Emil tatuerar puckat och konstigt

Tatueringstrenden har letat sig till Björkhagen. Men Deepwood vill ta ett grepp utanför det accepterade. – Jag vill att tatueringar ska fortsätta vara skumma, säger Emil Särelind.

  • Publicerad 20:30, 16 jan 2015

Det jag
ritar nu
är dummare än
det jag ritade för några år sedan.

– Det finns en kraft i att välja ett motiv bara för att man gillar det. Utan att det betyder något särskilt.

Emil Särelind förklarar sin tatueringsfilosofi, avlägsen från normen som dominerat den breda fåran av branschen de senaste tio åren. Han tillhör den nya generationen; de som gärna är mer flummiga konstnärssjälar än traditionella tatuerare och som satsar stenhårt på en egen tydlig nisch.

– När tatueringssåporna slog igenom i mitten av 00-talet stod kunderna gråtande i studion, berättade sitt livs historia och ville göra ett porträtt på sin döda hund. Till mig kommer du om du vill ha något som ser ut som det betyder något men i själva verket betyder det inget, säger Emil Särelind.

Egen studio

Sedan november förra året arbetar han i sin första egna studio, Deepwood, inhyst i bottenvåningen på ett DDR-grått trevåningshus i Björkhagen. Att det blev just här som Emil Särelind hamnade är en slump. Han gick ut Konstfack och fick lite erbjudanden att börja samarbeta med redan etablerade namn inne i stan. Men inget kändes rätt. Eller så var det för dyrt då tatuerare ofta jobbar som frisörer och hyr en stol på en studio.

Men en dag passerade hans flickvän av en slump en tom hyresrättslokal, där det varit både florist och hunddagis, och så blev det ett eget ställe i Björkhagen.

– Namnet Deepwood passar i Björkhagen. Och det händer mycket här. Många av mina vänner från Konstfack bor i Bagarmossen och Turteatern ligger i Kärrtorp, till exempel. Området är 50 procent människor som är hippa som jag och 50 procent pensionärer, säger han och skrockar självironiskt.

Old school-tatuering

Deepwood valde han som ett samlingsnamn för allt sitt skapande för några år sedan, för att signalera att han har ett eget unikt uttryck. Han säger att hans tatueringsstil är baserad på traditionell old school – feta linjer, få färger, ankare, pinuppor, fartyg – men ”mer tillskruvat” och naivt.

– Jag gillar saker som ser puckade ut och min stil är ett hopkok av allt jag gillar. Barnsliga serier, musik som metal och punk. Min konst utvecklas hela tiden och det jag ritar nu är dummare än det jag ritade för några år sedan. Mitt stuk kallas ibland för neo-traditionellt men det låter fånigt.

– Jag ritar mycket djur och gillar tanken på att allt är som i en magisk skog, därav Deepwood. Fast det är kanske inte världens bästa namn. Många tror att studion heter Death­wood eller Deadwood, som tv-serien.

Konkurrensen mellan Stockholms många tatuerare är hård. Det är ett attraktivt inneyrke med stjärnstatus och chans på stora pengar. Att öppna upp på Södermalm, där kunderna är många men studior stundom varit överetablerade, var inte ett val.

– Nej, varför göra det? Söder är flådigare och fler brats än förr och jag upplever att kulturfolket flyttar. Jag vill att tatueringar ska vara lite skumt och suspekt, inte mainstream eller en konstform du går i skola för att plugga. Visst, det är en chansning att öppna upp i Björkhagen men man måste våga. Plus att det är schyst att göra det här området lite roligare. Jag är den enda tatueraren här.

Gräshoppa första tatueringen

Namn: Emil Särelind, 28.

Gör: Tatuerare på nyetablerade Deepwood i Björkhagen.

Familj: Sambo, en färsk bebis.

Tatuerat sedan: 2011.

Bor: Sätra. ”Det blir en del tunnelbana. Men jag peppar på att flytta till Björkhagen.”

Första egna tatueringen: En gräshoppa som saknar en vinge, symbol för power violence-
bandet The Locust. ”Jag var 18, den var svindyr och jag skulle aldrig göra den nu.”

Tips till kunder: ”Ha inte en för statisk bild i skallen av vad du vill ha. Var öppen. Det blir aldrig som du tänkt det.”

Gör inte: Hakkors och sydstatsflaggor. ”Det har jag sagt nej till.”

saker som saknas…

..…i Björkhagen enligt Emil:
Ett vegetariskt matställe.
Någon som kan visa mig vart alla kantareller finns. En gång var jag i skogen men då hittade jag inga.
En ungdomsgård med massa ungdomar som gör vettiga saker, som att spela i band.
Torghandel, det är mysigt att köpa frukt!
En hyresrätt som jag inte behöver köa i 20 år för att få.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Dålig parkskötsel – nu får de saftiga böter

Nyheter Försvaret: "Avtalen är lite väl hårda" Företaget som sköter parkerna i Årsta och Vantör har tvingats betala en halv miljon i böter till stadsdelen för att de inte klarat av sitt uppdrag.fredag 17/11 6:42