Stina Svensson

Jag gillar att springa. Helst långt. Löpning, och även simning eftersom jag håller på med swimrun, tar ganska stor del av mitt liv, men jag brukar få plats med ett roligt jobb och en hel del böcker,...

Exotiska Kalmar län

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 19:09, 7 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Åter på hemmaplan efter en maxad resa. Jag har upptäckt Kalmar län. Hur exotiskt låter det? Jag är uppvuxen i Västervik så jag borde dessutom egentligen redan känna regionen väl nog. Men nu var det dags för återbesök och upptäcka nya delar.

Del 1 av äventyret var, som beskrivet i tidigare inlägg, förlagt till Öland. Välgörenhetseventet blev mycket lyckat och samlade in runt 100000 kr. Detta uppmärksammades bl a i Ölandsbladet. Jag fick köra mitt eget race till hyfsat stor del, men under det racet fick jag definitivt möjlighet att upptäcka Öland. Alltså jag har tänkt att det antagligen är en vacker ö. Men så vacker och magisk…? Nej det hade jag inte fattat. Natten innan Lighthouse run startade spenderade jag i närheten av Figeholm där min swimrunpartners föräldrar har sommarhus. Jag anlände lagom till isterbanden var klara:

35363805694_4c11daa8bb_k

Vi hann även med lite öppetvattensim. Jag körde ett sista jobbmöte per telefon precis innan vi hoppade i.

36068658851_e87beb4743_k

Min plan var att ta cykeln från Figeholm till Köpingsvik på Öland, där första nattlägret var, vila lite och sedan genskjuta löparna, även jag springandes, bakifrån. Huvudvägen från Figeholm, eller snarare Fårbo, till Kalmar är E22. Jag har åkt och kört den vägen många gånger. Helt klart en väg som inte är bra att cykla längs. Inte nog med att det är förbjudet, dessutom så är vill en inte det. Smal eller icke-existerande vägren. Bilar, lastbilar och husvagnar i massiva mängder som kör fort och ligger dikt an vid omkörning. Det finns alternativa vägar men just mellan Fårbo och Oskarshamn vet jag ingen sådan. Samling för löparna var i ottan. Jag startade samtidigt som swimrunpartnern och även en annan fyr-löpare gav sig av med bil. Det var lika bra så att jag skulle vara i Oskarshamn innan det blev allt för mycket trafik. Gps-klockans logg startade 04.02. Väldigt nöjd med det valet när jag trampade på längs E22. Klart obehagligt trots att det inte var så mycket trafik.

Väl i Oskarshamn så började himmelriket. Gamla riksvägen finns att tillgå, plus lite andra småvägar, vilket gör att Oskarshamn till Kalmar är perfekt för långcykling. Bra väg och lite trafik. Bra (cykel)skyltat dessutom hela vägen. Kort inslag av grusväg men den var fin så det funkade även på racer.

36048670902_20ecdf94bb_k

På väg in till Kalmar fick jag äntligen en något sen frukost (i förhållande till väckning), givetvis på en bensinmack, och rullade sedan ner till hamnen för att ta cykelfärjan till Färjestaden på Öland. Bron får en inte cykla på. Men färja är ju trevligt så det är helt ok med mig. Lyckades dessutom tajma den perfekt.

36179913046_63586e4583_k

På Öland finns också en väg att undvika för cyklar. Den heter 136. Tack och lov finns på stora delar en parallell väg på östra sidan. Och den är fantastisk. Jag körde rakt österut från Färjestaden och tog den tills jag var i höjd med Köpingsvik då jag bytte sida igen. Bra flyt, inte alltför långa stopp och bra tajmad cykelfärja gjorde att jag var klar med de runt 150km innan kl11. Gott om tid till energipåfyllning och vila innan löpning. Nyttjade stranden för ”dusch” (mitt första bad i år utan våtdräkt!) och en campingtoalett för ”tvätt” av cykelkläder. Minimal packning under resan så det var en uppsättning cykelkläder som gällde.

Löparna skulle knata 70km första dagen så för att genskjuta dem insåg jag att jag behövde vänta åtminstone till kl15, och ännu hellre kl16, innan jag började min löpning norrut. Planen var ca 15km för min del. Runt 14-hugget tröttnade jag, gav upp idén att träffa fyr-löpare och sprang ändå. Vilken lycka! Andra passet på tre och en halv vecka (jävla slemsäck). Inget ont. Bra klipp i benen. Fantastisk natur. Kändes som jag aldrig hade haft löpuppehåll. Egentligen skulle jag i det läget helst vilja slänga cykeln och haka på resten av gänget på två ben istället. Men en grej att tänka på här är att vaderna inte jobbat speciellt mycket under de 3.5 veckorna. I början kunde jag knappt gå och inte göra tåhävningar och definitivt inte hoppa hopprep (bra grej för att stärka vader och fötter). Cyklat har jag ju gjort men där använder jag inte vaderna speciellt mycket. Så att börja springa som om uppehållet inte existerat skulle med största sannolikhet leda till att träningsvärken jag fick i vaderna i samband med de första löppassen snabbt skulle förvandlas till överansträngning med vader som russin. Tålamod!

Ännu en ”dusch” och ”tvätt”, denna gång av löpkläder som även de bara fanns i en uppsättning. Och efter ett tag började fyrlöparna anlända. En hel del välkända ansikten och väldigt många nya bekantskaper. Härligt! Vi inkvarterade oss i skolan i Köpingsviks gympasal och blev utfordrade. Efter det orkade viss traska iväg för att dricka öl, medan vissa andra var väldigt nöjd med att softa på tjockmattan med en bok.

Eftersom jag missade besöket vid fyren Långe Erik, där fyrlöpet utgick från, så var min plan att ta det dag två. Delar av vägen var tvunget längs 136 så jag startade så tidigt jag kunde, direkt efter frukost. Jävlar vilken fart jag hade upp till Långe Erik! Och ja, det berodde på MEDVIND. Norra udden är helt klart min favoritplats på Öland (av det jag sett hittills). Kargt. Hur nöjd som helst att jag inte mesade och hoppade över att cykla hela vägen upp, trots att det innebar en ganska långcykling dag två och jag mest bara vill springa.

36073707222_7ade9c084d_k

Nattlägret var natt två i Mörbylånga så efter att ha njutit lite av naturen på norra udden så var det bara att sätta fart söderut igen. Mot vinden. Jag hade laddat. Men inte tillräckligt. Jag tror denna dags cykling är ett av de jobbigaste träningspass jag någonsin gjort. Otroligt vacker omgivning men det kunde liksom inte rädda situationen helt. Verkligen redo att lägga mig ner i vägrenen och ringa efter taxi. Knappt 190km (vilket är en bra bit kortare än jag cyklat på andra lååångcyklingar), varav 135km i obarmhärtig motvind. Men men. Till slut kom jag fram till Mörbylånga och fick en välförtjänt lunch. Efter det la jag mig platt på marken utanför denna natts gympasal tills någon med nyckel kom och släppte in mig. Helt inkapabel att göra något annat än just det.

Och sedan bytte jag om till löpkläder och körde en kortare vända med ungefär samma känsla som dagen innan i benen. Oklart hur det kan funka men det gör det.

När jag har gjort cykelpass liknande det jag hade dag två så blir jag så trött på att cykla och vill verkligen inte cykla dagen efter, eller ens veckan efter. Tänkte på det att det aldrig händer med löpning. Jag kan köra intervallpass så jag är spyfärdig. Eller vara ute när det haglar från sidan, eller framifrån. Eller jag har för lite kläder på mig för aktuellt väder och kommer hem hypotermisk. Osv. Men jag känner ändå alltid för att springa dagen efter iallafall.

Bra nog var min plan att den sista dagen skulle jag minsann springa med övriga fyrlöpare!

Efter utfordring och natt på tjockmattan så var det äntligen dags. Min stora dag! Typ en mara, med paus för lunch. Det är inte något större problem en vanlig dag men nu visste jag inte riktigt hur kroppen, eller snarare häl och vader, skulle reagera.

Teamade upp mig med en trevlig tjej från Uppsala som jag inte träffat tidigare. Vi diskuterade lämpligt tempo och satte sedan iväg söderut.

35458047483_0f7af7b6cc_k

 

Visade sig att vi funkade finfint ihop. Bra tempo som var lite lagom jobbigt, inte värre än att det gick att snacka. Vi pinnade på till Degerhamn där det var lunch. Som alla måltider, och övernattningar, under fyrlöpet var också denna sponsrad. Hur lyxigt som helst. Och för en bra grej. Har gjort mitt bästa för att sprida informationen om Lighthouse run via mina kanaler och hoppas att det gett incitament till åtminstone någon att lägga ett litet (eller stort) bidrag.

Sista biten flöt på och helt plötsligt var vi framme.

36094766282_e8bcb3c204_k

Jag gillade norra udden mer än södra udden, men jag tror att det delvis beror av att där uppe var jag ensam. Södra udden är mer av en turistgrej och jag kom dit tidig eftermiddag (jämfört med tidig morgon). Jag får åka tillbaka någongång i ottan och utforska mer.

Del 1 avklarad!

 

 

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Mer från Stina Svensson

Fortsättning följer…

När selfien vid Långe Jan var tagen bar det av mot fastlandet. Jag och racern blev avsläppt hos storasyster i Kalmar. Swimrunutrustningen fick bo kvar i swimrunpartnerns bil. Den är för skrymmande att ha på racern men behövdes på resan eftersom vi helgen efter skulle köra Loftahammar Endurance Day (LED). Min plan, inte helt oväntat, var att ta mig på två hjul till Loftahammar. Men först några dagar hos storasyster och hennes sambo. Som bonus var äldsta systersonen på plats. Inte helt självklart eftersom hennes två barn är utflugna, men jag var glad åt det sammanträffandet.tisdag 8/8 17:06

Exotiska Kalmar län

Åter på hemmaplan efter en maxad resa. Jag har upptäckt Kalmar län. Hur exotiskt låter det? Jag är uppvuxen i Västervik så jag borde dessutom egentligen redan känna regionen väl nog. Men nu var det dags för återbesök och upptäcka nya delar.måndag 7/8 19:09

Lighthouse run 2017

Dags för semester och lite äventyr. Sitter på bussen söderut. Första delen av detta äventyr är nämligen välgörenhetslöpet Lighthouse Run 2017 på Öland. Tanken är att springa från fyr till fyr under tre dagar (170km). Bara för att det är roligt! Och för att samla in pengar till organisationen Min stora dag som jobbar med att förverkliga drömmar för barn med svåra sjukdomar och diagnoser. Finns en speciell lighthouserun-bössa för den som vill bidra.torsdag 27/7 8:21

Extra allt

I lördags skulle jag ut på långcykling. Jag brukar alltid kolla väderprognosen innan. Inte för att jag någonsin skulle ställa in ett pass p g a ogynnsamt väder men jag vill vara lite mentalt förberedd. När det gäller cykling så är det vinden jag mest fokuserar på. Motvind suger så om prognosen skulle säga 15m/s mot vinden på andra halvan av rundan är det bra att peppa lite extra.måndag 17/7 8:13

Exploration phase

Vad gör en om en kommer hem från Roskildefestivalen med fötter som ballonger och med en inflammation i hälen som gör ont? [se tidigare inlägg]fredag 14/7 9:30

Roskildefestivalen och dess efterspel

Jag har varit på roskildefestivalen!torsdag 13/7 14:04

Void

Livet snurrar på fort. Det är träning, jobb, familj, vänner, kulturliv. Ibland behövs lite tomrum. Jag har på senare år hittat ett ypperligt sätt att generera sådant. Ta time out från t ex midsommarafton (eller julafton eller nyårsafton). Det är roligt med fest och hänga med vänner, kanske i någon mysig stuga ute i skärgården, men det är inte ett måste. Ibland kanske tomrum passar bättre. Sådana dagar är verkligen helt fantastiska. De är liksom dubbelt lediga. Helger vill jag få plats med träning, men också hinna träffa vänner, gå på bio, kolla in någon utställning eller så. Men har en väl valt att ta en riktig tomrumsdag så finns inte ens möjligheten att göra sådant. Ingen är hemma och inget är öppet. Jag hinner med långpass, rensa avlopp, laga matlådor mm och efter det är det fortfarande en hel del tid över som jag inte vet vad jag ska göra med. På ett positivt sätt. Det är det jag är ute efter sådana gånger. Njuta ett tag av att vara ensam och att inte ha något att göra. söndag 25/6 14:59

Den lättnaden

I slutet av hösten, när allt var löpmässigt bajskorv, bokade jag in ett besök hos en sådan där löpteknik-kille med utrustning som kan mäta löpekonomi. En filmas när en springer på löpband och sedan räknas diverse vinklar, markkontakttid osv ut. Eftersom jag hela tiden fick problem på höger sida av kroppen ville jag veta ungefär hur illa det var (och också få tips om hur jag kunde förbättra situationen). Var där i mellandagarna. Och illa var det! En får ha i åtanke att jag just då kunde springa som snabbast 5min/km p g a smärta (i kontrast till att jag lyckats springa 100km i 4min33s /km….) så jag sprang antagligen inte som jag brukar. Fick brutalt dåligt betyg på löpekonomi och högerbenet släpade tydligt efter. Fick jag fram höften lite mer så blev det något bättre, och gjorde mindre ont, men inte bra. Jag fick lite övningar, kämpade på. Men sedan i slutet av januari fick jag ta ett (eller typ massor av…) steg tillbaka. Jag började om från början med löpvila och en sjukgymnast på Bosön som guide. När jag började springa igen i april kändes det som jag flög fram. Starka fötter, bra sätesmuskulatur och nedre magmuskulatur som är i fas med övre, högerlåret börjar bli lika starkt som vänster, smidigare i kroppen så steget kan tas ut bättre. Det blir så mycket lättare då. Så jag har flugit fram ett tag. Men hur ser det ut egentligen? Är löpsteget så mycket bättre som det känns? Till slut tog jag mod till mig och bokade uppföljningsmöte hos löpteknik-killen (trots att jag egentligen inte gjort något av det vi kom fram till på första mötet). Mycket nervös sprang jag dit i onsdags. Just den dagen råkade vara en sådan då jag inte hade speciellt bra känsla i kroppen, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Vet egentligen inte varför jag var så nervös men jag vill ju gärna ha ett snyggt och effektivt löpsteg. Och framförallt kunna lita på känslan. Känslan är bra. Upp på bandet igen. Löpband…. Gillas inte. Jag är som bambi på hal is. Men jag fattar ju att mätutrustningen måste stå på ett ställe och inte direkt kan följa med ut i skogen. Tog ett tag innan jag kom in i min rytm. Löpteknik-killen var i detta läge svårtolkad. Undrar vad han tänker? Ser det helt galet ut? Till slut var det dags för mätningen. Försökte springa så mycket som vanligt som det gick. Det visade sig att jag hade oroat mig i onödan. Resultaten var bland de bästa han uppmätt i de flesta kategorier. Känslan stämmer! Jag flyger fram på riktigt. Finns givetvis alltid små detaljer att jobba med, och det ska jag göra, men grunden är riktigt bra. Förbättringen av resultaten jämfört med mätningen i mellandagarna var givetvis galet stor. Men den jämförelsen är inte riktigt relevant eftersom jag var rejält skadad då. Hur jag sprang innan det vet jag inte riktigt. Jag är självlärd, mest bara sprungit, aldrig kört någon löpfokuserad styrketräning eller några spänstövningar. Något mer skolad i och med att jag började springa med Fredrikshof och fick veta att det finns något som kallas löpskolning med mångsteg och annat. Men det är en kort period i det stora hela. Av Mårten, som var en av tränarna då och som sett ett och annat löpsteg under åren och som tränat en och annan löpare, fick jag intrycket att steget var helt ok men förbättringspotential fanns. Jag tror och hoppas jag tagit mig ett steg vidare. Bådar gott för framtiden. Nu gäller att hålla tungan rätt i munnen och fortsätta skynda lagom. Tog vägen hem över hagatoppen. Lättad. lördag 24/6 13:12

En slottsrunda på nationaldagen

Strålande sol och ledig dag. Vad passar bättre än ett randonnée? Turligt nog fanns ett mycket passande sådant. Södertäljefalangen av Randonneur Stockholm arrangerade ett 200km brevetlopp med namn ”Slottsrundan”. Start på en bensinmacka i Östertälje (många besök på bensinmackar blir det som randonneur!), söderut ungefär längs utsiktsvägen till stämplingsstopp vid Nynäs slott, vidare mot Gnesta för stämplingsstopp vid Södertuna slott, vidare norrut mot Stallarholmen och stämplingsstopp vid Mälsåker slott på Selaön innan återfärd via Mariefred och längs gamla vägen till Södertälje.onsdag 7/6 15:47

Omstart på riktigt

Jag har sedan ganska exakt ett år en löpcoach. Bra kille med massa erfarenhet av att springa lååångt och även av att framgångsrikt coacha andra som gör det. Senaste halvåret ungefär har vårt samarbete varit vilande. Jag har följt sjukgymnasten slaviskt gällande hur mycket jag får springa och vilka rehabövningar jag ska göra. Och i övrigt dundrat på med så mycket cykel och sim som får plats / känts lämpligt. Jag och coachen har givetvis haft mycket kontakt under denna period men det har inte vara meningsfullt att han lägger upp träningsprogram.onsdag 7/6 9:20