Foto: Sara Ringström

Silvana Imam: ’’Jag vill inte ta något från orten’’

"Om den här intervjun skulle vara om mig som ortenrappare, it’s not bulletproof, för då gör jag anspråk på något som inte är mitt. Och det är onice". Vi träffar Silvana Imam och pratar trovärdighet, identitet och orten.

  • Publicerad 13:09, 22 sep 2017

– När journalister intervjuar mig vill de alltid lägga mig i ett fack. Först var jag den kvinnliga rapparen, sen blev jag den lesbiska rapparen från Syrien. Och grejen är att det är svårt att säga ”jag vill inte vara bara de här sakerna” för de har dig i sitt grepp. De lyfter dig bara när du säger de sakerna.

”They! We don’t speak about they, we don’t listen to they, they don’t want you to succeed”. Hon citerar DJ Khaled och reflekterar över narrativen som medierna gett henne sedan hon blev Silvana Imam med hela Sverige på en scen i Kärrtorp 2013.

– Jag är de sakerna som folk säger, men nu känner jag ”fan vad fett att jag har så mycket mer jag kan rappa om, att skriva om, att prata om”.

Men att kliva fram som 127:s egen rappare i lokaltidningen vill hon inte, trots att hon bott i Bredäng sedan två år. Bredäng är inte hennes att ”ta något från”.

– Jag kan ta från mycket annat, från mina egna upplevelser. Men att ta från Bredäng, det är inte bulletproof. En av mina låtar som kommer ut snart heter Bulletproof baby, och med det menar jag att allt jag gör är vattentätt för att det kommer från mig själv. Om den här intervjun skulle vara om mig som ”ortenrappare”, it’s not bulletproof, för då gör jag anspråk på något som inte är mitt. Och det är onice.

Dokumentärfilmen ”SILVANA – Väck Mig När ni Vaknat” hade premiär förra veckan.

– Jag trodde aldrig att det skulle bli så här stort, säger hon om filmen som fått kritikerna att än en gång lovorda henne.

Ingen superhjälte-historia

Det började med ett team som skulle filma henne i några dagar. Några dagar blev några år. Själv tycker hon att dokumentären ger en rättvis bild.

– Det är inte en superhjälte-historia, för såna finns inte. Den visar en mänsklig sida, bakom kändisskapet. Det är inte Instagram eller sociala medier där man ska visa upp den bästa bilden av sig själv. Den här filmen fångar upp nyanser, och jag tror att många kan relatera till mina känslor.

Fram till den 28 september kan man också se utställningen Nonsense Warrior på Scenkonstmuseet. Utställningen är ett sätt att ”call out all the bullshit”.

– Det har jag försökt göra under hela min karriär. The maze of nonsense som vi måste gå igenom varje dag distraherar oss från att se världen för vad den är. En nonsense warrior försöker leva enligt universums lära - att vi alla behöver varandra.

Snart släpper hon ny musik. Något som, trots allt, kommer mest naturligt för Silvana. Innan det stora genombrottet brände hon skivor och köpte klisterlappar som hon satte fast på skivorna. En inspelad låt på engelska, en releasefest där hon sålde skivorna för 50 kronor. Idag sitter åtta personer i hela Sverige på de skivorna. Samma år släppte hon Rekviem.

– Med musiken är det jag som har the final say, the final everything egentligen. Jag ger ut det jag vill ge ut, det jag tycker är viktigt och det folk borde höra. Jag känner inte press, jag har släppt allt sånt. Jag bara gör det jag tycker är kul och intressant.

Med sin musik är hon bulletproof.

– Jag exposar inte mig själv, jag gör inte våld på mig själv på det sättet. Jag beskriver min vardag och mina känslor, det jag inte hör andra artister prata om ur det perspektivet jag har.

Jag har jobbat dubbelt så hårt som både killar och vita svenskar.

​Jättestora ambitioner

Ofta beskrivs hon som aktivist. Själv säger hon att drivet funnits där sedan hon var liten.

– Jag har alltid haft jättestora ambitioner. Jag tror det kommer från en blandning av att komma från ett annat land och att vilja hävda mig. Jag måste bevisa mig, och vadå, jag har jobbat dubbelt så hårt som både killar och vita svenskar.

Hon tycker egentligen att alla har ett ansvar att uttala sig kring orättvisor i samhället.

– Som människa har du ansvar, inte som artist, som människa. Jag skiter i om du är artist, journalist, lärare eller jobbar på Ica.

Men är man skyldig att vara representant för sitt område? För orten?

– Exakt! Det är andra sidan av myntet. När ska man få prata om vanliga saker? Det är som att jag målar in mig i ett hörn, eller vi som brinner för något speciellt hamnar lätt i den grejen. Att vi är representanter för en hel grupp. Till exempel, en modell som inte är supersmal blir per automatik kroppsaktivist.

Hon tror att det är viktigt och bra att känna tillhörighet, oavsett om det är med människor eller en ort.

– Om en plats får dig att må bra, varför inte identifiera dig med den? Problemet blir bara hur folk ser på det. Till exempel orten, att folk kan reagera ”jaha du är därifrån, inte från innerstan”, för att innerstan är norm. Det är det som är problemet. Hur man beskriver förorten, det är skevt.

Silvana målar levande bilder som någon med många nyanser kan. Hon pratar svenska, engelska, litauska och arabiska. Och hon balanserar rutinerat i tankegångar kring mellanförskapet.

– Jag kommer från Syrien men jag kan passera som svensk, för jag är blond. Men svenskan som de pratar i finrummen har jag aldrig förstått. Och jag är inte ”ortenrapparen” heller.

Reppar inte 127. ”Förut kände jag att jag inte hörde hemma någonstans, nu känner jag att jag hör hemma överallt. Jag identifierar mig med människor, inte med platser.” Foto: Sara Ringström

Aktuell med

... dokumentärfilmen Väck mig när ni vaknat.

... utställningen Nonsense warriors på Scenkonstmuseet.

... spelning på Trädgården 23 september, arrangerad av organisationen War Child Sverige till förmån för deras arbete för att stödja barn i krig.

Koll på röda. SkärholmenDirekt får backning på en av frågorna i quizet om röda linjens rappare. ”Leslie kommer inte från Sätra, han är från Malmö, från Sofielund, han sjunger ju ’jag vill tillbaka till Sofie nu’. ...You guys...!”.

QUIZ. Hur bra koll har du på röda linjens rappare?

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.