Stina Svensson

Jag gillar att springa. Helst långt. Löpning, och även simning eftersom jag håller på med swimrun, tar ganska stor del av mitt liv, men jag brukar få plats med ett roligt jobb och en hel del böcker,...

Extra allt

  • Publicerad 08:13, 17 jul 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

I lördags skulle jag ut på långcykling. Jag brukar alltid kolla väderprognosen innan. Inte för att jag någonsin skulle ställa in ett pass p g a ogynnsamt väder men jag vill vara lite mentalt förberedd. När det gäller cykling så är det vinden jag mest fokuserar på. Motvind suger så om prognosen skulle säga 15m/s mot vinden på andra halvan av rundan är det bra att peppa lite extra.

Inför lördagen så hade jag så pass mycket koll att det verkade bli hyfsat bra temperaturmässigt och att vinden skulle tillta under dagen, medvind på vägen hem. När klockan ringde så var det redan så varmt att det var läge för linne,  trots att det var ganska tidigt. Hoppade på cykeln och satte fart söderut. Planen var bara halvfärdig. Jag behövde vara hemma senast kl13 och ville köra ett pass på 4-5h. Tänkte köra till Södertälje, äta frukost där och då planera en återfärd som skulle börja österut, ev lite söderut. Har dålig koll på vägarna där. Jag vill ju köra på en rolig och fin väg, men helst där det inte är så mycket bilar. Det blir liksom bättre både för bilister och mig på det sättet. Så jag tänkte improvisera.

Strålande sol och vindstilla. Körde ner mot Södertälje. Tog ett varv runt Bornsjön. Härligt! Frukost på vanliga macken i Södertälje. Där kände jag att det definitivt var läge för fem snarare än fyra timmar. Så den planen som gjordes upp blev att testa väg 225 ner till Sorunda och sedan ta Sorundavägen uppåt igen.

När jag gav mig ut igen så hade vinden tilltagit. Vägen till Sorunda var bra. Bilar men hanterbart. Strålande sol och hyfsat trist motvind. Men jag visste ju att jag skulle få vinden i ryggen från Sorunda så det var inget större problem.

Sorundavägen visade sig vara en perfekt cykelväg. Den kommer det bli återbesök på. Strålande sol och vinden i ryggen. Ganska varmt. Jag cyklade förbi några mysiga sjöar och tänkte att nästa gång borde jag ta med mig badkläder. Några svängar senare så började det hagla(!). Jag vet inte om det var regelrätt hagel, men gigantiska hårda droppar var det. Sådana där så de gör ont när de träffar kroppen. Himlen var klarblå, solen sken, men precis ovanför mig fanns faktiskt ett mörkt moln.

Haglet övergick efter ett tag i vanligt regn. Fortfarande från ett moln just ovanför mig så vid denna tidpunkt hade jag idén att det skulle vara snabbt över. I Tungelsta hade jag tänkt ta en kortare paus för energipåfyllning. Passade extra bra nu med tanke på regnläget. Trodde det skulle hinna gå över medan jag stod stilla men det gjorde det inte. Bara att köra på.

Strax innan Haninge så började det åska och blixtra. Fortfarande regn och nu var faktiskt himlen rätt rejält mörk. Men det är ju fortfarande bara att köra på.

Tog väg 260 från Haninge eftersom det verkade lämpligt tidsmässigt med de där fem timmarna jag siktade på. Bra autostrada för cyklister längs den. Inte helt vanligt att det finns en sådan som är stabil över en längre sträcka men här var den faktiskt det så jag slapp irritera bilister och slapp cykla med hjärtat i halsgropen när bilar passerar dikt ann.

Ungefär i höjd med avtagsvägen till Tyresö övergick regnet i skyfall. Helt bisarrt sådant! På kort tid hade det bildats stora floder på vägarna. Helt genomblöt,  sjöar i skorna och något svårt att navigera med allt vatten i ögonen.

I höjd med Hellasgården så slutade skyfallet helt plötsligt. Klarblå himmel och strålande sol någon minut efter. Jag hade tänkte ta en rolig miss-wet-t-shirt-bild när jag kom hem, men jag hann torka upp på den korta biten.

Sammanfattningsvis en cykeltur som innehöll ALLT. Om en ser till vädret iallafall. I övrigt var det väldigt rättfram. Inga felkörningar trots ny väg, råkade hamna på bra vägar på improvisation och bra känsla i kroppen.

En liten extra twist på rundan var att jag vid Gamla Stans T missbedömde en vägkant så jag tjongade rakt in i den. Det där var antagligen inte så bra för hjulet… Och hur är det med slangen? Klarar den sådant? Hann jag och tänka innan jag något tramptag senare hade platt däck. Jaja, det hade ju slutat att regna.

Resten av dagen spenderade jag tillsammans med en vän på en filt i Galärparken. Vi lyssnade på jazz (Jazz i Parken via Parkteatern) och snackade. I strålande sol.

35934087596_657bb1cc08_k

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.