Oroad. Annika Ljung (till vänster) på Södermalmspolisens narkotikagrupp ser allt fler tjejer i 20-årsåldern som fastnat i ett tungt missbruk. Sara Woldu, ordförande för KRIS i Stockholm, har själv varit sprutnarkoman och hemlös. "Men jag var hel och ren och snodde fina kläder. Jag klarade mig länge från polisen och myndigheter. För kvinnor är ett missbruk mer skambelagt" säger hon. Foto: Maja Brand & Mikael Andersson

Stockholms osynliga narkomaner – "Flera lever inte ens till 25"

De är bra på att ljuga, sminka sig och klä sig snyggt och kan missbruka länge innan de upptäcks. Söderpolisens narkotikagrupp möter allt fler unga tjejer med ett tungt narkotikaberoende som fallit genom skyddsnätet. ”Att de är ute på gatan nu är ett resultat av flera års dåligt arbete”, säger polisen.

  • Publicerad 11:00, 2 jun 2017

En 25-årig tjej sätter en spruta i armen på en tunnelbaneperrong på Söder medan en skolklass går förbi. Hon är en av de hemlösa, unga tjejer, som polisens lokala narkotikagrupp ser allt mer av på Södermalm. En grupp som länge gått under radarn, enligt gruppchefen Annika Ljung.

Hon beskriver tjejer som ofta börjar med droger i tidiga tonåren men som inte vill förknippas med pundare. Tjejer som upptäcks först när de är i ett tungt missbruk och hänger ute på gatan, som mår psykiskt dåligt, ofta i destruktiva relationer.

– Det är en grupp som jag inte har sett så mycket av innan som jag gör nu. Det är en grupp som vi som samhälle har lämnat utanför och som inte är prioriterad. Flera av dem lever inte ens till de är 25 år, säger Annika Ljung.

"De här tjejerna har ingenting"

På Kafé Söder, den ideella organisationen Ny gemenskaps fik för missbrukare och hemlösa på Mariaberget, träffar föreståndaren Robert Ivansson också unga tjejer som inte dykt upp här tidigare.

– Några av dem är jätteunga. Jag vet en tjej som började skjuta när hon var 16 år. Många av de äldre männen som kommer hit har redan en socialkontakt, de vet hur allt går till och har hjälpbostäder. Men de här tjejerna har ingenting. På något sätt har de fallit emellan. De åker av allt som är socialt. Jag vet inte varför det är så men jag tror att det behöver bli lättare att få hjälp, säger Robert Ivansson.

Robert Ivansson (till vänster) är föreståndare på föreningen Ny Gemenskap som har kafé för hemlösa på Söder. "Det blir mer och mer småtjejer. Det är ju felaktigt att kalla dem det för de är myndiga men jag känner så mycket för dem för att de är så unga. De har så långt kvar av livet om de vill" säger han. Annika Ljung (till höger) på Södermalmspolisen är oroad. Foto: Karoline Montero Araya / Maja Brand

Sara Woldu var själv en av de här tjejerna. Hon började med droger som 16-åring och blev sprutmissbrukare. Idag är hon 33 år, ordförande och verksamhetsansvarig för KRIS i Stockholm där hon bland annat har en mammagrupp för kvinnor som vill vara drogfria. Hon delar bilden av tjejer som samhället inte lyckas nå.

– De har låg självkänsla, är ofta traumatiserade och har blivit illa behandlade av män. Att bli drogfri och jobba med de här känslorna är väldigt jobbigt så de drar sig för behandling. Därför är det så viktigt att man inte släpper dem. Vi missbrukare vill att allt händer väldigt snabbt. Det gäller att få tjejerna att hänga kvar, säger Sara Woldu.

"Saknas ett skyddsnät"

Annika Ljung på Södermalmspolisen är också otålig. Många av tjejerna hon träffar vill få hjälp men här saknas ett skyddsnät, anser hon.

– Jag försöker få med soc och vården för jag vill bara kunna ta med de här tjejerna direkt, ge dem en akut jourtid och slussa dem vidare. Som jag gör med de som är under arton. Men där är vi inte ännu. Ofta får man en tid om flera veckor så när jag släpper de här tjejerna försvinner de för vinden. Det händer ofta, säger Annika Ljung.

Så ska polisen jobba mot missbruket på Söder

Drogen tar över. "När du hittat drogen och utvecklat ett beroendet gör du allt för att skydda ditt missbruk. Alla som vill en vill en väl blir fiender och man gör allt för att hålla sig borta" säger Sara Woldu, ordförande för KRIS i Stockholm. Foto: Andreas Enbuske

Sara Woldu på KRIS. Foto: Mikael Andersson

Så vad brister? Jasmine är chef på föreningen Equals verksamhet Qvinnoqraft på Grindsgatan som vänder sig till kvinnor som vill ta sig ur missbruk, kriminalitet och destruktiva relationer. Hon ser flera skäl till att de unga tjejerna inte har kontakt med vården och kommunen utan istället dyker upp hos frivilligorganisationer.

Krtik mot socialtjänsten

Att som idag hänvisa unga tjejer till öppenvården är dömt att misslyckas, anser hon. Vården har ett för ensidigt fokus på knarket, trots att tjejernas missbruk ofta är kopplat till psykisk ohälsa.

– De här tjejerna behöver någon att lita på. Vissa av dem behöver bara komma bort till ett familjehem där de blir hörda och sedda. Andra kan behöva ett strikt 12-stegsprogram. Spannet är stort. Därför behöver socialsekreterarna lära känna varje tjej och bygga upp en tillit, säger Jasmine.

Hon är kritisk till socialtjänstens bemötande och berättar om en tjej i 20-årsåldern som skulle på ett första möte med socialen.

– Bara till det allra första mötet skulle hon ta fram massa papper, kontoutdrag, släppa sekretessen till vården och annat. Sen skickade de henne till ett härbärge där det bor äldre missbrukare med psykisk ohälsa. Hon kom dit och vände. Så vi tappade henne.

Moderaterna körs över – sprututbytet blir permanent och byggs ut

Socialborgarrådet Åsa Lindhagen (MP) delar bilden att staden inte lyckas nå unga tjejer med en stor missbruksproblematik. Foto: Fotograf Anders J Larsson

Socialborgarrådet öppnar för anonym kontakt med socialtjänsten

Anonyma samtal med socialen och tryggare akutboenden. Så kan staden bli bättre på att nå ut till och hjälpa unga missbrukande tjejer, anser Åsa Lindhagen (MP).

Socialborgarrådet Åsa Lindhagen (MP) delar bilden att vården och staden inte lyckas fånga upp en växande grupp unga tjejerna med en svår missbruksproblematik. I stadens budget slås det därför fast att socialnämnden ska utveckla sitt arbete för att nå de här tjejerna.

– Det här är en grupp som vi behöver göra mer för. Idag ser kanske bara socialtjänsten på missbruket, trots att även hemlöshet och annan utsatthet är en del av problematiken. Generellt måste vi jobba för att göra det lättare att få hjälp, att vi får låga trösklar in. Att ta steget till socialtjänsten kan vara väldigt stort, säger Åsa Lindhagen.

Anonym kontakt med socialen

Hon anser att det behövs en chans att få hjälp även utan en biståndsbedömning, till exempel på en öppen verksamhet där tjejer kan få stödsamtal utan att behöva identifiera sig.

– Jag tänker också att man skulle kunna ha socialsekreterare som besöker frivilligorganisationer som tjejerna har lättare att söka upp. Där kan man börja samtala med tjejerna för att få en kontakt och bygga förtroende, säger Åsa Lindhagen.

Härbärgen. "De unga tjejer vi träffar vill absolut inte bo på härbärgena" säger Robert Ivansson på Ny Gemenskap. Staden utreder nu hur akutboendena kan bli tryggare för alla. Foto: Karin Nilsson

Brister i tak över huvudet-garantin

Att tjejerna sällan kommer till de härbärgen som ska ge ett första akutboende är ett annat problem som staden nu utreder.

– Det har varit ett problem i många år att vi har grupper som väljer bort akutboende. Vi sätter igång nu och ser över tak över huvudet-garantin utifrån det här perspektivet. Jag har besökt Grimman till exempel och jag förstår att som ung tjej känner man sig inte hemma där. Vi behöver förstå hur ska ett sånt boende ska se ut för att man ska känna sig trygg, säger Åsa Lindhagen.

Vården. Johan Franck, verksamhetschef på Beroendecentrum Stockholm, delar inte polisens bild att det skulle ta veckor att få en tid inom beroendevården. Akuttider finns alltid, uppger han. Foto: Jesper Frisk

Vården missar unga tjejer – vill nå fler via nätet

Vården har svårt att nå riktigt unga tjejer innan de hamnar i ett tyngre missbruk. Landstinget hoppas att chattande kan sänka tröskeln.

Maria ungdom hjälper barn, ungdomar och unga vuxna som har problem med alkohol och andra droger. Här ser man ett tydligt mönster i sin besöksstatistik. Bland de yngre som kommer till Marias mottagningar är 80 procent killar.

Johan Franck är verksamhetschef på Beroendecentrum Stockholm, där Maria ungdom är en sektion.

– Ungdomar som har en missbruksproblematik, som börjar experimentera med droger, är svåra att hitta och få in i vården. Det gäller både killar och tjejer. Vi har ingen uppsökande verksamhet och når inte alla, säger han.

Chatt – en första kontakt

Han tycker ändå att Maria ungdom är i framkant i sitt arbete med att nå och hjälpa unga men att uppger att man också jobbar för att vården ska bli ännu mer attraktiv.

– Nu jobbar vi med att få webbaserade alternativ för unga så att det blir lättare att nå oss. Det kan vara lättare att börja chatta på webben med oss och sen komma till oss, säger han.

För de unga vuxna tjejerna som fastnat i ett tungt missbruk finns förutom vården för vuxna och Maria ungdom även Livsstilsmottagningen vid Stureplan, för dem som är upp till 24 år.

Kritik om väntetid

Johan Franck delar inte polisens bild att det skulle ta veckor att få en tid inom beroendevården. Vid livshotande tillstånd och om personen är självmordsbenägen finns akuttider att få direkt. Om personens tillstånd inte bedöms som akut ska det gå att få en tid samma vecka.

– Sen kan det finnas orealistiska förväntningar. Bestämmer sig en person för att ”jag vill sluta nu” så vill man kanske ha hjälp samma sekund, men där gör vi en avvägning om det finns medicinska skäl och prioriterar de som är allra sjukast. Men mår man jättedåligt går det att gå till Beroendeakuten direkt eller till Maria Ungdoms akut, säger Johan Franck.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.