Kärlek till det  enkla i livet

Den stora världen har aldrig lockat. Mona Loberg och Ivan Eriksson har allt de behöver där de alltid har funnits. – Femhundra meter har jag tagit mig i livet, säger Mona.

  • Publicerad 08:52, 24 aug 2017

Vägen är allt annat än rak. Under färden syns ett par tydliga skyltar. Mona och Ivans fisk. Stängt. Nej, nu är inte tid för kunder att ta sig ut till Svanviken för att njuta av fisken som lockade Sveriges kung till den lilla gården, något som förvandlade Mona och Ivans fisk i grunden.

– Efter det blev det en boom som kanske inte var jätterolig. För vi är ju samma människor som vi alltid har varit, säger Mona Loberg.

Hur hittade han hit?

– Det var inte så att jag bjöd hit honom. Vi hade en studiedag med yrkesfisket i Mälaren och vår ordförande frågade om han var intresserad av att titta på det. Det var han och då kunde han inte fasta hela dagen och då erbjöd jag mig att laga mat. Så vi var sju stycken som käkade och en var kung.

Ung kärlek

Mona Lobergs släkt har bott i området sedan 1700-talet och själv har hon alltid varit här. När hon var femton träffade hon tjugoårige Ivan som inte heller rört sig särskilt långt. Från Lillkyrka. Snart nog flyttade de ihop och när Mona var 21 år hade de redan tre barn.

– Jag ville ha en egen familj. När jag var 21 hade vi tre barn. Vi skulle ha ett fotbollslag, jag älskar ungar, men det var svårt att mätta sig. Ivan jobbade i skogen och en lön, det var inte lätt.

På många sätt har väldigt lite förändrats sedan dess. Barnen är vuxna och utflugna och Ivan har rent tekniskt gått i pension som den 66-åring han är, men båda två jobbar i stort sett konstant. Någon riktig pensionsgrundad inkomst har de aldrig haft. De fiskar från mitten av oktober fram till maj. Totalt blir det mellan sju och tolv ton i näten. Gös till 90 procent, men även siklöja, abborre, gädda och lake.

Hur framgångsrikt är fisket?

– Allt vi har gjort tidigare har vi slutat med i dag för att det har gått för bra. Det är så det är. Man blir nedlusad med kunder. Det känns som att alla har varit här.

– När vi började hålla på så var Mona ute och sålde fisk från bilen, säger Ivan.

– Sedan började folk leta sig hit. Då hade vi inte ens några skyltar, säger Mona.

Ekonomiskt oberoende

De ägnar sig i mångt och mycket åt självhushållning och lever fortsatt billigt. Egna kor ger mjölk som ger såväl ost som smör. Mona bakar eget bröd och de försöker inte bli rika, men är det ändå på många sätt.

– Det låter nästan inte klokt att säga det, men jobbar vi inte så är vi i stort sett ekonomiskt oberoende för då har vi inga kostnader. Kostnaderna ligger i bensin, i nät och motorer och så vidare, slår Mona fast.

– Det är el vi inte klarar oss utan. Behöver vi en matta så klipper jag fåren och väver en.

Du har aldrig längtat vidare?

– Jag bor mitt i paradiset. Varför ska vi åka härifrån?

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Zombies jagar i Fjärdhundra

Nyheter Ibland kan det vara svårt att få fart på benen i löpspåret. För den som har en zombie i hasorna lär problemet snart vara löst. Som i Fjärdhundra till exempel.fredag 22/9 8:30