"Varje månad blev jag ett monster" – nu vill Karin Adelsköld prata PMS

Att varje månad bli ett monster, att skälla på sina barn och göra slut med sin partner, och mötas av ignorans inom vården. Till slut fick Karin Adelsköld nog och startade ett PMS-förbund.

  • Publicerad 15:23, 19 feb 2015

Till de som säger "Skärp er" säger jag att de inte har någon aning vad de pratar om. Läs på!

Kristin Björnsdotter.

Karin Adelsköld blev PMS-Karin med hela svenska folket när hon för två år sedan satte sig i Malou von Sivers soffa och pratade om hur hon varje månad blev ett monster innan hon fick hjälp. Det var ingen självklarhet att prata om PMS, men eftersom ingen ville ställa upp gjorde hon det. Till slut.

De allra flesta som har mens har någon gång haft PMS. Symtomen kan variera. Ont i magen, snabba humörsvängningar, lätt till gråt och sömnproblem, är bara några. Att PMS inte bara är att få ont i magen vid mens är tydligt när man googlar runt.

"Tsunami med mejl"

Tre till fem procent av alla som har mens har den svåra formen  – PMDS. Komikern och programledaren Karin Adelsköld är en av dem. Den sorten som ger symtom som kan liknas med depressioner eller ångestsjukdom. Karin levde med raseriutbrott, ångest och skuldkänslor.

– Men det är inte bara jag som levde med det. Hela familjen drabbades. Jag kände mig som världens sämsta mamma. Jag trodde jag var psykiskt sjuk innan jag fick diagnosen, säger hon.

Efter att Karin varit med i tv-soffan fick hon en ”tsunami med mejl”. Efter ett tag insåg hon att hon inte klarade av det ensam.

– Kvinnor skriver om att de är på väg att skiljas, att de skriker på sina barn. Att de inte klarar av att gå ur sängen. Att de inte klarar av sina liv. De är desperata, säger Karin.

Resultatet av alla mejl blev PMS-förbundet, som startade i höstas. Och nu sitter vi här och pratar om PMS. Tre kvinnor runt ett bord, alla med i PMS-förbundet och som alla har den svåra sorten av PMS. Cecilia Dolk, Karin Adelsköld och Kristin Björnsdotter.

De vill att förbundet ska normalisera PMS. Att alla ska veta vad PMS är. Att vården ska ta kvinnor på allvar, att det ska vara samma som att ha influensa.

”Blir rent depressiv”

Ord som återkommer under samtalet är impulsiv, arg, lättirriterad, galen, ledsen, gråtig, folkskygg, ångest och skuldkänslor. Cecilia packade ihop hela sin lägenhet en kväll. Dagen efter kom mensen och hon insåg att hon inte alls ville flytta.

– Jag känner mig som Jekyll och Hyde. Det är absurt, säger hon.

– Jag blir rent depressiv. Jag har dagar när jag inte klarar av att gå upp ur sängen, berättar Kristin.

– Jag skulle hellre förlora ett ben än att ha det här, säger Karin.

Inte direkt upplyftande, men hjälp finns att få.

Att få en diagnos är en stor hjälp, säger de alla tre. Och kunskap. Det finns mycket råd – ät hälsosamt, motionera, ta det lugnt, stressa inte, boka inte in stora möten. Men hur sugen är man på att ge sig ut och jogga när man inte klarar av att gå ur sängen, undrar Kristin. Alla är dock eniga om att inte stressa eller boka in möten är det bästa knepen.

"Undrar hur Thatcher hade det"

Samtalet glider över till kvinnor genom historien. Och PMS.

– Undrar hur många kvinnor som blev brända på bål på grund av PMS, säger Karin.

– Eller som blev lobotomerade, inspärrade eller förskjutna. Undrar hur Margaret Thatcher hade det, säger Cecilia.

– Tänk om män hade haft PMS, tänk vad många krig som hade startats då, säger Karin.

De skrattar, men blir snabbt allvarliga. Det här är på allvar. Ett samhällsproblem, menar Karin. Ett inte helt enkelt mångfacetterat sådant.

Att vara feminist och ha PMS är till exempelvis inte en lätt kombination.

– Jag vill inte bli bedömd utifrån mitt kön, men här är jag bara mitt kön, säger Kristin.

– Vi har vunnit mycket på att lägga undan våra kön, men i det här kommer det tillbaka och biter oss i nacken. Forskningen om PMS är undermålig och okunskapen är stor, säger Karin.

Drömmen att aldrig behöva förklara

Att få hjälp från läkare och gynekologer kan vara svårt. Karin fick ett mejl från en kvinna vars läkare rekommenderade henne att ta kontakt med Karin Adelsköld eftersom läkaren inte kunde hjälpa henne som patient.

– Det finns gynekologer som säger att det här inte finns, säger hon.

Utopin är att inte någonsin behöva förklara.

– Vi skulle gärna slippa prata om det här. Men det är den verklighet vi lever i, och många med oss. Det här är ingen lek, säger Kristin Björnsdotter.

PMS-förbundet…

...är till för alla som drabbas av PMS och PMDS. De med symtomen och deras anhöriga.

Förbundet ska upplysa om PMS och PMDS och hoppas även kunna tipsa om var det finns gynekologer och läkare som har kunskap i framtiden.

Medlemsavgiften är 250 kronor för ordinarie medlem. För ungdom upp till 18 år och studenter är avgiften 150 kronor. För ett helt hushåll är avgiften 400 kronor.

Du hittar förbundet på www.pmsforbundet.se. Det finns även en grupp på Facebook.

Vad göra?

För dagbok - skriv ned varje dag hur du mår. Om du är trött, arg, ledsen, hungrig, lycklig, glad. För dagbok i två eller tre månader för att kunna se ett mönster.

Läs på! Sök sen hjälp. "Det är en kamp, var medveten om att du förmodligen får byta gynekolog flera gånger innan du hittar rätt."

Lita på dig själv - du har tolkningsföreträde när det kommer till din egen kropp.

Prata om det - börjar med någon som du litar på. Men gör det inte när du har PMS.

Det finns medicin att få mot PMS/PMDS - diskutera med en läkare.

Ofta försvinner symtomen så fort mensen kommer, för att dyka upp igen vid nästa ägglossning.

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.