Stina Svensson

Jag gillar att springa. Helst långt. Löpning, och även simning eftersom jag håller på med swimrun, tar ganska stor del av mitt liv, men jag brukar få plats med ett roligt jobb och en hel del böcker,...

Extra allt

  • Publicerad 08:13, 17 jul 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

I lördags skulle jag ut på långcykling. Jag brukar alltid kolla väderprognosen innan. Inte för att jag någonsin skulle ställa in ett pass p g a ogynnsamt väder men jag vill vara lite mentalt förberedd. När det gäller cykling så är det vinden jag mest fokuserar på. Motvind suger så om prognosen skulle säga 15m/s mot vinden på andra halvan av rundan är det bra att peppa lite extra.

Inför lördagen så hade jag så pass mycket koll att det verkade bli hyfsat bra temperaturmässigt och att vinden skulle tillta under dagen, medvind på vägen hem. När klockan ringde så var det redan så varmt att det var läge för linne,  trots att det var ganska tidigt. Hoppade på cykeln och satte fart söderut. Planen var bara halvfärdig. Jag behövde vara hemma senast kl13 och ville köra ett pass på 4-5h. Tänkte köra till Södertälje, äta frukost där och då planera en återfärd som skulle börja österut, ev lite söderut. Har dålig koll på vägarna där. Jag vill ju köra på en rolig och fin väg, men helst där det inte är så mycket bilar. Det blir liksom bättre både för bilister och mig på det sättet. Så jag tänkte improvisera.

Strålande sol och vindstilla. Körde ner mot Södertälje. Tog ett varv runt Bornsjön. Härligt! Frukost på vanliga macken i Södertälje. Där kände jag att det definitivt var läge för fem snarare än fyra timmar. Så den planen som gjordes upp blev att testa väg 225 ner till Sorunda och sedan ta Sorundavägen uppåt igen.

När jag gav mig ut igen så hade vinden tilltagit. Vägen till Sorunda var bra. Bilar men hanterbart. Strålande sol och hyfsat trist motvind. Men jag visste ju att jag skulle få vinden i ryggen från Sorunda så det var inget större problem.

Sorundavägen visade sig vara en perfekt cykelväg. Den kommer det bli återbesök på. Strålande sol och vinden i ryggen. Ganska varmt. Jag cyklade förbi några mysiga sjöar och tänkte att nästa gång borde jag ta med mig badkläder. Några svängar senare så började det hagla(!). Jag vet inte om det var regelrätt hagel, men gigantiska hårda droppar var det. Sådana där så de gör ont när de träffar kroppen. Himlen var klarblå, solen sken, men precis ovanför mig fanns faktiskt ett mörkt moln.

Haglet övergick efter ett tag i vanligt regn. Fortfarande från ett moln just ovanför mig så vid denna tidpunkt hade jag idén att det skulle vara snabbt över. I Tungelsta hade jag tänkt ta en kortare paus för energipåfyllning. Passade extra bra nu med tanke på regnläget. Trodde det skulle hinna gå över medan jag stod stilla men det gjorde det inte. Bara att köra på.

Strax innan Haninge så började det åska och blixtra. Fortfarande regn och nu var faktiskt himlen rätt rejält mörk. Men det är ju fortfarande bara att köra på.

Tog väg 260 från Haninge eftersom det verkade lämpligt tidsmässigt med de där fem timmarna jag siktade på. Bra autostrada för cyklister längs den. Inte helt vanligt att det finns en sådan som är stabil över en längre sträcka men här var den faktiskt det så jag slapp irritera bilister och slapp cykla med hjärtat i halsgropen när bilar passerar dikt ann.

Ungefär i höjd med avtagsvägen till Tyresö övergick regnet i skyfall. Helt bisarrt sådant! På kort tid hade det bildats stora floder på vägarna. Helt genomblöt,  sjöar i skorna och något svårt att navigera med allt vatten i ögonen.

I höjd med Hellasgården så slutade skyfallet helt plötsligt. Klarblå himmel och strålande sol någon minut efter. Jag hade tänkte ta en rolig miss-wet-t-shirt-bild när jag kom hem, men jag hann torka upp på den korta biten.

Sammanfattningsvis en cykeltur som innehöll ALLT. Om en ser till vädret iallafall. I övrigt var det väldigt rättfram. Inga felkörningar trots ny väg, råkade hamna på bra vägar på improvisation och bra känsla i kroppen.

En liten extra twist på rundan var att jag vid Gamla Stans T missbedömde en vägkant så jag tjongade rakt in i den. Det där var antagligen inte så bra för hjulet… Och hur är det med slangen? Klarar den sådant? Hann jag och tänka innan jag något tramptag senare hade platt däck. Jaja, det hade ju slutat att regna.

Resten av dagen spenderade jag tillsammans med en vän på en filt i Galärparken. Vi lyssnade på jazz (Jazz i Parken via Parkteatern) och snackade. I strålande sol.

35934087596_657bb1cc08_k

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Mer från Stina Svensson

Fortsättning följer…

När selfien vid Långe Jan var tagen bar det av mot fastlandet. Jag och racern blev avsläppt hos storasyster i Kalmar. Swimrunutrustningen fick bo kvar i swimrunpartnerns bil. Den är för skrymmande att ha på racern men behövdes på resan eftersom vi helgen efter skulle köra Loftahammar Endurance Day (LED). Min plan, inte helt oväntat, var att ta mig på två hjul till Loftahammar. Men först några dagar hos storasyster och hennes sambo. Som bonus var äldsta systersonen på plats. Inte helt självklart eftersom hennes två barn är utflugna, men jag var glad åt det sammanträffandet.tisdag 8/8 17:06

Exotiska Kalmar län

Åter på hemmaplan efter en maxad resa. Jag har upptäckt Kalmar län. Hur exotiskt låter det? Jag är uppvuxen i Västervik så jag borde dessutom egentligen redan känna regionen väl nog. Men nu var det dags för återbesök och upptäcka nya delar.måndag 7/8 19:09

Lighthouse run 2017

Dags för semester och lite äventyr. Sitter på bussen söderut. Första delen av detta äventyr är nämligen välgörenhetslöpet Lighthouse Run 2017 på Öland. Tanken är att springa från fyr till fyr under tre dagar (170km). Bara för att det är roligt! Och för att samla in pengar till organisationen Min stora dag som jobbar med att förverkliga drömmar för barn med svåra sjukdomar och diagnoser. Finns en speciell lighthouserun-bössa för den som vill bidra.torsdag 27/7 8:21

Extra allt

I lördags skulle jag ut på långcykling. Jag brukar alltid kolla väderprognosen innan. Inte för att jag någonsin skulle ställa in ett pass p g a ogynnsamt väder men jag vill vara lite mentalt förberedd. När det gäller cykling så är det vinden jag mest fokuserar på. Motvind suger så om prognosen skulle säga 15m/s mot vinden på andra halvan av rundan är det bra att peppa lite extra.måndag 17/7 8:13

Exploration phase

Vad gör en om en kommer hem från Roskildefestivalen med fötter som ballonger och med en inflammation i hälen som gör ont? [se tidigare inlägg]fredag 14/7 9:30

Roskildefestivalen och dess efterspel

Jag har varit på roskildefestivalen!torsdag 13/7 14:04

Void

Livet snurrar på fort. Det är träning, jobb, familj, vänner, kulturliv. Ibland behövs lite tomrum. Jag har på senare år hittat ett ypperligt sätt att generera sådant. Ta time out från t ex midsommarafton (eller julafton eller nyårsafton). Det är roligt med fest och hänga med vänner, kanske i någon mysig stuga ute i skärgården, men det är inte ett måste. Ibland kanske tomrum passar bättre. Sådana dagar är verkligen helt fantastiska. De är liksom dubbelt lediga. Helger vill jag få plats med träning, men också hinna träffa vänner, gå på bio, kolla in någon utställning eller så. Men har en väl valt att ta en riktig tomrumsdag så finns inte ens möjligheten att göra sådant. Ingen är hemma och inget är öppet. Jag hinner med långpass, rensa avlopp, laga matlådor mm och efter det är det fortfarande en hel del tid över som jag inte vet vad jag ska göra med. På ett positivt sätt. Det är det jag är ute efter sådana gånger. Njuta ett tag av att vara ensam och att inte ha något att göra. söndag 25/6 14:59

Den lättnaden

I slutet av hösten, när allt var löpmässigt bajskorv, bokade jag in ett besök hos en sådan där löpteknik-kille med utrustning som kan mäta löpekonomi. En filmas när en springer på löpband och sedan räknas diverse vinklar, markkontakttid osv ut. Eftersom jag hela tiden fick problem på höger sida av kroppen ville jag veta ungefär hur illa det var (och också få tips om hur jag kunde förbättra situationen). Var där i mellandagarna. Och illa var det! En får ha i åtanke att jag just då kunde springa som snabbast 5min/km p g a smärta (i kontrast till att jag lyckats springa 100km i 4min33s /km….) så jag sprang antagligen inte som jag brukar. Fick brutalt dåligt betyg på löpekonomi och högerbenet släpade tydligt efter. Fick jag fram höften lite mer så blev det något bättre, och gjorde mindre ont, men inte bra. Jag fick lite övningar, kämpade på. Men sedan i slutet av januari fick jag ta ett (eller typ massor av…) steg tillbaka. Jag började om från början med löpvila och en sjukgymnast på Bosön som guide. När jag började springa igen i april kändes det som jag flög fram. Starka fötter, bra sätesmuskulatur och nedre magmuskulatur som är i fas med övre, högerlåret börjar bli lika starkt som vänster, smidigare i kroppen så steget kan tas ut bättre. Det blir så mycket lättare då. Så jag har flugit fram ett tag. Men hur ser det ut egentligen? Är löpsteget så mycket bättre som det känns? Till slut tog jag mod till mig och bokade uppföljningsmöte hos löpteknik-killen (trots att jag egentligen inte gjort något av det vi kom fram till på första mötet). Mycket nervös sprang jag dit i onsdags. Just den dagen råkade vara en sådan då jag inte hade speciellt bra känsla i kroppen, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Vet egentligen inte varför jag var så nervös men jag vill ju gärna ha ett snyggt och effektivt löpsteg. Och framförallt kunna lita på känslan. Känslan är bra. Upp på bandet igen. Löpband…. Gillas inte. Jag är som bambi på hal is. Men jag fattar ju att mätutrustningen måste stå på ett ställe och inte direkt kan följa med ut i skogen. Tog ett tag innan jag kom in i min rytm. Löpteknik-killen var i detta läge svårtolkad. Undrar vad han tänker? Ser det helt galet ut? Till slut var det dags för mätningen. Försökte springa så mycket som vanligt som det gick. Det visade sig att jag hade oroat mig i onödan. Resultaten var bland de bästa han uppmätt i de flesta kategorier. Känslan stämmer! Jag flyger fram på riktigt. Finns givetvis alltid små detaljer att jobba med, och det ska jag göra, men grunden är riktigt bra. Förbättringen av resultaten jämfört med mätningen i mellandagarna var givetvis galet stor. Men den jämförelsen är inte riktigt relevant eftersom jag var rejält skadad då. Hur jag sprang innan det vet jag inte riktigt. Jag är självlärd, mest bara sprungit, aldrig kört någon löpfokuserad styrketräning eller några spänstövningar. Något mer skolad i och med att jag började springa med Fredrikshof och fick veta att det finns något som kallas löpskolning med mångsteg och annat. Men det är en kort period i det stora hela. Av Mårten, som var en av tränarna då och som sett ett och annat löpsteg under åren och som tränat en och annan löpare, fick jag intrycket att steget var helt ok men förbättringspotential fanns. Jag tror och hoppas jag tagit mig ett steg vidare. Bådar gott för framtiden. Nu gäller att hålla tungan rätt i munnen och fortsätta skynda lagom. Tog vägen hem över hagatoppen. Lättad. lördag 24/6 13:12

En slottsrunda på nationaldagen

Strålande sol och ledig dag. Vad passar bättre än ett randonnée? Turligt nog fanns ett mycket passande sådant. Södertäljefalangen av Randonneur Stockholm arrangerade ett 200km brevetlopp med namn ”Slottsrundan”. Start på en bensinmacka i Östertälje (många besök på bensinmackar blir det som randonneur!), söderut ungefär längs utsiktsvägen till stämplingsstopp vid Nynäs slott, vidare mot Gnesta för stämplingsstopp vid Södertuna slott, vidare norrut mot Stallarholmen och stämplingsstopp vid Mälsåker slott på Selaön innan återfärd via Mariefred och längs gamla vägen till Södertälje.onsdag 7/6 15:47

Omstart på riktigt

Jag har sedan ganska exakt ett år en löpcoach. Bra kille med massa erfarenhet av att springa lååångt och även av att framgångsrikt coacha andra som gör det. Senaste halvåret ungefär har vårt samarbete varit vilande. Jag har följt sjukgymnasten slaviskt gällande hur mycket jag får springa och vilka rehabövningar jag ska göra. Och i övrigt dundrat på med så mycket cykel och sim som får plats / känts lämpligt. Jag och coachen har givetvis haft mycket kontakt under denna period men det har inte vara meningsfullt att han lägger upp träningsprogram.onsdag 7/6 9:20