Bosses jul. Många Fullerstabor har som tradition att gå förbi huset på julafton.

Sagan om den inställda julen i Huddinge

Vad hände med julljusen på Blästervägen? Svaret finns i Bosses julsaga: Sagan om ekorren och bigarråträdet.

  • Publicerad 11:59, 5 dec 2017

Det var en gång en liten skog i närheten av en stor vildmark. I den skogen bodde en liten ekorre i ett stort bigarråträd. Ekorren samlade som vanligt nötter och trivdes med sitt liv. Sommaren var så härlig, solen lyste och gav alla djur i skogen värme.

När hösten kom förändrades allt, kylan, blåsten och mörkret påverkade alla djur. Skogen blev liksom tystare, alla ville skynda hem till värmen och hade inte tid att prata med varandra.

Ekorren tyckte det var tråkigt och försökte tänka ut något som skulle göra de andra djuren glada. Så en sommardag fångade han en tanke, tänk om han kunde samla ihop och spara solens ljus i en burk och sakta släppa ut den när det var som mörkast. Det måste väl göra djuren glada igen fast det var mörkt och kallt ute.

Han började med en gång samla ihop alla burkar han kunde hitta, öppnade locken och lät solens ljus strömma in i burkarna. När kvällen kom stängde han varsamt locken så att ljuset stannade kvar. När hösten kom hade ekorren samlat ihop en stor mängd burkar som han hemlighetsfullt hängde upp i bigarråträdets alla grenar. Så en kväll när det var som mörkast gjorde han ett litet hål i alla burkar och det varma vackra ljuset strömmade ut.

Skogens alla djur samlades under bigarråträdet och hänfördes över det vackra skenet. Ljuset blev en påminnelse om att solen skulle födas igen och gav alla djuren ett hopp om att ett bättre liv väntade på dem.

Ryktet om det vackra bigarråträdet spreds med hjälp av fåglarna över skogen och det kom till och med djur från den stora vildmarken på besök. Alla sjöng och dansade, men gladast blev nog de små musbarnen som drömde sig bort till den varma, härliga sommaren.

Musbarnen började tro att självaste solen bodde i bigarråträdet. De började skriva små lappar till solen med önskningar som de omsorgsfullt gömde innanför bigarråträdets bark. Ekorren blev så glad över att se de förväntansfulla barnens ögon och försökte efter bästa förmåga tillmötesgå deras önskningar.

En kväll när ekorren åter skulle släppa ut ljuset ropade mullvaden som bodde under bigarråträdets rötter att han stördes av det starka ljuset, han ville inte att det skulle tändas.

Först förstod inte ekorren någonting. Hur kunde mullvaden bli så störd av det vackra ljuset som alla andra djur älskade? Ekorren funderade länge men så förstod han. Mullvadar är känsliga för ljus, deras ögon är anpassade för ett liv i mörker. Det är bara så det är. Visserligen fick ekorren lov att tända några ljus en bit ifrån sitt älskade bigarråträd, men glädjen som ekorren känt var borta och ljuset flöda aldrig mer över den lilla skogen.

Även om ljuset slocknat i bigarråträdet så har ekorren en önskan och förhoppning. Om alla djur som berörts av ljuset, själva låter en låga lysa starkt i sitt hjärta så kommer det ljuset lysa oändligt mycket starkare än bigarråträdet någonsin gjort. Hoppet om en bättre värld, en framtid där alla tar hand om varandra, det som hela julen handlar om blir då inte bara en dröm.

Så förlåt mig alla barn och alla vuxna med barnasinnet kvar, det blir ingen julbelysning på Blästervägen i år.

LÄS ÄVEN: Bosses tusen juleljus har slocknat

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.