Här får hemlösa en ny gemenskap

Efter att ha levt utanför samhällets radar i åratal har de nu hittat gemenskap tillsammans på ålderns höst. Vi besökte "ungkarlshotellet" Pelikanen, som i 90 år gett tak över huvudet åt hemlösa män på Södermalm.

  • Publicerad 20:24, 30 nov 2017

Att bara gå runt och rabadaja ledsnar man på

Trappuppgångar, parkbänkar och kojor i skogen. För Stockholms hemlösa innebär skymningen ännu en jakt på skydd för natten. För Hans Eklund, 73, blev långa turer med buss 4 lösningen. Från Gullmarsplan till Radiohuset, och så tillbaka igen.Timme efter timme. Natt efter natt.

I dag är han en av många som fått tak över huvudet på stödboendet Pelikanen på Östgötagatan. Men trots att han bott här i 14 år, sitter spåren från åren på gatan kvar.

– Jag kan fortfarande börja darra när jag ser en buss. Dit vill jag inte igen.

Allt började med att Hans pappa, mamma och syster på kort tid gick bort. Panikångesten gjorde att han inte längre kunde behålla sitt jobb på Televerket. Av bara farten sa han upp lägenheten på Bondegatan, eftersom han inte trodde han skulle kunna betala hyran. Många vänner försvann, de hade svårt att förstå.

LADDA NER VÅR APP Iphone eller Android

Efter fem år på gatan blev han till slut uppsnappad av stadens uppsökarteam. Att han hamnade på Pelikanen är han tacksam för. Här är det mindre ensamt.

– Som tur var hann jag aldrig bli alkoholist. Det är lätt hänt där ute.

Han får medhåll av Thomas Sjögren, 54, och Georg Hjertstedt, 64, som sitter och läppjar på varsin kopp kaffe efter lunchen.

– Man måste vara bra på örat för att stå ut på gatan, det är nästan en förutsättning, säger Georg, som själv “fladdrat runt” som hemlös i tjugo år.

"Ingen mår bra av att vara ensam"

Båda har de alkoholmissbruk bakom sig. För Thomas Sjögren fungerade det länge att kombinera drickandet med såväl äktenskapet som jobbet som byggnadsingenjör. Men när skilsmässan var ett faktum, brast allt. Lägenheten på Gärdet såldes. Pengarna använde han till att bo på hotell och festa.

– Det var kul i början, till pengarna sinade. Och självmedicineringen fungerar ju bara ett tag, ångesten kommer knackande allt snabbare.

Efter fem år valde Thomas att lägga in sig på behandlingshem, och hamnade senare på Pelikanen.

– Det är bra här för att man har människor omkring sig. Ingen mår bra av att vara ensam. Framförallt när man äter, det är inte kul när man själv, säger Thomas.

"Måste ha något att göra"

När tankar om framtiden kommer på tal är det ingen som uttrycker några storslagna planer. Hans tar en vecka i taget, säger han. Georg har problem med närminnet efter en hjärnblödning, och säger att han tappat livsgnistan. Men Thomas lyser upp när han berättar att han börjat måla allt mer, och även gå kurser i keramik.

– Man måste ha något att göra. Att bara går runt och rabadaja ledsnar man på.

LADDA NER VÅR APP Iphone eller Android

Alla tror att många människor har skeva fördomar om hemlösa.

– Man ska veta att jag har sett människor från alla samhällsklasser under mina år på gatan. Alkoholproblem kan driva en långt utför, och de problemen finns även bakom nedfällda persienner på Östermalm. En enda utlösande händelse kan få stora konsekvenser, säger Georg Hjertstedt och tystnar.

– Det var samma för mig. När jag var yngre och såg de hemlösa på bänken trodde jag ju aldrig att jag själv en dag skulle sitta där.

73-åriga Hans Eklund fick äntligen ett hem, efter fem år av att sova på nattbussar och pendeltåg. Foto: Sacharias Källdén

Anrikt "ungkarlshotell"

1927 fick föreningen Söderhem tomten i kvarteret Pelikanen för att bygga ett ungkarlshotell, där män utan bostad skulle kunna stanna en längre tid. Detta efter att man upptäckt hur dåliga förhållandena var på stadens härbärgen.

I dag har Pelikanen 120 lägenheter, och även om det fortfarande är en övervikt av män så bor även kvinnor här i dag.

Boendet drivs av SHIS Bostäder, och består av både genomgångsbostäder för de som behöver tillfällig bostad, samt mer varaktiga bostäder med stödinsatser.

De boende har ett gemensamt kafé, och erbjuds också olika aktiviteter, som att gå på bio eller fotboll.

Målet är att de boende ska hitta egen bostad på sikt.

Georg Hjertstedt, Hans Eklund och Thomas Sjögren trivs i gemenskapen på stödboendet Pelikanen: "Det gör mycket att bara ha någon att skoja och busa lite med" säger Georg Hjertstedt. Foto: Sacharias Källdén

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.