Stina Svensson

Jag gillar att springa. Helst långt. Löpning, och även simning eftersom jag håller på med swimrun, tar ganska stor del av mitt liv, men jag brukar få plats med ett roligt jobb och en hel del böcker,...

En slottsrunda på nationaldagen

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 15:47, 7 jun 2017

Strålande sol och ledig dag. Vad passar bättre än ett randonnée? Turligt nog fanns ett mycket passande sådant. Södertäljefalangen av Randonneur Stockholm arrangerade ett 200km brevetlopp med namn ”Slottsrundan”. Start på en bensinmacka i Östertälje (många besök på bensinmackar blir det som randonneur!), söderut ungefär längs utsiktsvägen till stämplingsstopp vid Nynäs slott, vidare mot Gnesta för stämplingsstopp vid Södertuna slott, vidare norrut mot Stallarholmen och stämplingsstopp vid Mälsåker slott på Selaön innan återfärd via Mariefred och längs gamla vägen till Södertälje.

Denna gång hade jag lockat med mig min swimrunpartner. Han ska köra Vätternrundan och behövde ett långpass. Vi tog pendeln till Östertälje och insåg snabbt att detta var ett randonnée som lockar många deltagare. Fullt med cyklar på pendeln. Härligt att jag numera börjar känna igen folk. Detta blev mitt femte randonnée under våren och det är många som kör många.

34293292804_e0ddfb3a57_k

Vid kl 09 gav vi oss iväg. Och ja jag blev avhakad. Det var ett jäkla tempo i början. Jag körde på i mitt eget tempo och enligt min strategi. Det brukar lösa sig. Motvind ner till Nynäs slott. Motvind suger verkligen, men vägen var fantastisk så det funkade på något sätt. Strax innan Nynäs slott hände något oväntat. Det kom ifatt en grupp bakifrån. Annars brukar det vara jag som först blir avhakad och sedan kommer ifatt. Oklart hur det där gick till, men det verkade vara en lämplig grupp att slå följe med. Orkade inte svara precis då för jag var inte beredd och var motvindstrött men kom ifatt vid slottet och sedan hängde jag med dem resten av rundan. Två i gruppen kände jag sedan tidigare men övriga var nya, och trevliga, bekanta. Swimrunpartnern försvann med snabbisarna men kroknade efter ett tag och slog följe med mitt gäng på väg mot Stallarholmen.

Arrangörernas tanke med denna runda, som går årligen, är bl a att få till ståndsmässigt slottsfika vid stämplingsstoppen. Men knasigt nog visade det sig att alla slotten hade stängt p g a att det var nationaldag. Vi fick göra selfie-stämplingar istället som mejlades till arrangörerna.

34751511950_b337215602_k

Vid Nynäs slott, fortfarande i långärmat.

34751514700_3cc17cdd08_k

Glad, precis energipåfylld vid bensinmacka i Gnesta, och i linne i sommarvärmen, vid Södertuna slott.

35007303671_f64d9e8b37_k

Slutligen vid Mälsåker slott, lite vinglig i behov av energipåfyllning.

Till slut fick vi fick iallafall ståndsmässigt fika i Stallarholmen på väg tillbaka från Mälsåker slott.

34973452202_1fc66da39d_k

Den där sista energipåfyllningen med riktigt go’ fika var välbehövlig. Jag hade kört hård träning några dagar i rad innan (hybris-Stina tänkte att det där med 200km är väl piece of a cake?). Och gänget jag körde med var egentligen lite för snabba för mig. Inte så snabba att det var läge att släppa men så att jag fick kämpa för att hänga med. Vi körde dessutom mestadels dubbla led, vilket jag är ovan vid. Inte helt komfortabel med de perioder när jag ligger instängd vid vägrenen med cyklist utanför, framför och bakom. Koncentrationen det kräver att hålla mig på banan tar också på krafterna.

Sista 50km var i motvind. Vi var väl alla lite tveksamma till detta men det är inte så mycket att göra mer än att gilla läget. Grymt skönt då att det blev enkelled och ett lok som drog oss hela vägen tillbaka till bensinmacken i Östertälje. Just den biten gick för mig i kanonbra fart. Hög ansträngningsnivå visst men jämn fart och klart görbart. Dock oändligt tacksam för det där loket vi hade för någon vidare draghjälp i motvinden hade jag inte varit.

Konstigt det där att jag förra helgen körde 400km och nu var rejält utpumpad efter halva den sträckan. Men nu var jag inställd på 200km och disponerade mina krafter utifrån det. Det blev en hyfsat kort kväll på soffan innan jag kröp i säng och somnade omedelbart som en klubbad säl.

Och fick sedan ett bryskt uppvaknande när jag klev in i omklädningsrummet på Eriksdalsbadet i morse för sedvanlig medleyonsdag med SK Neptuns mastergrupp, efter drygt 4km halvsovande löpning dit. Har du sett vad det är för pass idag?!? Nej…? Huvudserien innehåller bl a två åttahundringar medley! Rullgardin ner. Var detta verkligen en så bra idé eller borde jag ha vilat denna morgon…? [Förtydligande: det flesta serier går att simma på ett riktigt lugnt sätt om det behövs, men 800 medley inkluderar 200 fjäril och på min nivå är det omöjligt att sa sig igenom det på annat sätt än att det är verkligen asjobbigt] Jaja det är bara att gilla läget.

 

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Mer från Stina Svensson

En slottsrunda på nationaldagen

Strålande sol och ledig dag. Vad passar bättre än ett randonnée? Turligt nog fanns ett mycket passande sådant. Södertäljefalangen av Randonneur Stockholm arrangerade ett 200km brevetlopp med namn ”Slottsrundan”. Start på en bensinmacka i Östertälje (många besök på bensinmackar blir det som randonneur!), söderut ungefär längs utsiktsvägen till stämplingsstopp vid Nynäs slott, vidare mot Gnesta för stämplingsstopp vid Södertuna slott, vidare norrut mot Stallarholmen och stämplingsstopp vid Mälsåker slott på Selaön innan återfärd via Mariefred och längs gamla vägen till Södertälje.onsdag 7/6 15:47

Omstart på riktigt

Jag har sedan ganska exakt ett år en löpcoach. Bra kille med massa erfarenhet av att springa lååångt och även av att framgångsrikt coacha andra som gör det. Senaste halvåret ungefär har vårt samarbete varit vilande. Jag har följt sjukgymnasten slaviskt gällande hur mycket jag får springa och vilka rehabövningar jag ska göra. Och i övrigt dundrat på med så mycket cykel och sim som får plats / känts lämpligt. Jag och coachen har givetvis haft mycket kontakt under denna period men det har inte vara meningsfullt att han lägger upp träningsprogram.onsdag 7/6 9:20

Livräddare

För några veckor sedan hölls en, frivillig, HLR-kurs på jobbet. Jag har gått sådan tidigare men ville gärna repetera. Kunskapen är ju liksom av den art att en gärna vill att den ska sitta i ryggmärgen i skarpt läge men helst inte vill hamna i skarpt läge. Mycket bra kurs!tisdag 6/6 8:06

Vilse i pannkakan

Jag var några dagar i Lund i början av förra veckan. Jobbresa med en blandning av möten och kurs. Har varit där hyfsat mycket, aldrig någon längre period men någon dag då och då utspritt under många år. Trots det brukar jag ha stora problem med navigeringen. I de flest städer jag känner till på samma nivå som jag känner Lund brukar jag kunna ta ut en riktning mot platsen jag ska till, jobba utifrån den och sedan hamna hyfsat rätt. Men i Lund kan jag hamna åt motsatt håll om jag inte är observant. Staden och min orienteringsförmåga verkar vara någon sorts allvarlig mismatch.måndag 5/6 12:18

En all-nighter

Konstig period detta. Jag är igång och springer igen, upptrappning fortfarande men mer och mer på riktigt. Det går bra. Jag flyger fram. Steget är lättare än någonsin. Stark i, och använder, rätt muskler. Det går att springa fort. Det går att ligga och nöta på platten. Det går att springa upp och ner och på ojämnt underlag i skogen. Men jag är så rädd att det ska göra ont. Jag vill så gärna att det ska funka denna gång. Vi snackar på nivån att jag inför varje löppass känner sådan oro att jag nästan bangar. Väl ute så är det magiskt – roligt, lätt och inte ont. Det lever jag på när jag kommer hem igen. Tills allt börjar om igen inför nästa löppass. Oklart hur länge det kommer ta innan jag vågar lite på att det funkar. Det är iallafall under omständigheterna lätt att följa sjukgymnastens råd slaviskt. Rehabövningarna görs som de ska och upptrappningsschemat följs. Just nu gäller 85min löp per pass och runt två löpfria dagar i veckan. Det går att få ihop en del mil på det. Men några långpass får inte rum. Då är det ju tur att det finns cykel och att det organiseras diverse brevetlopp.söndag 28/5 13:38

Regeln är att…

… om en inte kan springa långt så får en cykla långt. Så är det.söndag 30/4 17:00

In the heart of Shakespeare country

Onsdag för nästan två veckor sedan begav jag mig till Coventry (in the heart of Shakespeare country enligt hotellets hemsida). Dags för företagets första UK användarmöte. Hemresa på fredagen samma vecka. Hade tänkt spendera den med att skriva något om mina intryck från Coventry. Mötet är till största del presentationer som representanter från kliniker som använder dosplaneringssystemet företaget jag jobbar på utvecklar. För inspiration till andra kliniker och för att vi ska veta hur systemet används  och kan förbättras. [Förtydligande: dosplaneringssystem används på sjukhus när en patient behöver strålbehandling i ett led att bota sin cancer. Systemet försöker optimera fram hur t ex en linjäraccelerator ska skicka fotonstrålar genom patienten. Det är ytterst viktigt att så mycket dos som möjligt kommer till tumören men så lite som möjligt till annat i kroppen.] Superintressant! Det görs så mycket spännande grejor. Härligt att höra att mjukvaran vi gör, till mesta del, är otroligt uppskattad och anses värdefull. Precis innan kl 15 svensk tid på fredagen var det dock dags för mötesutvärdering, vilken jag inte hade någon aktiv roll i. Jag loggade in på Facebook för att kolla läget. Hamnade omedelbart på någon som länk till en artikel om någon lastbil som kört in i Åhléns-huset. Eehhh, alltså i Sverige? I Stockholm? Några kvarter från där jag jobbar? Några kvarter från där jag bor? Där jag och många av vänner och kollegor rör oss dagligen?måndag 17/4 9:36

Komfortzonen

Jag var verkligen hysteriskt nervös inför masters-SM och ville inte åka dit. En swimrunpolare peppade mig med att ”du har fixat klart mycket värre grejor än detta”. Och det är ju onekligen sant. Men grejen är att ultralöpning och utmanande swimruntävlingar är liksom inom komfortzonen. Första bassängtävlingen på 25 år är det inte. Varför är jag så mycket långsammare nu? Är det sig likt? Strosar fortfarande folk omkring i badtofflor? Kommer alla ha sådana där baddräkter med långa ben som verkar omöjliga att ta på? Sådana jag har sett på TV? Kommer antal-längder-skyltar visas på 800m frisim och visslas det vid sista vändningen eller måste jag hålla koll själv nuförtiden? De jag kände förr, ser de likadana ut nu fast 25år äldre, dvs kommer jag att känna igen dem? Och kommer de känna igen mig och komma ihåg mig? Ni förstår vad mycket grejor det finns att fundera på! Och som sagt, i slutändan var det som att komma hem.onsdag 29/3 13:36

A blast from the past och medaljregn

I fredags tog jag tåget till Eskilstuna. Dags för masters-SM som jag något oväntat anmälde mig till tidigare i våras. Ångrade mig hela vägen dit. Vad i hela friden har jag gett mig in på?tisdag 28/3 16:36