Prylrike. Lars-Elis Ekeberg trivs bland sina prylar på gården i Brottby. Foto: Hege Hellström

Pryltokiga Lars-Elis i Brottby: "Våga vägra Billy"-generationen är rolig

Lars-Elis Ekeberg i Brottby har ett starkt intresse för prylar. För sex år sedan hade han så mycket grejer att han bestämde sig för att börja med loppis. För Vallentuna nyheter berättar han om sina kunder och vad de letar efter.

  • Publicerad 09:39, 27 okt 2017

Leksaksbilar, brödspadar, gamla koffertar, Kockumsbaljor, tidningar från förr. Och så en gammal tysk trädgårdstomte. Det finns mycket att se och klämma på i Lars-Elis Ekebergs gårdsloppis ”Vrangen” i Brottby. Men här finns också historier kring föremålen, för Lars-Elis gillar att kunna sina prylar och veta vad de kan ha varit med om.

– Vilken tror du är dyrast, frågar Lars-Elis och håller fram tre små bilar.

Jag väljer den fulaste lilla bilen gjord i någon sorts plast, eftersom jag antar att det är en luring.

– Ja, det är den här, som är gjord i plast. En Volvo Amazon från Galanite Sweden kan kosta 1 000 kronor, säger Lars-Elis.

Ungdomar som dissar Ikea

Men andra bilar har sjunkit i värde.

– En Lesney från 50-talet som man kunde få 700 kronor för, nu får man en hundring.
Andra saker har stigit i värde, som äppellådor. För dem kan Lars-Elis nu få nära 200 kronor.

– En del unga använder dem för att bygga blomlådor eller som soffbord. Det finns en ”Våga vägra Billy”-generation och det tycker jag är roligt. Jag blir överlycklig när ungdomarna inte vill åka till Ikea

"Hellre trälådor"

Lars-Elis gillar när saker fyller en funktion.

– Hellre trälådor som används än Rörstrandsporslin som går för stora pengar på Bukowskis, men inte fyller en funktion?



 

Dyraste bilen? Jo, det är den blåa. Dyraste burken? Just nu går en plastburk från Ikea för mer pengar än en gammal burk, som den röda i bilden. Foto: Hege Hellström

Ett exempel på funktion är när damen som skulle köpa en balja för att ha blommor i frågade om det inte fanns baljor med hål i, eftersom hon skulle ha blommor i baljan.

– Det hade jag ju, men inte i loppisen för jag tänkte att ingen skulle vilja ha trasiga baljor. Men jag hämtade mina trasiga baljor och sålde slut på varenda en.

Att bli rik på att ha loppis är svårt i dag. Loppismarknaden börjar bli mättad, berättar Lars-Elis.

– Jag tror att Stockholm fått för många loppisar. Folk börjar bli loppiströtta, eller de kommer hit, men de handlar inte.

Inte för billigt

Ett exempel är Kockumsbaljor. Förr kunde prislappen ligga uppåt 250 kronor för en av de emaljerade skönheterna, men i dag ger folk kanske en femtiolapp.

Vissa saker säljer inte Lars-Elis för billigt.

– Nej, som den stora kaffepannan från Kockum, den vet jag att jag får betalt för.
Priserna sjunker ju längre ut från Stockholms city man kommer.

– En brödspade kan kosta 600 kronor hos antikhandlaren i stan, men här kan den kosta 150.

En trend är att föremål med hundra år på nacken sjunkit i pris, medan prylar från 70-talet blivit dyrare.

– Ikeaburkar från 70-talet är populära bland 18-30-åringarna. De kostar mer än riktigt gamla plåtburkar.

Hänger på trenderna

”Loppisproffsen” är snabba med att hänga med i trenderna.

– Nu ser man Ikeaburkarna på vart och vartannat loppisbord.

Största kundgruppen på loppis är 18-30-åringar som flyttar hemifrån, och så 50-plusarna som gillar Kockumsprylar mer än 70-tal, berättar Lars-Elis.

Men även om Lars-Elis gillar de ungas loppisintresse kan han ibland förvånas. Som när en Kockumskopia från Polen betingar ett högre pris än originalet från Sverige. I det fallet är det nog färgen som lockar, för kopian är röd, medan originalet är vit.

Många ungdomar köper hellre en röd kopia än en vit originalkastrull från Kockum. Foto: Hege Hellström

Bäst med att ha loppis är att få träffa folk, enligt Lars-Elis.

– Och jag känner att jag fyller en viss social funktion. Det kommer en del ensamma gamla gubbar som handlar något symboliskt och sedan står en timme och snackar.

Saker som ingen förstår

En annan tjusning med jobbet är att komma över saker som ingen vet vad de är till för.

– Då får man vara lite detektiv och lista ut vad det är för någon pryl, och hur gammal den är.

Lars-Elis tar ett exempel och pekar på en låda i papp.

– Det står Alstermo bruk och den är gjord i vulkanpapp. Den kan inte vara äldre än 1898, för det var då vulkanpappen kom. Det sitter en adresslapp på där det står 1915, så den måste vara från tiden mellan 1898 och 1915, resonerar han.

Förr i världen kunde man köpa schampoo i pulverform. Foto: Hege Hellström

Det kan löna sig att åka en bit för att handla, både för kunder och loppisägare.

– Jag köpte fem gamla trälådor för 350 kronor i Katrineholm, men här kan jag sälja dem för 350 kronor styck. I Katrineholm finns det ingen som vill ha trälådor, där finns de på varje loge.

Laxermedel från 40-talet

Bland det konstigaste Lars-Elis sålt är en bit laxermedel från 1940-talet.

– Det var en herre i 70-årsåldern som köpte, han sa att den påminde honom om sin pappa som alltid hade just det laxermedlet hemma.

Och för den som vill köpa schampopulver i en intakt förpackning går det bra att besöka Lars-Elis loppis när den öppnar igen till våren.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.