"Vi har tänkt så länge på den här transplantationen att det har landat", säger Gunnar och Ann-Marie Werner dagen före den stora operationen. Foto: Hege Hellström

Nu ger Gunnar bort sin njure till sin son

Under onsdag ska Gunnar Werner lägga sig på operationsbordet för en lång operation. Inte för att han behöver det – utan för att sonen Tobias verkligen är i behov av en ny njure.

  • Publicerad 14:51, 10 okt 2017

38-åriga Tobias Werners njurar har nästan helt slutat fungera och han gör dialys hemma varje natt. Gunnar och Ann-Marie Werner har sett Tobias bli sämre och sämre. I januari i år anmälde sig Gunnar som donator; han ville ge bort sin ena njure till sonen. Därefter följde en period av täta sjukhusbesök.

– Det var skytteltrafik till Danderyds sjukhus varje vecka, berättar Gunnar.

Allt skulle kollas upp; inte bara om Gunnar och Tobias var en ”match” så att det skulle bli högre sannolikhet att Tobias får behålla njuren. Även kondition, styrka, blodtryck skulle mätas. Gunnar började gå en mil om dagen för att bättra på konditionen.

– Så en dag ringde de och bad mig komma på ett extra besök. Jag hade lungemfysem på grund av att jag rökt tidigare. Det innebär att lungorna skulle kunna kollapsa, punkteras, under den långa operationen, säger Gunnar.

– Sedan tog det lång tid att få besked om vad det innebar och om de ändå skulle genomföra operationen? berättar Ann-Marie.

"Du klarar det"

Men en dag kom beskedet: ”Vi läkare har gjort bedömningen att du klarar det här”.

– Det var så himla skönt att det blev en match också, säger Ann-Marie.

Tobias blev orolig, tänk om pappas lungor inte skulle klara det? Men Gunnar och Ann-Marie hade bestämt sig: de ville att transplantationen skulle bli av.

– Jag tänker att läkarna opererat människor som varit betydligt sjukare, och Gunnar är stark. Men jag oroar mig för Tobbe, att hans kropp ska stöta bort njuren, säger Ann-Marie.

Tobias själv är inte orolig för sin egen operation.

– Jag har tidigare genomgått en jätteoperation i höften. Men det som känns är det faktum att den här gången är det inte bara jag som ligger på operationsbordet utan också min pappa. Han räddar mitt liv och det är en märklig känsla. Han gav mig livet en gång, och nu gör han det igen.

Det finns också mänskliga perspektiv på att ge organ, menar Gunnar.

– Meningen med livet är att ge och ta människor emellan.

I morgon onsdag ska alltså operationen ske. Gunnar har gjort alla grovsysslor på gården, lassat hö, klippt sly och gräs och burit ved.

– Det är en lång konvalescens, sex veckor när man inte får bära tyngre än ett mjölkpaket. Jag oroar mig för Ann-Marie, men vår extrason, nyanlända Omid, har sagt ”pappa var inte orolig, jag tar hand om mamma”.

"Skicka hem honom"

Ann-Marie vet att Gunnar har svårt att sitta stilla.

– Jag har sagt till grannarna att om ni ser honom med ett verktyg, skicka hem honom.
Från andra som gjort en likadan operation har Gunnar fått höra att smärtorna är ”väldigt outhärdliga” efter operationen.

– Jag är orolig för att inte uthärda, eller uthärda gör man väl, men hur jag ska ta det, säger Gunnar.

Medan operationen och konvalescensen är lång för donatorn är operationen för den som tar emot njuren enklare och har kortare konvalescens.

En bekant till Ann-Marie och Gunnar gav sin njure till sin dotter, och medan mamman låg och vred sig i smärtor kom dottern till hennes sjuksäng och sa ”ska vi ta en promenad” och var hur pigg som helst.

– Hela livet blev förändrat för dottern, säger Ann-Marie.

Det är något liknande paret hoppas ska hända efter operationen i morgon.

– Och även om det tar några månader för kroppen att vänja sig vid hälften av njurkapaciteten har kroppen en enastående förmåga att anpassa sig, säger Gunnar.

Blev rörd

När han berättade om donationen på Facebook strömmade hjärt-emojisarna in, liksom beundrande och påhejande tillrop.

– Jag blev så rörd att jag grät en liten skvätt. Men jag tror att alla föräldrar skulle göra det här för sina barn; kanske den största kärleksförklaringen och gåvan, säger Gunnar.

För Tobias är det – trots att föräldrarna tycker att det är självklart – knepigt att hantera situationen.

– Man går till grannen och lånar huvudvärkstabletter, då säger man tack. Men hur tackar man för något sådant här?

En sak som Tobias lärt sig är bra är att minnas perioder när sjukdomen varit som värst.

– Man säger att det är bra att glömma, men jag tror att det är bra att minnas. Människan tar nog rent generellt ganska mycket för givet. Och det där begäret att vilja ha mer och mer i livet, där har jag nog fått lite perspektiv.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Vill ha pengar för rådjursmatning i Täby – fem år senare

Nyheter "Matade rådjuren till en kostnad av 225 kronor per vecka" I ett brev, adresserat till Täby kommun, kräver en person att få pengar retroaktivt för rådjursmatning.tisdag 17/10 11:57

300 000 om året – för att gå på Danderyds nya tennisakademi

Nyheter Nästa år invigs Good to greats nya tennishall i Danderyd. Där kommer ungdomar från hela världen kunna träna tennis och gå i skola.tisdag 17/10 11:42