvis ha rätt att kräva att ett avtal hålls, säger han.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.