Christoffer Röstlund Jonsson, reporter och redaktör på Tidningen Hammarby/Skarpnäck. Ålder: 39. Bor: Hägerstensåsen. Familj: En dotter. Hobby: Basism i banden Feral Brain, Riwen och DS-13. Foto: Erik Simander

RÖSTLUND: Jag skäms för mitt beteende mot de som tigger

Är ett förbud mot tiggande i tuben verkligen rätt väg att gå? Reporter Röstlund om hur hans egen medmänsklighet nötts ner med tiden.

  • Publicerad 09:43, 15 jun 2017

Köp knark för det, köp sprit för det, skicka hem det till din familj i ett annat land: I do not care.

Det händer allt mer sällan att jag ger pengar till tiggare. Någonstans längs vägen under mina 14 år i Stockholm blev det så. Att jag gick från att ge till alla jag stötte på, till att jag knappt ger till någon.

Och då oftast till den som sakta går genom vagnen med nedslagen blick och säger ”hej jag heter Sara, jag är hemlös och behöver pengar till härbärge och mat, ha en trevlig dag”. Eller till ”min” tiggare som sitter utanför min hemstation.

Stockholmspanelen: "Det är för många tiggare i t-banan"

Det är ingen principsak. Jag skiter i principer. Jag vet att den knöliga tjugan i fickan gör liten skillnad för mig i mitt liv, men ändå en reell skillnad för den som får den i sin pappmugg. Köp knark för det, köp sprit för det, skicka hem det till din familj i ett annat land: I do not care.

Men till slut blev jag avtrubbad av mängden människor i nöd. Kall och hård.

Det är en sådan oerhörd sorgligt insikt i hur ens egen medmänsklighet droppar iväg, rinner ner längs sidan på ett allt stabilare Katohjärta. Droppe för droppe, medmänniska för medmänniska. Dripp dropp.

Politikerna eniga: "Något måste göras mot tiggeriet i tunnelbanan"

Att så fort jag färdas i kollektivtrafiken – vilket jag gör flera gånger varje dag – mötas av en, två, tre, fyra, fem, sex, sju människor som ber mig om pengar, vill sälja mig något, eller spela musik för mig, det har helt skjutit min empati i sank. Att jag numera i stället för att rota i plånboken, sluter mig inom mig själv, vänder blicken mot fönstret, ner i telefonen, in i boken, och irriterat viftar bort människor utan att ens bevärdiga dem med en blick.

Det är ett bedrövligt beteende. Som jag skäms för.

Men lösningen är kanske inte att de som har mindre än mig ska förbjudas. Som en förkrossande majoritet i vår läsarundersökning Stockholmspanelen ser som en utväg till att få vara ifred på tuben. Utan snarare att jag får arbeta med mig själv och fatta att problem inte försvinner bara för att jag slipper se dem.

Känsla: Superglad

När du läser det här så befinner jag mig på en råpunk-festival i Köpenhamn. Och vem blir inte glad av det?!

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Oro och ilska efter dödsskjutningen i Dalen

Nyheter "Fruktansvärt och overkligt" Skrämmande och overkligt. Det säger Dalenbor om gårdagens händelse i området när en person sköts till döds och en skottskadades.fredag 20/10 15:48

Protest mot våldet efter dödsskjutningen

Nyheter Dalenbor arrangerar ljusmanifestation ikväll Den eskalerande gängkriminaliteten i Söderort har fått lokalborna att reagera. Efter nattens dödsskjutning hålls en ljusmanifestation ikväll. "Vi vill ta tillbaka Dalen från våldet", säger lokalbon...fredag 20/10 14:20