Ropen skalla, pedagogik åt alla. Sofia Hedberg har sina barn Joel och Iris på en förskola i Skarpnäcks stadsdel. Hon är rädd för att verksamheten bara ska bli barnpassning, och inget annat. Foto: Maja Brand

Förälder: "Att vänta på en förskollärare är som att vänta på Jesus"

Bristen på utbildad personal har triggat ett lönekrig. Facket driver på, politikerna säger att fler måste utbildas, men i Skarpnäck lockar man inte med plånboken.

Våra barn ska inte behöva vara utan behörig personal i flera år bara för att det är lärarbrist

Stor personalomsättning, svårt hitta vikarier, och förskolor som lockar med högre löner. Så ser det ut för de kommunala förskolorna i Stockholm, där målet är att 40 procent ska vara utbildade lärare.

Resultatet blir hög arbetsbelastning och osäkerhet bland föräldrar och barn när nya ansikten kommer och går. En anledning till karusellen är högre lön, där till exempel andra kommuner lockar med extra tusenlappar.

– Det råder huggsexa och man kan öka 8 000 kronor på att byta. Folk har slutat i vår enhet, höjt lönen, sen kommit tillbaka, säger en förskollärare som bytt stadsdel.

Karusellen får extra skjuts av fackförbunden.

– Vi uppmanar medlemmar att byta jobb för att höja lönen. Tråkigt, men så är det, säger Bengt Olsson, ombudsman på Kommunal Södermalm.

Stadsdelarna fajtas

De privata aktörerna och andra kommuner drar i de kommunalt anställda. Men flyttningarna sker även mellan stadsdelarna, som drar i utbildad personal för att nå 40 procent-målet, visar vår rundringning. Det sker trots att staden inte vill att de egna verksamheterna ska fajtas.

– Vi borde inte konkurrera med andra stadsdelar, samtidigt måste vi tillgodose behoven i vår egna verksamhet. Men bra kvalitet och många förskollärare är också sådant som lockar, säger Göran Sjöqvist, verksamhetsplanerare på Kungsholmen.

Läs även Stor skillnad i hela staden på barnens förskolegårdar

I Skarpnäck klarar man målet och hamnar med sina 42 procent i toppen av listan. Jan-Eric Johansson, chef för förskolorna i stadsdelen, känner igen bilden av löne-racet, men säger att de håller sig borta då ”pengar inte är ett konkurrensmedel” för dem. Enligt honom är det bra rykte och pedagogiken Reggio Emilia som gör att lärare vill jobba här.

– För ett par år sedan förlorade vi fem förskollärare till en grannkommun, de fick rejäla påslag. Men de flesta kom tillbaka till oss utan att vi lockade med lönen, säger Jan-Eric Johansson.

”Vi har en budget som vi måste hålla”, förklarar han, och fortsätter:

– Jag har hört om kommuner där lönen för nyutexaminerade dragit iväg på 39 000 kr. Det skulle aldrig fungera för oss och jag förstår inte hur andra kommuner gör.

Så mycket tjänar de

I hela staden är medianlönen för en utbildad förskollelärare på kommunal förskola 32 800 kr, med en högsta lön på 33 055 kr. I Skarpnäcks stadsdel är medianlönen 32 200 kr.

Siffrorna gäller 2016. Källa: Stockholm stad.

För få utbildningsplatser

Desperationen beror på för få utbildningsplatser, inte på bristande söktryck, enligt Olle Burell (S), skolborgarråd. I Stockholm utexamineras 5–600 förskolelärare varje år. Samtliga av dem skulle behöva gå direkt till kommunal anställning, för att mota bristen i grind.

– Det här är en flaskhals som är statens ansvar. Vi är helt beroende av dem och för en tät dialog med lärosäten för att öka antalet platser. De jobbar på det, säger Olle Burell.

Han förstår att pengar såklart är viktig när det gäller att locka, men understryker att Stockholm där ligger i framkant. Därför skulle höjda löner inte stoppa personalkarusellen.

– Det här är en attraktiv arbetsmarknad och jag tror det finns gott om lärare ute i landet som skulle vilja jobba här. Men de lyckas inte få bostad.

Hur ser du på att stadsdelarna konkurrerar om förskollärarna för att fylla sina kvoter?

– Stockholms stad har en gemensam lönepolicy som ska minska risken för att stadsdelarna snor personal av varandra. Samtidigt är ju alla medarbetare fria att söka sig till nya utmaningar, så om staden är alltför rigid är ju risken att vi förlorar många förskollärare till andra arbetsgivare, säger Olle Burell.

Deras krav: Stoppa personalkarusellen i förskolan

Så många är de

Nu i mars så jobbar exakt 178 stycken förskollärare och 260 barnskötare i Skarpnäcks stadsdel. 2016 slutade 56 förskollärare, 47 stycken nyanställdes i stadsdelen.

Källa: Skarpnäcks stadsdelsförvaltning.

Mer sällsynta än bergsgorillor

Sofia Hedberg är förälder till Joel och Iris, som går på en förskola i Skarpnäcks stadsdel. Hon är trött för hon tycker att det inte tas något helhetsgrepp. Saker som föräldraledighet och sjukskrivningar ställer till det då det utbildade vikarier är lika svåra att hitta som bergsgorillor.

– Det är ingen glädje för oss om det är 50 procent lärare i stadsdelen men bara en av sju på just vår förskola. Det borde gå att låna av varandra inom området. På en av våra avdelningar har det saknats behörig personal sedan augusti.

Sofia Hedberg är rädd för att det "bara blir barnpassning kvar" och ingen läroplan.

– Våra barn ska inte behöva vara utan behörig personal i flera år bara för att det är lärarbrist. Att vänta på en förskollärare är som att vänta på Jesus: alla säger att han ska komma men ingen vet när.

Chefen: "Underlätta processen för utländska utbildningar"

Helena Tennhage är chef för fyra förskolor i Skarpnäck. Hon säger att lärarbristen där är en stor utmaning, speciellt när det gäller att nosa rätt på långvariga vikarier: det gäller att "hitta kreativa lösningar". Till exempel har Tennhage under hösten anställt en pensionerad lärare för att stötta upp.

– Men till exempel har jag en person med utbildning från ett annat land, som inte får anställas som förskollärare. Hon skulle behöva validera sin utbildning här i Sverige vilket kan vara en krånglig process. Det skulle hjälpa oss om sådant underlättades. Även processen för erfarna barnskötare som vill utbilda vidare, borde förenklas, säger Helena Tennhage.

Pusslar. "Det gäller att hitta kreativa lösningar", säger förskolechefen Helena Tennhagen om lärarbristen. Foto: Maja Brand

Andelen utbildade förskollärare i stadsdelarna

1. Rinkeby-Kista 46%.

2. Norrmalm och Södermalm 44%.

3. Skarpnäck 42%.

4. Älvsjö och Östermalm 40%.

5. Bromma och Enskede-Årsta-Vantör 38%.

6. Hässelby-Vällingby och Kungsholmen 37%.

7. Farsta och Hägersten-Liljeholmen 36%.

8. Spånga-Tensta 35%.

9. Skärholmen 32%.

Siffrorna gäller 2016. Källa: Stockholm stad.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.