Ljus i mörkret. Det finns människor som skänker hopp till oss som bara hoppas. Foto: Foto: Daniel Sjöberg

Så jag ljög för min son

Det första jag ser är min egen lögn. Monster finns.

  • Publicerad 15:57, 24 aug 2017

ans ögon är små och stora på en och samma gång. De mjuka fingertopparna rör sig försiktigt över mitt ansikte. Mardrömmen har släppt taget om honom. Han söker sig nu tillbaka till verkligheten och försöker övertyga sig själv om att han inte är vilse i de mörka fantasierna.

”Du är inte monster, pappa”, säger han.

”Nej, jag är inget monster. Det var bara en dröm. Det finns inga monster”, säger jag.

”Du är inte monster” konstaterar han igen.

Vi kramas, jag torkar lite svett från hans panna och så ljuger jag med ärligt uppsåt igen.

”Det finns inga monster.”

Min tvåårige son älskar att röra sig nära det som är skrämmande. Som de flesta av oss gissar jag. Där det för oss vuxna kan handla om en berg- och dalbana, eller något verk av Stephen King, begränsas det för honom till att få gömma sig under en filt tillsammans med sin mamma samtidigt som jag går runt i lägenheten, ”letar” efter honom och stönar lite sådär som ett monster kanske skulle göra om monster fanns. Då kan han lätt ta sig tillbaka till tryggheten. Han behöver bara lyfta på filten.

Det är det jag tänker på när jag kommer in på kvinnojouren. Det första jag ser är rummet med leksakerna. Det är där barnen sitter när deras mamma tagit klivet mot ett liv utan terrorn som är deras vardag. Monster finns och här blir de mer skrämmande än någonsin någon av populärkulturens alla skräckmästare lyckats koka ihop. Här kommer det så nära. Här finns ingen mardröm att vakna ur. Ingen filt att lyfta på. Här är det bara mörkt.

Kvinnor som Åsa Tinnerholm skänker hopp genom att göra mer än att bara hoppas. Kvinnor som Frida Höglund skänker ljus och framtidstro. Det finns de som kämpar för de utsatta. Kvinnor och män.

De kämpar mot våldet på olika sätt och de är våra osynliga hjältinnor och hjältar. Det känns bra att få sätta ljuset på dem ibland även om det tvingar oss alltför nära det vi fruktar.

ARKEOLOGI

Visst har det funnits något lockande över arkeologi ända sedan Dr Henry Walton Jones, mer känd som Indiana, svingade sig in på våra biografer för 36 år sedan. Någon ark lär de dock inte hitta i Stattgropen.

UTGRÄVNINGAR

Men visst sjutton blir det lite spännande att se vad de dyker på nu när de till slut påbörjar undersökningen av marken? Tänk om de skulle göra något riktigt häftigt fynd. Hoppas går ju alltid.

VÄDRET

Sommaren har ju inte direkt strösslat med värme. Samtidigt kan jag inte påstå att jag har frusit precis, men i tisdags kände jag för första gången av något som kan liknas vid höstkyla. Dags att plocka fram rocken?

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Zombies jagar i Fjärdhundra

Nyheter Ibland kan det vara svårt att få fart på benen i löpspåret. För den som har en zombie i hasorna lär problemet snart vara löst. Som i Fjärdhundra till exempel.fredag 22/9 8:30