Förr om åren tog Segeltorpsborna Barbro Andersson, t v, och Kerstin Eriksson alltid en cykeltur runt Långsjön innan de hoppade i från bryggan nedanför Långsjöbo. ”Nu har vi blivit äldre och lite lata", säger Kerstin. Foto: Johannes Liljeson

”De säger att vi är tokiga – men det bjuder vi på”

Den 10 april 2002 fyllde tvillingsystrarna ­Kerstin Eriksson och Barbro Andersson 61 år. Det firades med ett premiärdopp i Långsjön. – Sen dess har vi badat här nästan varje dag. Vi hoppade till och med i när det var 23 grader kallt och snöstorm, säger Kerstin.

Vinden tar tag i regnet som med full kraft slår mot Långsjöns vågiga vattenyta. Det är svårt att skilja på tvillingsystrarna Kerstin Eriksson och Barbro Andersson, 71, när bara huvudena sticker upp ur det 16-gradiga vattnet.
– De säger att vi är lite tokiga, men det bjuder vi på, säger Kerstin.
– Vi är ju lite tokiga, fyller Barbro i.
På väg upp till Långsjöbos annex, där systrarna hyr varsin likadan lägenhet i 55-plushuset, möter de en dagmamma och hennes barn.
– Ska ni bada? frågar dagmamman.
– Vi är lite lokalkändisar här i Segeltorp. När jag bröt foten för ett tag sen frågade jag läkaren när jag kunde börja bada igen. Då sa sjuksköterskan: ”Jag tyckte att jag kände igen dig, det är ju du som alltid badar i Långsjön med din syster”, berättar Barbro.
Redan när tvillingarna var sju år förälskade de sig i vatten. Deras mamma hade reumatism och pappa hade nedsatt rörelseförmåga efter att ha brutit ryggen.
– Så vi fick springa iväg själva och bada i Drevviken om vi lovade att inte hoppa från trampolinen. När vi kom hem visste vår mamma redan om att vi hade brutit löftet, säger Barbro.
– Det var en granndam som hade skvallrat, säger Kerstin.
Så pratar systrarna hela tiden. De fyller i varandras meningar, rättar varandra när minnena går isär och pratar om sina liv i vi-form.
– I början av 60-talet gifte vi oss. 1960 gifte du dig och året efter gifte jag mig. Jag blev så ensam när ni flyttade så jag fick också hitta mig en gubbe, berättar Barbro och skrattar.
Om man bortser från kortare perioder har systrarna också alltid bott nära varandra. För tio år sedan flyttade Barbro in på Långsjöbos annex och fem år senare lämnade Kerstin sitt radhus några hundra meter bort och flyttade efter. Båda två är numera frånskilda med vuxna barn. Kerstin har en ny man i sitt liv som bor hos henne i perioder medan Barbro trivs med att ha sin lägenhet för sig själv.
– När jag blir trött på mig själv går jag bara in i ett annat rum och lägger mig. Sen har jag ju syrran en trappa ner. Vi ses flera gånger om dagen, säger Barbro.
– Vi möts ofta i korridoren här ute. Då är vi på väg till varandra exakt samtidigt. Det är samma sak med maten. Ofta visar det sig att vi har ätit samma sak, säger Kerstin.
Är er relation som ett ­äktenskap?
– Nej, den är bättre. Vi vet alltid var vi har varandra. Jag kan inte minnas att vi pratade så mycket som barn. Vi har alltid kommunicerat på andra sätt, säger Barbro.
– Vi har bara varit osams en gång som vi kommer ihåg. Då var vi oense om vilka kläder våra dockor skulle ha, säger Kerstin.
Finns det inget negativt med att vara tvilling?
– Det finns bara ett krux och det har blivit mer påtagligt nu när vi är äldre. Man funderar mycket på vem som ska tvingas lämnas ensam kvar här på jorden, säger Barbro.

Relaterad information

Tvillingsystrarna Kerstin & Barbro

Ålder: 71
Bor: Annexet till Långsjöbo i Segeltorp
Intressen: Fåglar, cykling, fotografi, djur, natur och bad. ”Fågel­livet här i sjön är verkligen rikt. De flesta känner igen oss och brukar äta ur våra händer”
Aktuellt: Har badat i Långsjön nästan varje dag de senaste tio åren och kommer att fortsätta med det ”tills vi inte längre kan gå de hundra metrarna till bryggan”

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.