Läkare. Morteza drömmer om att få stanna i Sverige, gå i skolan och bli läkare. Foto: Daniel Sjöberg

Han drömmer om att få stanna

Morteza Shaista Ahmadi lever mitt i en dröm, men jagas av mardrömmen. Han har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och sätter nu sitt hopp till en överklagan.

  • Publicerad 12:20, 30 jun 2017

Idyllen är total i Fjärdhundra. Villorna med vita knutar ligger i ett pärlband och alldeles intill finns lanthandeln. Morteza Shaista Ahmadi, 18, suckar och tittar ut genom fönstret.

– Jag tycker verkligen om att vara här. Jag brukar gå upp på morgonen och springa. Det gör jag för att jag ska slippa tänka på att jag kanske inte kommer att få stanna.

Tonårspojken på andra sidan bordet vrider sina händer. Det är bara några veckor sedan han fick ett stipendium på tusen kronor av Enköping Vårfru Rotaryklubb för att han, som det stod i motiveringen: ”har utifrån sina egna förutsättningar utvecklats positivt samt sett möjligheter och tagit tillvara dessa. Vågat se och agerat mot mobbing och trakasserier och därigenom varit ett gott omdöme i kamratskapet.”

– Jag köpte den här mobilen för pengarna. Jag behövde den verkligen. Jag använder den för att lära mig.

Tränar på fiolen

Morteza älskar att lära sig. Trots att sommarlovet är i full gång studerar han ett par, tre timmar om dagen. Han försöker dessutom behärska fiolen.

– Jag kan inte så mycket ännu. Jag gick en månad på kulturskolan och hade en lärare, men när jag fyllde 18 år så kostade det pengar och jag kunde inte betala och fortsätta. Så jag tittar på videos på Youtube och försöker lära mig på det sättet.

När Morteza var 13 år försvann hans pappa. Hans mamma skickade honom till Iran. Han kom dit ensam och kände ingen. Såren från den tiden syns fortfarande. Inte minst fysiskt.

– Jag jobbade hela dagarna med att sy. Titta på mina fingrar. De är inte bra.

Inga papper

Han visar upp sina smala händer. Under åren i Iran drömde han om att gå i skolan, men eftersom han saknade identifikationshandlingar var det omöjligt. Först när han kom till Sverige i oktober 2015 öppnades dörrarna och han har tagit vara på möjligheten.

– Jag har en stor chans att komma in på gymnasiet nästa termin. Det känns bra. Jag tycker om skolan.

Vad kunde du när du kom hit? Kunde du läsa och skriva?

– Nej. Jag kunde läsa persiska, men jag kunde inte skriva. Och här är det helt andra bokstäver. Men jag har jobbat hårt. Om man vill något så måste man kämpa. Jag njuter av att vara i skolan. Det betyder allting för mig.

Den långa resan från Iran till Sverige tog honom över havet från Turkiet till Grekland. En farlig resa som kunde ha kostat honom livet, men båten som plötsligt drabbades av motorstopp startade lika oväntat. Först på fastlandet blev resan enklare.

– Jag fick mycket hjälp och då var allting gratis. Polisen hjälpte mig och andra organisationer också.

Som en pappa

Väl i Sverige har han på kort tid hunnit skaffa sig vänner och ett liv. Han bor hos en man som erbjöd honom en plats när han inte längre skulle få stanna på flyktingförläggningen i Enköping utan i stället skickas till Gävle.

– Calle tog in mig. Jag kan inte tacka honom nog. Han är som en pappa för mig.

Morteza söker jobb på dagarna.

– Jag försöker. Det är inte så lätt för de frågar om jag har körkort och om mina fyra sista siffror i personnumret, men jag ska skaffa ett jobb.

Livet han har byggt upp kan dock snart komma att raseras. Morteza har fått beskedet att han inte får stanna i Sverige. Migrationsverket har avslagit hans ansökan om uppehållstillstånd. För två månader sedan fick han veta att han ska skickas tillbaka till staden Mama, i provinsen Chazni.

– De säger att i den by jag kommer ifrån är det inte farligt. Det är farligt i provinsen, men inte i min by, säger de. Det är inte klokt. Om man ska köpa något måste man ta sig till Chazni och i Mama finns det ingen skola. Ingenting.

Tänker du mycket på det här på kvällarna, när du ska somna?

– Ja. Mycket. Jag har ingenting där. Ingen. Hur ska jag kunna bo i Afghanistan? Det känns hemskt.

Väntar på svar

Morteza har överklagat domen och varje dag är nu en väntan på ett svar som kommer att avgöra hans framtid.

– De första dagarna efter jag fått beskedet så gick jag inte i skolan, men jag insåg att jag måste kämpa vidare.

Vet du när du får besked?

– Jag har ingen aning. Det kan komma när som helst.

Om du får stanna, vad skulle du vilja göra då?

– Jag har mycket drömmar och stora mål. Mitt mål är att bli läkare. Jag förstår att det är svårt, men det är inte omöjligt. Jag hade inget hopp under mina 16 år i Afghanistan och Iran. Nu är det annorlunda. Alla bryr sig om mig. Jag har bra kompisar, bra lärare som tror på mig. Jag hoppas jag får fortsätta i skolan.

UD avråder

Det bor 32 564 342 människor i Afghanistan.

Huvudstaden heter Kabul och där bor det 3,6 miljoner människor.

Landet blev FN-medlem 1946.

Svenska UD avråder från resor till Afghanistan. Det har man gjort sedan den 10 februari 2006. På sin hemsida skriver man: ”Avrådan från resor till Afghanistan kvarstår alltjämt. Oroligheter förekommer av och till i stora delar av landet och säkerhetsläget kan snabbt förändras. Den som vistas i landet bör hela tiden följa nyhetsflödet.”

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Zombies jagar i Fjärdhundra

Nyheter Ibland kan det vara svårt att få fart på benen i löpspåret. För den som har en zombie i hasorna lär problemet snart vara löst. Som i Fjärdhundra till exempel.fredag 22/9 8:30