Hemmaplan. "Det är fel att peka ut Norsborg som problemområde. På många sätt har det blivit bättre sedan jag bodde här. Men i stråken runt centrum är det värre. Jag blir nedslagen när jag ser killarna stå och hänga här, en del av dem kriminella. Deras föräldrar kom hit med samma förhoppningar som mina hade. Jag blir ledsen när folk inte tar de möjligheter som finns", säger han.

Ibrahim Baylan (S) om sin uppväxt i Norsborg: "Jag brukade skolka och samla tomburkar"

Norsborg gav mig en trygg uppväxt. Men det var också ganska begränsande. Man pratade inte om möjligheterna utanför.’’ Huddingebon Ibrahim Baylan (S) är regeringens samordingsminister med uppdrag att bryta segregationen. Han tror att förändringen måste börja hos föräldrarna.

  • Publicerad 16:50, 21 apr 2017

– Vad håller du på med?! Varför är du inte i skolan?!

Ibrahim Baylan minns fortfarande chocken när pappan plötsligt dök upp bakifrån, där i Hallunda centrum för 35 år sedan. Ibrahim var 10 år och familjen hade just flyttat till Sverige från den lilla byn i Turkiet.

– Jag hade svårt i skolan till en början, kunde knappt någon svenska. Under första året skolkade jag en hel del. Jag tillbringade dagarna i Hallunda centrum med att samla tomburkar och kundvagnar.

Lite skämmigt för en som senare blev skolminister, medger han. Men kundvagnarna gav bra med pengar, det kunde bli 20 kronor på en dag – mycket för en liten kille på den tiden.

– Entreprenörskapet tog i alla fall ett abrupt slut när pappa en dag stod där bakom mig med sin stora mustasch. Det blev raka vägen tillbaka till skolan. Mina föräldrar var alltid väldigt tydliga. Och det har varit till stor hjälp för mig och mina syskon, säger Ibrahim Baylan.

Där. På tredje våningen alldeles vid Norsborgs Centrum bodde Ibrahim Baylan, under sina första år i Sverige. "Vi var sju personer, men jag tyckte det var konstigt att vi hade hela lägenheten för oss själva", berättar ministern. Foto: Sara Ringström

Nu står vi och tittar upp mot balkongen på tredje våningen på Lokes väg 8, i hörnet vid Norsborgs centrum, där familjen flyttade in i början på1980-talet. Sju personer i en trea. Hela uppväxten delade han sovrum med sina två bröder.

– Jag upplevde det aldrig som trångt. Det var som att komma till paradiset. Jag frågade mamma ”hur många familjer ska bo här?”. Jag tyckte det var slöseri att vi hade så mycket plats.

Mest var han ändå utomhus, på den stora gården bakom huset.

– Vi var 30 tjejer och killar som lekte tillsammans tills solen gick ner, eller till att mammorna kom ut på balkongerna och ropade ”kom hem!”.

Många av grannarna hade liknande bakgrund, berättar Baylan, många hade gjort samma omtumlande tidsresa – från 1800-talsliknande bondesamhälle till modernitet.

– Det fanns en trygghet i att ha det sammanhanget. Men i längden blev det begränsande. Man såg inte bortom horisonten, vad som fanns utanför det här området, inne i stan. Det här som jag gör idag, det fanns inte på kartan.

Nyfiken på svenska samhället

Ibrahim var lite annorlunda än många av kamraterna redan då. Eftersom han hade varit fysiskt klen på grund av ett medfött hjärtfel och inte dög till jordbruksarbete hemma i byn, fick han sitta i det lokala klostret och läsa bibeln på arameiska.

– Så när biblioteket öppnade i Hallunda brukade jag gå dit och läsa tidningen. Det var bara jag och några gamla farbröder. Men jag var nyfiken på det svenska samhället. Jag ville förstå varför det var så olika mot det som vi hade lämnat bakom oss.

Flera av hans närmaste barndomsvänner har det också gått bra för. Men det fanns också flera som började med snatteri, bilstölder och senare grövre kriminalitet. Han har funderat mycket på vad som egentligen gjorde skillnaden.

– Det avgörande tror jag är hur mycket tid våra föräldrar la ner på oss. Och vilka förväntningar de hade. Mina förändrar hade den inställningen: här blir vi kvar. This is it. Vi måste göra vårt bästa för att barnen ska få en bra framtid.

Han jämför med familjer där föräldrarna fortsatte hoppas kunna återvända till hemlandet. Eller som helt enkelt jobbade för mycket.

– En av dem som det gick riktigt dåligt för, han hade föräldrar som arbetade dygnet runt. Jag var avundsjuk på att de stack till honom pengar. De hade alltid bättre ställt än vi. Men de var aldrig närvarande. Den här killen gjorde precis som han ville.

Det är också en av de viktigaste punkterna på hans politiska önskelista för att bryta segregationen: att föräldrar får mer stöd att vara föräldrar, framförallt tidigare. Och att barnen möts av höga, positiva förväntningar.

Skolgården. "Så här kaxig hade jag inte varit när jag gick i skolan här", säger Ibrahim Baylan när vi ber honom posera framför Karsby International School (f d Kärsbyskolan) där han gick i högstadiet. Foto: Sara Ringström

Vi promenerar bort mot Karsby International School, tidigare Kärsbyskolan, där Ibrahim Baylan började på högstadiet. Han berättar om hur han och kompisarna brukade planka in i gymnastiksalen för att spela fotboll och innebandy hela kvällarna, fast det var stängt.

– Det var en bra tid. Skolan var mer blandad då. Kanske hälften av barnen hade svenskfödda föräldrar. Idag är det nästan ingen som har det. Det är väldigt synd. Min värld blev större för att jag hade andra klasskamrater än de jag lekte med på gården.

Ibrahim Baylan är därför också skeptisk till friskolor som bygger på religiös tillhörighet, både muslimska och kristna.

–Jag har inget emot att föräldrar involverar sina barn i sin religion. Men skolans uppgift är att ge barnen bästa möjliga start i livet. I det ingår att träffa barn med annan religion och bakgrund än man själv har. Jag tror verkligen att samhället blir bättre av det.

Återseende. Utanför skolan blir Baylan igenkänd av Doris Kavelmacher, Norsborgsbo sedan 40 år, som tog hand om den då 10-årige Ibrahim när han vårdades efter en hjärtoperation på Karolinska sjukhuset. "Han var en sån trevlig patient, vi läste en massa böcker", minns Doris Kavelmacher. Foto: Sara Ringström

Norsborg är idag till stora delar ganska välmående, konstaterar Ibrahim Baylan. Många av dem han växte upp med har gjort klassresa och flyttat in i bostadsrätter, radhus och villor i områdets utkanter.

– Det är ett misstag att peka ut hela Norsborg som ett problemområde. De allra flesta här jobbar och står i. På många sätt har det blivit bättre. Men det är mer uppdelat än när jag var barn. I stråken runt centrum är det sämre än det var på den tiden.

Att passera Norsborgs Centrum gör honom riktigt nedslagen.

– Det har förfallit, blivit sunkigt. Och killarna som står här, en del ägnar sig åt brottslig verksamhet. De skadar både sig själva och samhället de lever i. I många fall känner jag deras familjer, jag vet att deras föräldrar kom hit med samma drömmar som mina hade.

’’Man måste anstränga sig lite’’

Ibrahim Baylan konstaterar att segregationen och de sociala barriärerna som omger Norsborg gör att folk tappar hoppet lite för lätt.

– Man har ändå kommit till ett land där möjligheterna är större än någon annan stans i världen. Kärsby kanske inte har varit Sveriges bästa skola, men utbildningen är avgiftsfri. Jag blir sorgsen när folk inte tar de möjligheter som finns. Man måste anstränga sig lite själv också.

Han låter aningens skeptisk inför den nya centrumägarens utvecklingsplaner.

– Bygga bostäder, det har det pratats om väldigt länge. Men helt klart behövs en make-over. Det är viktigt att det blir en nystart.

Ibrahim Baylan berättar om sin första kontakt med den svenska politiken.

– När jag var barn såg jag Olof Palme en gång här ute, han kom till Hallunda folkets hus 1985. Det var väldigt stort, det hade inte hänt hemma i Turkiet. Han var trevlig och pratade med gamlingarna.

För 4-5 år sedan var han själv tillbaka, nu i rollen som minister, och skulle hålla ett tal. I publiken satt barndomsvänner, syskon, föräldrar.

– Under alla år som jag bodde här fanns det ingen som någonsin talade om att man kunde gå den här vägen, bli politiker, sitta i riksdagen. När jag är här kan jag känna mig som samma person som jag var då. Det är inte så att jag är osäker på mig själv. Men det är svårt att gå in i den här rollen, inför människor som jag känner så väl.

Ibrahim Baylan (S)

Ibrahim Baylan föddes i sydöstra Turkiet i en assyrisk/syriansk lantbrukarfamilj. Efter statskuppen i Turkiet 1980 flydde han och hans familj och kom till Sverige 1982.

Han växte upp i Norsborg och flyttade1993 till Umeå för universitetsstudier. I Umeå blev han studentkårsordförande och SSU-ordförande.

Han är utbildad pol.mag, har arbetat som ombudsman.

Baylan utsågs till skolminister 2004. 2006 blev han invald i Sveriges riksdag.

Efter regeringsskiftet 2014 blev han energiminister. 2016 fick han även titeln samordningsminister med ansvar för att hitta lösningar på segregationen.

Bor idag i Flemingsberg, Huddinge.

Källa: Wikipedia

Kändis. "Det kan kännas lite konstigt att gå in i rollen som minister när jag är här tillsammans med människor som jag känt hela mitt liv", säger Baylan. Foto: Sara Ringström

Så ska regeringen bekämpa segregationen

Regeringen presenterade i mars ett nytt, långsiktigt reformprogram för att lyfta utsatta områden och minska segregationen. En statlig delegation tillsätts som ska samverka med kommuner, civilsamhälle, myndigheter och forskare. Reformprogrammet kommer att sträcka sig mellan åren 2017 och 2025 och fokuserar på fem politiska områden.

1. Bekämpa brottsligheten 

2. Knäcka långtidsarbetslösheten 

3. Lyfta skolorna och elevernas resultat 

4. Stärka samhällservicen och minska bostadssegregation och trångboddhet 

5. Stödja civilsamhället och arbetet för demokratiska värderingar 

Regeringen presenterade samtidigt följande tio reformer: 

• Översyn av straffen för attacker mot blåljuspersonal 

• Resurser för polisens myndighetssamverkan i socialt utsatta områden 

• Arbetsförmedlingen får i uppdrag att öka sysselsättningen bland utrikes födda kvinnor 

• Inslussningsgrupper som ska förebygga återfall i brott 

• Stöd till förskolor med tuffa förutsättningar 

• Utökat stöd till skolor med låga kunskapsresultat 

• Upplåtelseform i detaljplan för minskad boendesegregation 

• Myndighetsservice i socialt utsatta områden 

• Ökat stöd till civilsamhällesorganisationers och kommuners verksamhet mot våldsbejakande extremism 

• Idrotts- och ungdomsledare i socialt utsatta områden 

Nästa år investerar regeringen 110 miljoner kronor i dessa reformer, en summa som successivt ökar till 250 miljoner kronor från år 2020.

Källa: Regeringskansliet

LÄS MER: Långsiktigt reformprogram för minskad segregation 

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.