Stina Svensson

Jag gillar att springa. Helst långt. Löpning, och även simning eftersom jag håller på med swimrun, tar ganska stor del av mitt liv, men jag brukar få plats med ett roligt jobb och en hel del böcker,...

Fortsättning följer…

Det här är ett blogginlägg på StockholmDirekt. De åsikter och synpunkter som framförs är författarens.

  • Publicerad 17:06, 8 aug 2017
  • Vill du mig något? Skicka gärna ett mejl.

När selfien vid Långe Jan var tagen bar det av mot fastlandet. Jag och racern blev avsläppt hos storasyster i Kalmar. Swimrunutrustningen fick bo kvar i swimrunpartnerns bil. Den är för skrymmande att ha på racern men behövdes på resan eftersom vi helgen efter skulle köra Loftahammar Endurance Day (LED). Min plan, inte helt oväntat, var att ta mig på två hjul till Loftahammar. Men först några dagar hos storasyster och hennes sambo. Som bonus var äldsta systersonen på plats. Inte helt självklart eftersom hennes två barn är utflugna, men jag var glad åt det sammanträffandet.

Hur väl känner jag Kalmar? Jag har varit där massor av gånger, så jag borde vara välbekant med staden. Men dessvärre är det så att jag i princip enbart varit i simhallen. Och det var ett tag sedan. Så det finns mycket att upptäcka. Men viktigast för denna del av resan: riktigt långa sittningar vid frukost, lunch och middag. Min favorit. Mycket att snacka om.

Jag fick till några härliga morgonlöp i näromgivningarna.

35888172040_2415a2be64_k

Vidare kollade vi in både Kalmar Slott och Kalmar Länsmuseum, med bl a utställning om regalskeppet Kronan. Inte en dag för tidigt. Nedan på väg till slottet.

36157927112_a29f722cdf_k

På onsdagen packade jag racern igen och begav mig av norrut. Denna del av resan var innan helt oplanerad förutom det faktum att jag behövde vara i Loftahammar senast fredag kväll för att hämta ut race kit. Eller behövde jag det…? Swimrunpartnern drog på sig ett ont knä under fyrlöpningen så i detta läge var det oklart hur det skulle bli med den där tävlingen. Men jag hade inte bara tävlingen att se framemot i Loftahammar utan även traditionsenligt besök hos kollega som har sommarhus i närheten. Dit ville jag i vilket fall som helst.

Jag hade börjat sakna sim. Helst i öppet vatten vilket kan göras i princip var som helst men jag hade varit tvungen att prioritera bort våtdräkt i racerns packning. Återstår alltså bassängsim med mer begränsningar. Så jag bestämde att natten mellan onsdag och torsdag skulle spenderas i metropolen Oskarshamn där det finns simhall. Också ett ställe jag känner väl. Eller iallafall just dess simhall. Jag fick tillfälle att köra den fina vägen mellan Oskarshamn och Kalmar en gång till, fast nu åt andra hållet.

35934937620_0a676d7fc2_k

36331290035_0e956f247a_k

Simhallen i Oskarshamn var rejält sliten redan vid mitt senaste besök (slutet av 80-talet?) och har på senare år ersatts av en ny fin sådan. Den gamla har byggts om till hotell. Självklart valde jag att bo där. Mycket trevligt! De har bevarat läktare, delar av kalket och till och med hopptornet vid ombyggnaden.

35500494014_ef422d8ef0_k

Utforskade hamnen på två ben och besökte den nya simhallen. I övrigt hände det inte så mycket mer. Mat och sömn.

Sista stopp innan Loftahammar tänkte jag skulle bli Västervik. Uppväxtstaden. Föräldrarna är numera utflyttade och i och med det har jag ingen koppling kvar så det blir liksom inte att jag åker dit. Konstaterade fort att ja det är en riktigt fin stad och nej jag skulle aldrig vilja bo där igen. Besök funkar fint. En av favoritbyggnaderna är kallbadhuset (huset med torn till höger i bilden nedan).

36307707556_3317e80e49_k

Väl i Västervik insåg jag att min minutiöst planerade resa gällande packning mm hade ett hål. Hur skulle jag ordna logistiken runt om LED? Det var inte direkt så att jag hade tänkt att cykla mellan kollegan och Loftahammar (ca 17km) tidigt på morgonen för att sedan tävla hela dagen och sedan cykla tillbaka. Med swimrunpackningen. Som fanns i swimrunpartnerns bil i Figeholm. Fortfarande inte klart om han kunde tävla (och skulle han det så skulle han bo i Figeholm och inte hos min kollega). Även om jag i så fall inte heller kunde tävla (försökte hitta ersättare men utan framgång) så ville jag till Loftahammar och simspringa på plats, utom tävlan. Jag fick hyra bil helt enkelt.

Så på fredagen övergick cykelsemestern temporärt i bilsemester. Återbesök i Figeholm för ett kortare swimrunpass och sedan full fart mot Loftahammar. I samband med det där passet beslutade sig swimrunpartnern för att han vill ge det ett försök. Det är ju inte värre än att vi får gå av om knät inte håller liksom.

Så start lördag morgon blev det! Härligt att vara tillbaka. Många swimrunpolare fanns på plats. Även två killar jag simmade med i Västerviks Simsällskap för länge sedan och inte har träffat på många år.

35575478793_05b16f9b5b_k

Startskottet gick. Swimrunpartnern tog täten i fältet som vanligt och jag hakade på så gott jag kunde. Kände ganska fort att det antagligen hade varit bra om jag kanske hade vilat lite mer innan tävling… Riktigt tunga ben. Men inget ont eller så. Bara sliten. Nåväl, det ordnar sig tänkte jag. Inte riktigt lika bra klipp i löpsteget för partnern p g a det knäonda så det blev väl ungefär jämnt där.

Dags för första sim. Alltid lite jobbigt att hoppa i för min del. Oroar mig för vattentemperaturen. Inte så att jag har problem med kallbad, men här handlar det om att ligga i länge ett antal gånger och börjar jag frysa är jag rökt. Men det insåg jag fort att det skulle inte bli något problem denna gång. Kort löpning och sedan andra simning som var superkul! Blåsigt så det var en del vågor. Lite åt torktumlarläge. Klurigt men roligt. Vi var i detta läge första mixlag. Låg och tänkte att det här tar vi trots mina trötta ben. Simningen kändes stabil. Och då plötsligt kom ett annat mixlag och swischade om. Kändes som jag simmade i ultrarapid.

Efter andra sim är det en rätt rejäl uppförsbacke, där vi kom ifatt ledande mixlag igen. Men jag märkte att partnern inte riktigt var som han skulle. Plötsligt säger han att han tror att det inte kommer funka. Knät gör ondare efter simmen, när det är nedkylt. Nedförsbacken efter bekräftar. Det är som det är. Vi bestämmer oss för att bryta, men att vi ska gör det efter nästa sim eftersom i då kommer till en kontroll som det är lämpligt att bryta vid. Ett sista härligt sim och några löpsteg till innan tävlingen är över för vår del.

En chansning som inte höll. Men en härlig dag blev det iallafall. Vi fick skjuts tillbaka till målområdet och hoppade där i vattnet för att klämma slutrakan framlänges och baklänges iallafall.

35592090563_e4651bcadf_k

Väl tillbaka hittade vi det andra mixlaget. Killen hade trampat snett precis efter att vi hade brutit och låg med fot hårt lindad i högläge. Vi fick göra upp över en fika istället :D. Jag tror att de hade vunnit just denna dag om killarna inte blivit skadade. Starkare simmare och LED är en tävling med mycket sim. Vi hade behövt vara mer överlägsna på löpen för att ha en chans. Då krävs pigga ben och inte slitna som mina.

Nytt försök nästa år.

Ursprungsplanen var att fortsätta per cykel till Stockholm. Men det var baserat på att detta var enda äventyret under denna semester. Under resans gång dök det upp nya möjligheter så jag tog bussen hem för att ha möjlighet till några dagar på hemmaplan för att ladda om innan nästa äventyr som startar på fredag.

 

Om kommentarer på denna sajt

Hej! Vad tycker du om det du just läst? Bidra gärna med tankar och synpunkter men tänk på att det bästa sättet att hitta läsare är att hålla sig kort och koncis, med en god ton. Glöm inte att dela alla artiklar du kommenterat – för ännu mer debatt! Här kan du läsa mer om vilka regler som gäller i våra kommentarsfält.

Comments powered by Disqus.

Mer från Stina Svensson

Fortsättning följer…

När selfien vid Långe Jan var tagen bar det av mot fastlandet. Jag och racern blev avsläppt hos storasyster i Kalmar. Swimrunutrustningen fick bo kvar i swimrunpartnerns bil. Den är för skrymmande att ha på racern men behövdes på resan eftersom vi helgen efter skulle köra Loftahammar Endurance Day (LED). Min plan, inte helt oväntat, var att ta mig på två hjul till Loftahammar. Men först några dagar hos storasyster och hennes sambo. Som bonus var äldsta systersonen på plats. Inte helt självklart eftersom hennes två barn är utflugna, men jag var glad åt det sammanträffandet.tisdag 8/8 17:06

Exotiska Kalmar län

Åter på hemmaplan efter en maxad resa. Jag har upptäckt Kalmar län. Hur exotiskt låter det? Jag är uppvuxen i Västervik så jag borde dessutom egentligen redan känna regionen väl nog. Men nu var det dags för återbesök och upptäcka nya delar.måndag 7/8 19:09

Lighthouse run 2017

Dags för semester och lite äventyr. Sitter på bussen söderut. Första delen av detta äventyr är nämligen välgörenhetslöpet Lighthouse Run 2017 på Öland. Tanken är att springa från fyr till fyr under tre dagar (170km). Bara för att det är roligt! Och för att samla in pengar till organisationen Min stora dag som jobbar med att förverkliga drömmar för barn med svåra sjukdomar och diagnoser. Finns en speciell lighthouserun-bössa för den som vill bidra.torsdag 27/7 8:21

Extra allt

I lördags skulle jag ut på långcykling. Jag brukar alltid kolla väderprognosen innan. Inte för att jag någonsin skulle ställa in ett pass p g a ogynnsamt väder men jag vill vara lite mentalt förberedd. När det gäller cykling så är det vinden jag mest fokuserar på. Motvind suger så om prognosen skulle säga 15m/s mot vinden på andra halvan av rundan är det bra att peppa lite extra.måndag 17/7 8:13

Exploration phase

Vad gör en om en kommer hem från Roskildefestivalen med fötter som ballonger och med en inflammation i hälen som gör ont? [se tidigare inlägg]fredag 14/7 9:30

Roskildefestivalen och dess efterspel

Jag har varit på roskildefestivalen!torsdag 13/7 14:04

Void

Livet snurrar på fort. Det är träning, jobb, familj, vänner, kulturliv. Ibland behövs lite tomrum. Jag har på senare år hittat ett ypperligt sätt att generera sådant. Ta time out från t ex midsommarafton (eller julafton eller nyårsafton). Det är roligt med fest och hänga med vänner, kanske i någon mysig stuga ute i skärgården, men det är inte ett måste. Ibland kanske tomrum passar bättre. Sådana dagar är verkligen helt fantastiska. De är liksom dubbelt lediga. Helger vill jag få plats med träning, men också hinna träffa vänner, gå på bio, kolla in någon utställning eller så. Men har en väl valt att ta en riktig tomrumsdag så finns inte ens möjligheten att göra sådant. Ingen är hemma och inget är öppet. Jag hinner med långpass, rensa avlopp, laga matlådor mm och efter det är det fortfarande en hel del tid över som jag inte vet vad jag ska göra med. På ett positivt sätt. Det är det jag är ute efter sådana gånger. Njuta ett tag av att vara ensam och att inte ha något att göra. söndag 25/6 14:59

Den lättnaden

I slutet av hösten, när allt var löpmässigt bajskorv, bokade jag in ett besök hos en sådan där löpteknik-kille med utrustning som kan mäta löpekonomi. En filmas när en springer på löpband och sedan räknas diverse vinklar, markkontakttid osv ut. Eftersom jag hela tiden fick problem på höger sida av kroppen ville jag veta ungefär hur illa det var (och också få tips om hur jag kunde förbättra situationen). Var där i mellandagarna. Och illa var det! En får ha i åtanke att jag just då kunde springa som snabbast 5min/km p g a smärta (i kontrast till att jag lyckats springa 100km i 4min33s /km….) så jag sprang antagligen inte som jag brukar. Fick brutalt dåligt betyg på löpekonomi och högerbenet släpade tydligt efter. Fick jag fram höften lite mer så blev det något bättre, och gjorde mindre ont, men inte bra. Jag fick lite övningar, kämpade på. Men sedan i slutet av januari fick jag ta ett (eller typ massor av…) steg tillbaka. Jag började om från början med löpvila och en sjukgymnast på Bosön som guide. När jag började springa igen i april kändes det som jag flög fram. Starka fötter, bra sätesmuskulatur och nedre magmuskulatur som är i fas med övre, högerlåret börjar bli lika starkt som vänster, smidigare i kroppen så steget kan tas ut bättre. Det blir så mycket lättare då. Så jag har flugit fram ett tag. Men hur ser det ut egentligen? Är löpsteget så mycket bättre som det känns? Till slut tog jag mod till mig och bokade uppföljningsmöte hos löpteknik-killen (trots att jag egentligen inte gjort något av det vi kom fram till på första mötet). Mycket nervös sprang jag dit i onsdags. Just den dagen råkade vara en sådan då jag inte hade speciellt bra känsla i kroppen, vilket gjorde mig ännu mer nervös. Vet egentligen inte varför jag var så nervös men jag vill ju gärna ha ett snyggt och effektivt löpsteg. Och framförallt kunna lita på känslan. Känslan är bra. Upp på bandet igen. Löpband…. Gillas inte. Jag är som bambi på hal is. Men jag fattar ju att mätutrustningen måste stå på ett ställe och inte direkt kan följa med ut i skogen. Tog ett tag innan jag kom in i min rytm. Löpteknik-killen var i detta läge svårtolkad. Undrar vad han tänker? Ser det helt galet ut? Till slut var det dags för mätningen. Försökte springa så mycket som vanligt som det gick. Det visade sig att jag hade oroat mig i onödan. Resultaten var bland de bästa han uppmätt i de flesta kategorier. Känslan stämmer! Jag flyger fram på riktigt. Finns givetvis alltid små detaljer att jobba med, och det ska jag göra, men grunden är riktigt bra. Förbättringen av resultaten jämfört med mätningen i mellandagarna var givetvis galet stor. Men den jämförelsen är inte riktigt relevant eftersom jag var rejält skadad då. Hur jag sprang innan det vet jag inte riktigt. Jag är självlärd, mest bara sprungit, aldrig kört någon löpfokuserad styrketräning eller några spänstövningar. Något mer skolad i och med att jag började springa med Fredrikshof och fick veta att det finns något som kallas löpskolning med mångsteg och annat. Men det är en kort period i det stora hela. Av Mårten, som var en av tränarna då och som sett ett och annat löpsteg under åren och som tränat en och annan löpare, fick jag intrycket att steget var helt ok men förbättringspotential fanns. Jag tror och hoppas jag tagit mig ett steg vidare. Bådar gott för framtiden. Nu gäller att hålla tungan rätt i munnen och fortsätta skynda lagom. Tog vägen hem över hagatoppen. Lättad. lördag 24/6 13:12

En slottsrunda på nationaldagen

Strålande sol och ledig dag. Vad passar bättre än ett randonnée? Turligt nog fanns ett mycket passande sådant. Södertäljefalangen av Randonneur Stockholm arrangerade ett 200km brevetlopp med namn ”Slottsrundan”. Start på en bensinmacka i Östertälje (många besök på bensinmackar blir det som randonneur!), söderut ungefär längs utsiktsvägen till stämplingsstopp vid Nynäs slott, vidare mot Gnesta för stämplingsstopp vid Södertuna slott, vidare norrut mot Stallarholmen och stämplingsstopp vid Mälsåker slott på Selaön innan återfärd via Mariefred och längs gamla vägen till Södertälje.onsdag 7/6 15:47

Omstart på riktigt

Jag har sedan ganska exakt ett år en löpcoach. Bra kille med massa erfarenhet av att springa lååångt och även av att framgångsrikt coacha andra som gör det. Senaste halvåret ungefär har vårt samarbete varit vilande. Jag har följt sjukgymnasten slaviskt gällande hur mycket jag får springa och vilka rehabövningar jag ska göra. Och i övrigt dundrat på med så mycket cykel och sim som får plats / känts lämpligt. Jag och coachen har givetvis haft mycket kontakt under denna period men det har inte vara meningsfullt att han lägger upp träningsprogram.onsdag 7/6 9:20