Integration i vardagen

Flitens lampa lyser inne på Husby träff. På måndagar finns gratis läxhjälp där för både unga och gamla. På onsdagar finns läxhjälp på biblioteket, tvärs över torget. Ett arbete som utförs av frivilliga krafter. – Det här arbetet ger mig glädjen att hjälpa till, säger Peter Runeborg, som varit ”läxhjälpare” i Husby i sju år.

  • Publicerad 11:09, 18 feb 2017

För en del
är vi
de enda
svenskar
de möter.

Vi är åtta stycken här från Röda korset, säger Peter Runeborg, och parallellt med oss har ABF sina läxhjälpare här också.

Den här kvällen är ett tiotal skolbarn på Husby träff och läser läxor, och nästan lika många vuxna är där för att de behöver hjälp. Det kan handla om körkortsteori, svenskaläxa, eller så behöver de hjälp att fylla i ett formulär eller en ansökan.

– Jag är god man också, säger Peter Runeborg. Jag känner att jag vill göra en samhällsinsats, även om det naturligtvis bara är ett skrap på ytan. Många har stora kunskapsluckor.

Peter Runeborg är senior, ”som det heter numera”, och utbildad till ingenjör. Tidigare arbetade han i många år på Ericsson. Han undervisar i alla ämnen, men undviker helst matematik, vilket kan verka konstigt.

– Ja, men matematiken är så annorlunda nu för tiden, det går inte att använda ”liggande stolen” utan handlar bara om mängdlära. Det blir svårt att undervisa då, det tar längre tid än de två och halv timme jag är här att förklara på ”mitt” sätt.

Peter Runeborg har även varit i kontakt med Skolverket, för att få någon rätsida på undervisningen i matematik.

– Men nu har jag gett upp. Det är hopplöst.

Allt började när han blev pensionär och anmälde sig till Volontärbyrån. Eftersom han bodde i Vasastan på den tiden, valde han att verka i Husby. Numera bor han i Stureby, men fortsätter att åka till Husby ändå.

– Jag trivs här och har fått flera vänner genom åren. Det är roligt att kunna bidra på något sätt. Det är så tragiskt att se hur jättedåliga vi är på att ta emot ensamkommande flyktingbarn här i Stockholm. Ute i landet är de mycket bättre.

Marie Hult sitter vid ett bord längre in i lokalen. Hon hjälper en man som förbereder sig för högskolestudier. Hon har också lång erfarenhet som läxhjälpare, hon har
varit med sedan 2011.

– Jag tycker att det är väldigt viktigt att jobba med integration. För en del är vi de enda svenskar de möter.

Tidigare arbetade hon i Järva som arkitekt, med miljöprogram för renoveringar. På 1970-talet var hon med och utformade lokalerna till förskolorna, under barnstugeutbyggnaden i Järva.

– När jag blev pensionär ringde jag hit till biblioteket, för jag visste att behovet av läxhjälp är stort. Här får de en möjlighet att träna språket.

Marie Hult har specialiserat sig på svenska för dem som vill bli undersköterskor.

– Ja, jag har faktiskt hjälpt en hel del tjejer här ute. De som får jobb nu för tiden är de som talar bra svenska. Det är en meningsfull sak att göra som pensionär och det har gett mig många vänner. Det är också kul att få kontakt med en yngre generation, jag har bjudit elever till mitt landställe och varit på bröllop och studentfester med dem.

Antalet skolelever har minskat något sedan de flyttade verksamheten på måndagar från biblioteket till Husby Träff.

– Antingen beror det på att eleverna får bättre hjälp skolorna i dag, eller så har de helt enkelt tappat bort oss. Det är bra att du skriver om att det här finns.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.