Foto: Sara Ringström

Vargen i Huddinge: Bunkern som skulle klara en atombomb | Det glömda, del 4.

I del 4 i vår artikelserie om Huddinges bortglömda platser berättar vi om en hemlig, atombombssäker civilförsvarsbunker från kalla kriget, insprängd i berget i Paradisets naturreservat. Om kriget kom skulle Huddinge kommun styras härifrån.

  • Publicerad 11:50, 18 mar 2017

En radiomast och en lucka i stål i Paradisets naturreservat är det enda som vittnar om den underjordiska anläggningen som finns i berget.

Där nere ligger ”Vargen” - en 3 300 kvadratmeter stor bunker med plats för 200 personer.

Ingångstunneln. Vargen nås via en 50 meter lång tunnel in i berget. I tunneln finns också stötvågsbarriärer och gasslussar. Foto: Holger Ellgaard

När anläggningen byggdes 1977 var den tänkt att fungera som ledningscentral om kriget kom. Hit skulle representater från kommunen, räddningstjänst, sjukvård och andra viktiga samhällsfunktioner söka skydd för att kunna leda och samordna civilsamhället.

Karta. Arkitekten Holger Ellgaard har ritat av kartskisser från gamla Räddningsverket (nu MSB). Foto: Holger Ellgaard

Anläggningen består av tre utsprängda bergrum, med varsin fristående byggnad i två våningar, som nås via en cirka 50 meter lång tunnel in i berget.

– Det är imponerande att gå in. Speciellt när man möter de stora byggnaderna i plåthus som står på stora spiralfjädrar för att säkra byggnaden mot vibrationer och chockvågor, säger Huddingebon Holger Ellgaard, som lyckades få besöka anläggningen när den byggdes om i mars 2014.

Ledningscentral. I huvudbyggnaden fanns ordersalen där ledningsarbetet skulle organiseras. Randen på väggen ska påminna om en horisont för att dämpa känslan av instängdhet. Foto: Holger Ellgaard

Fjädring som ska dämpa vibrationer i berget från en explosion. Foto: Holger Ellgaard

Hus B. Byggnaderna i två våningar står fristående från vägarna. Foto: Holger Ellgaard

Ska klara en fullträff

Fjädrarna som husen står på ska klara att dämpa vibrationerna från en explosion motsvarande en fullträff av en 250 kilo tung flygbomb. Husen är också klädda med helsvetsade stålplattor för att skydda elektrisk utrustning mot en elektromagnetisk puls (EMP), som bland annat uppstår vid en kärnvapenexplosion. En direktträff av en atombomb finns dock inget skydd för.

När Holger Ellgaard fotograferade anläggningen 2014 var inredningen i orderrummet forfarande intakt. På bordet står en röd och en svart telefon från kalla krigets dagar.

Om kriget kom. Den tekniska utrustningen från slutet av 1970-talet fanns kvar i mars 2014. Foto: Holger Ellgaard

Foto: Holger Ellgaard

Foto: Holger Ellgaard

Inte öppet för visningar

Vargen togs ur bruk 1997 och såldes senare till ett privat företag som byggde om anläggningen till en datahall. 

Företagets VD hälsar att Vargen inte är öppen för visningar och att de helst inte vill ha någon publicitet överhuvudtaget. Men Holger Ellgaard har redan hunnit dokumentera anläggningen utförligt i en artikel på Wikpedia.

För bara några år sedan var de gamla civilförsvarsanläggningarna som bortglömda.

– Inställningen från myndigheterna var att de inte behövdes längre. Men det blåser nya vindar med dagens säkerhetspolitiska läge i Sverige. Det är lätt att bli chockad över hur snabbt det kan vända, säger Holger Ellgaard.

2015 beslutade regeringen att återuppta planeringen för civilförsvar. Nu bromsar istället Myndigheten för samhällsskydd och beredskap nedläggningen av kommunala civilförsvarsanläggningar som Vargen.

Läs också i samma artikelserie...

FILM. Häng med in i Stockholmsbunkern från första världskriget | Det glömda, del 1.

Följ med på tur till den övergivna herrgården vid Orlången | Det glömda, del 2.

Följ med till Huddinges gamla järngruva | DET GLÖMDA, del 3.

Foto: Holger Ellgaard

Stockholms ledningscentraler

Samtidigt som Vargen byggdes även två andra anläggningar i Stockholm. ”Elefanten” i Sollentuna kommun och ”Tordyveln” i Södertälje.

Vargen och Elefenten byggdes identiska, så att krisledningen skulle kunna flyttas mellan anläggningarna och snabbt komma på plats i en krigssituation.

De ledningscentraler som fick växtnamn var underordnade de med djurnamn, som var så kallade framskjutna enheter. Under 1970-talet fanns det 11 framskjutna enheter i Stockholm, varav sex var belägna i bergrum.

Några exempel är Krokusen på Kungsholmen, Maskrosen vid Östra Real, Liljan vid Brommaplan och Pionen på Södermalm.

Källa: Stockholms läns museum

Foto: Sara Ringström

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.